En gång låg här ett kvarter fullt av människor och liv. Idag syns bara slät asfalt och parkerade bilar framför SKFs huvudkontor i Gamlestaden. Av de gamla landshövdingehusen mellan Artillerigatan och Hornsgatan finns inte ett spår.

De stora kvarteren med landshövdingehus byggdes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som bostäder åt arbetarna på Gamlestadens fabriker.

Kvarteret Abborren var bland de första. Det började byggas kring 1890 mellan den nedre delen av Artillerigatan, Hornsgatan och Säve Strandgata. Det revs i omgångar mellan 1971 och 1973, förfallet och tämligen ruffigt.

Idag står bilar i jämna rader, kringgärdade av lönnar och häckar. Säveån är sig lik där den rinner fram under alarna. Men att det här en gång låg ett livligt befolkat kvarter kan vara svårt att tro för den som inte minns.

Vedbodar och utedass
– Kan du förstå det, när du tittar på den parkeringsplatsen idag? Alla butikerna som låg där? säger Kent Brodén, nä jag tycker de har förstört hela Gamlestan!

115C.jpgHan och hans fru Gullmaj bodde som nygifta på Artillerigatan 13.

– När vi flyttade ut till Gamlestan 1956 så var det väldigt vackert på Artillerigatan, just vid Kulan. Det var en massa träd, vackra träd som blommade så grant med röda blommor. Det var ju en idyll tyckte vi, dessa hus med sina vedbodar. Det är klart, jag kanske romantiserar lite men jag trivdes väldigt gott i den gamla stadsdelen, berättar Gullmaj.

– Gårdarna, de gamla landshövdingehusen med utedassen. Utsikten över taken och bodarna. Alltihop är borta och jag tycker att det är det finaste i Gamlestan som de jämnat med marken.

Bostäder och arbetsplatser blandat
Hon berättar om den rostfria diskbänken som kostade dem en krona mer i hyra. 25 kronor i månaden fick de betala för lägenheten på andra våningen i gårdshuset.

– Och innanfönstren som vi satte dit på vintern fick tätas med pappersremsor. Ibland lossnade de och fladdrade och pep i vinddraget i springorna.

Gullmaj minns när våren kom och hon tog ut innanfönstren, och ljuden som var helt annorlunda än idag. Folk pratade och piskade mattor eller högg ved.

– Det var inte så mycket bilar då i slutet på 50-talet, det var spårvagnen och en och annan bil, sen kunde ungarna vara ute och cykla på trottoaren. Det var mera park, man kunde röra sig och barnen kunde leka på ett helt annat sätt.

Abborren var ett blandat kvarter, med både bostäder och arbetsplatser. Längs hela Artillerigatan låg butiker och små verkstäder.

– Man kunde gå ut och köpa allt i Gamlestan. Det var specialbutiker, Kahls kaffe, tobaksaffärer, charkuteriaffären, speceriaffären, grönsakshandeln, fiskaffär. Och tyger och kläder, man behövde inte åka in till Göteborg och köpa någonting.

Kanonvagnar med järnhjul
– Ja, på hörnet vid Hornsgatan låg en tobaksaffär, sen en radioaffär, vägg i vägg låg Citybasaren, som hade porslin och en massa annat, säger Kent.

3650.jpg– Sen kom en port, det var nummer 15, nej nummer 13, sen kom cykelaffären, efter den kom en speceriaffär, och en grönsaksaffär och en tid låg där en liten tygaffär. Sen kom en godisaffär, Gamlestadens ramaffär och längst ut på hörnet tvättanstalten Gloria, berättar Gullmaj.

Kent bodde i kvarteret Abborren också som barn, på Hornsgatan 4. På den tiden var Artillerigatan kullerstensbelagd, och regementet A2 hade sina övningar och utryckningar.

– De drog förbi ute på gatan med alla sina hästar och kanonvagnar med järnhjul, det var ett öronbedövande väsen.

Trafiken skulle fram
Men Abborren hade börjat förfalla redan när familjen Brodén bodde där på 50-talet. Husen renoverades inte. Stora trafikplaner skulle sättas i verket, sådan var tidsandan.

De nya förorterna skulle förses med stora matarleder och riksväg 45 byggas ut till sexfilig stadsmotorväg rakt genom Gamlestaden upp mot Karlstad. Gamlestadstorget skulle ”utformas till en effektiv trafikmaskin”. Därför måste Abborren bort, precis som flera andra stora kvarter med landshövdingehus.

Men största delen av de storslagna trafikplanerna sattes aldrig i verket, fast då var Abborren redan bortom räddning.

Det enda som mot slutet var i någorlunda skick i det nedgångna kvarteret var dasset nere på gården som Gullmaj och hennes grannar höll noga rent. De turades om med att städa trappor och dass.

– Jovisst, det var omodernt, men jag är ju uppvuxen med omodernt. Med kaminer och dass på gården. Det var bara att ta varmvatten i spannen, gummihandskar och hård skurborste och så ner och skura dasset tills det sken!

En lugnare gata igen
Träden längs Artillerigatan som Gullmaj berättar om var hagtornsträd som blommade med röda blommor på våren, de sista fälldes i januari 1971.

Men nu pågår arbetet med att flytta tillbaka spårvägen till mitten av gatan, två körfält tas bort och nya träd planteras från Bellevue ner till Gamlestadsbro. Artillerigatan, idag en av Göteborgs mest ogästvänliga och trafikerade gator, ska bli en mindre och grönare gata igen.

6054.jpg

Artillerigatan sett mot väster någon gång på 30-talet. I och med byggandet av Kvibergslänken ska en stor del av de 20.000 bilar som i dag passerar varje dygn ledas en annan väg. Foto: Göteborgs stadsmuseeum.