Som en aktuell koppling till att ostindiefararen Götheborg besöker Jakarta under tio dagar i juni efter stoppet i Freemantle följer här några anteckningar om ön Java på 1700-talet. Anteckningarna är hämtade ur loggboken för ostindiefararen Cronprinzen Adolph Friedrich.

Figuren är en av två som infördes till Sverige troligen någon gång under 1700-talet, över 1,20 hög är det ett tämligen udda föremål även i en museisamling och är beskrivet som en nickedocka vilket ger indikation på att huvudet åtminstone ursprungligen varit rörligt.

Föremål kan vara intressanta utifrån många olika perspektiv. Ibland är de kopplade till en känd person, en spektakulär historia eller av stort ekonomiskt värde. Ibland är själva resan till museet ett mysterium i sig. Ska man då bry sig om föremål med en dunkel historia? Har kunskapen gått förlorad en gång för alla?

I Göteborgs Stadsmuseums samlingar finns åtminstone 179 solfjädrar. Det kan tyckas många men solfjädern var ett absolut måste för en dam av högre social status under 1700- och 1800-talet. Efterfrågan på just solfjädrar återspeglades också i den ostindiska handeln.

Eftersom te är en både smak- och fuktkänslig vara krävdes täta och tåliga transportemballage för att klara den långa färden, utan att förstöras på vägen av saltvatten.

Den dryck som ostindiska kompaniet introducerade i Sverige var punsch. Huvudingrediensen arrak fanns i Asien och blandat med vatten, citron och socker blev det en populär dryck.

Sannolikt har konstnären Jacob Hägg använt en teckning ur boken, "Capitaine Carl Gustav Ekebergs Ostindiska resa åren 1770 och 1771", som förlaga när han målade tavlan. Kapten Carl Gustav Ekeberg beskriver stormen i boken.

Ett exempel på beställningsarbete av porslinsservis med vapensköld.