Hur Göteborgs-utställningen 1923 fick sin affisch Tanken att fira Göteborgs trehundraårsjubileum med en utställning väcktes redan 1915, men först den 23 februari 1920 behandlade utställningens förvaltningsutskott frågan om en affisch. Man beslöt att hålla en allmän tävlan för svenska konstnärer, och när tävlingstiden gick ut hade 213 förslag kommit in. Därefter kom ytterligare två, som också togs med.

Förslagen ställdes ut på Börsen, och pressens kommentarer var inte nådiga – GT använde underrubriken ”En rik samling avskräckande exempel”. Tävlingens jury höll med, och skrev om förslagen att ”intet kan förordas till utförande, ej ens som utgångspunkt”. Man var ändå tvungen att utdela pris, så sju förslag valdes ut och köptes in. Vann gjorde Gunnar Håkansson med affischen ”Porten mot väster”. Konstnärerna fick mängder av direktivJuryn rekommenderade förvaltningsutskottet att inbjuda samtliga vinnare till omtävling och att då ge dem klara direktiv, men utskottet bjöd bara in Gunnar Håkansson, Erik Lange och Torsten Schonberg, en 38-årig ogift tecknare och grafiker från Stockholm som hade arbetat med bokkonst, affischer och frimärken. Han hade bland annat illustrerat Strindbergs bok ”Sagor” 1915 och givit sin bild av mordet på Gustav III i målningen ”Operamaskeraden” (1916). De tre konstnärerna fick direktiv i mängd affischerna skulle betona att Göteborg var en stor handels- och sjöfartsstad, att den firade jubileum och att den därför anordnade en stor utställning där en allmän svensk exportutställning ingick. Det skulle finnas utrymme för underrubrik, formatet skulle vara stående och det skulle gå att sätta flera affischer i rad för ökad effekt. Håkansson svarade att det var inte mindre än tio budskap som man ville ha in i samma affisch, och att detta inte var möjligt om affischen skulle se någorlunda vettig ut. Det var bråttomI mitten av augusti kom de nya förslagen in. Förvaltningsutskottets medlemmar var bara intresserade av Schonbergs, och juryn från den första tävlingen höll med. Man uppsköt avgörandet tills Schonberg hade omarbetat sitt förslag efter ytterligare anvisningar, men detta hans tredje förslag föll inte i god jord. Utskottet bestämde då att konstnären skulle få sina prispengar om han omarbetade det andra förslaget enligt nya direktiv. Det var bråttom, för man ville börja trycka direkt efter årsskiftet. Den 29 december kom förslag nummer fyra från konstnären, som därmed fick en check med prispengarna. Utställningens funktionärer var dock fortfarande inte riktigt nöjda. Schonberg vägrade öppna brevTorsten Karling, som var presskommissarie, meddelade i februari förvaltningsutskottet att det senaste förslaget skulle kunna användas om Schonberg gjorde ytterligare fem ändringar. Reklamavdelningen hade gjort en omarbetning för att illustrera Karlings idéer, och detta visade sig vara ett misstag – när Schonberg fick se omarbetningen så vägrade han att ens öppna fler brev från utställningen. Vid ett besök i Stockholm fick man honom att tillåta konstnären Iwo Brunander att göra ett mer godtagbart femte förslag, men även denna version vägrade sedan Schonberg att titta på. Eftersom tryckningen redan var ett halvår försenad lät man nu trycka upp den affisch man hade. De första reaktionerna vad övervägande positiva särskilt Göteborgstidningarna höjde affischen till skyarna. Sedan, den 26 augusti 1921, drämde Stockholmsbaserade Dagens Nyheter till med storsläggan. Den omarbetade affischen var ”konstnärligt förfuskad genom kommitterades lokalpatriotiska synpunkter” och ett ”barockt och okonstnärligt mixtum compositum”. Göteborgstidningarna lade snabb moteld mot detta. 24 tidningsartiklar på bara några dagarGöteborgs Dagblad skyllde bråket på Schonberg och vad man kallade ”konstnärsfåfängan”, och skrev att det var fråga om reklam och inte en tavla (senare i artikeln skrev de också att Schonberg verkat ganska ointresserad av det hela när de talat med honom, och att det troligen var DN som låg bakom striden). En ny artikel i DN följde, liksom en ny försvarsvåg från Göteborg. Allt som allt skrevs under några dagar 24 artiklar om affischen, eller åtminstone har så många bevarats i utställningens klippböcker.Anders Houltz har i sin avhandling Teknikens tempel tittat närmare på affischen, och menar att den visar gammalt och nytt, krig och fred. Det gamla och kriget finns med i form av örlogsfartyget och skansen Kronan, det nya och fredliga i atlantångaren och den vid den här tiden nybyggda Masthuggskyrkan. Isaac Grünewald skickade in tre förslagHan kan också identifiera Svenska Amerikaliniens fartyg S/S Stockholm och (på väg in i bilden) S/S Drottningholm. Den lilla båten mitt i bilden är en av Röda Bolagets bogserbåtar. Det blev också en epilog till affischdramat. Många röster höjdes för att låta en ny konstnär göra en ny affisch, och inom utställningen verkar vissa ha varit av samma åsikt. Flera hoppfulla konstnärer skickade spontant in skisser, och självaste Isaac Grünewald, det modernistiska måleriets förgrundsgestalt i Sverige, gjorde tre stycken. Den andre augusti 1922 fällde förvaltningsutskottet det slutgiltiga avgörandet. Grünewalds förslag lämnades därhän, och vad som troligen är Iwo Brunanders version av Torsten Schonbergs fjärde förslag fick därmed representera Göteborgsutställningen 1923. Stefan Högberg