Ofta förknippas ostindiskt porslin med matserviser. Men olika tider har olika behov. Idag är det sällan vi talar om tvättporslin annat än just när vi installerar toalett, badkar och handfat. Förklaringen är enkel: innan man hade rinnande vatten och avlopp i våra hus var behovet av tvättporslin ett annat.

När vattnet bars in för hand var tvättfatet naturligt nog inte bundet till en speciell plats vid väggen. Man kunde lika gärna stå böjd över det mitt på golvet där det var varmare och man slapp undan väggarnas kölddrag. Reste man bort kunde tvättfatet tas med.

Barberaren kunde göra hembesök

Idag när porslinet är anslutet va-systemet är situationen annorlunda. Badrummet har etablerats som speciellt rum och vid handfatet borstar man tänderna likväl som man rakar och tvättar sig. Det har i förlängningen inneburit frånvaro av viss typ av porslin. För hur många av oss har sett ett rakfat på Åhléns?

Förr i tiden var det otänkbart för en förnäm herre att själv raka sig. Det skulle man naturligtvis ha en betjänt eller en barberare till. Barberaren gjorde i särskilda fall hembesök för att klippa och raka husets herre.

Ett rakfat med urholkning längs ena sidan för att skjuta inunder hakan var ett absolut måste i toalettutrustningen. Ju finare material desto mer status signalerade rakfatet. De som hade det riktigt gott ställt kunde unna sig utensilier av silver.

Troligen tillverkat runt 1750

Flera rakfat av porslin importerades från Kina. Ibland har de två hål i sargen för att man ska kunna fästa ett band, dra det bakom nacken och på så vis kunna raka sig själv. Problemet med fat är annars att en hand krävs bara till att hålla det. Den hantering var för dem som inte var privilegierade med egen barberare.

De flesta av faten från Kina producerades under 1700-talet och även om året för tillverkningen är okänt i just det här fallet tyder mönstret på att tillkomsten är sannolikt runt 1750.

Just det här rakfatet har ett högerställt kinesiskt landskap med pagod och två fiskande män. Miljön är lantlig och lugn. Landskapet kringgärdas av en liljebord. Tyvärr vet vi inte vem som vare sig använt det eller när och hur det kom till Sverige.

Fatet berättar ändå en intressant historia om hur man höll sig snygg i en tid utan rinnande vatten och rakapparater!

6AF4.jpg

Foto: Göteborgs Stadsmuseum

Läs om fler föremål i museernas ostindiska samlingar >>

Läs mer om den ostindiska handeln:
Svenska Ostindiska kompaniet var störst i Europa på porslin

Läs mer om Ostindiefararen Götheborg