Beda Hallberg, 1869–1945, tog initiativet till den hjälpinsats i Sverige som utan konkurrens samlat in mest pengar. 2007 fyller majblomman hundra år.

Ludde Gentzel, 1885–1965, var en folkkär skådespelare, som personifierade den genuina göteborgsvitsen, trots att han var född i Jönköping. Han uppträdde på flera Göteborgsteatrar men från 1934 förblev han Stadsteatern trogen till sin pension 1957.

Aron Jonason, 1838–1914, var till yrket fotograf och kunde kalla sig hovfotograf. Men det var framförallt för sina ordvrängerier och kvickhet i repliken, som han är ihågkommen. Han var en välkommen gäst på "Drott", Oskar II:s lustjakt, som om somrarna lyckliggjorde Göteborgssocieteten i Marstrand.

Louis Enders, 1855–1924, kom till Göteborg från Dresden vid 29 års ålder. Hans första egna uppdrag var Vasagatan 9 (Odd Fellows ordenshus) och han blev snabbt en arkitekt på modet i det växande Göteborg.

Adrian Crispin Peterson, 1835–1912, var nästan svensk mästare i kyrkobyggnad. Han ritade 35 stycken bland annat Örgryte Nya, Nya Lundby (som brann och revs 1993), Lindome och Fässberg.

Maja Kjellin, 1888–1971, kan kalla sig husläkare i dubbel bemärkelse. Hon var utbildad läkare men det är för sin omsorg om stadsbebyggelsen i Göteborg som hon hedras med ett gatunamn.

Jeanna Oterdahl 1879–1965, var författare, föredragshållare och en varmt avhållen lärarinna på Mathilda Halls flickskola. Efter pensionen reste hon land och rike kring och föreläste i Folkbildningsförbundets regi.

Tor Bjurström, 1888–1966, var född i Stockholm men det var i Göteborg han blev berömd. Inte bara som Göteborgskolorist utan framförallt genom sin lärargärning på Valands konstskola där han verkade 1920–29.

Carl Kylberg (1878–1952) är idag odiskutabel som en av de stora göteborgsmålarna. Under sin levnad var han desto mer ifrågasatt.