Arkaden som aldrig blev arkad

Rivningen påbörjades 1970 och 1974 invigdes den nya ”Arkaden”. Trots att det nya bättre levde upp till innebörden i ordet arkad det vill säga en glastäckt passage så kan den inte mäta sig med den trivsamma och smått aparta halvmesyr, som uppfördes och invigdes 1899 under namnet Göteborgs Arkader. För idén svarade konsul Gustaf Bolander. Han hade på resor utomlands bland annat i Paris lagt märke till och fäst sig vid överglasade passager som gav en särskild stämning på grund av ljuseffekten och de tätt placerade butikerna med smakfulla fönsterskyltningar.

Denninghoffska huset revs
1899 var Göteborg Sveriges största exportstad med en befolkning på 130.000 invånare, som besöktes av ett växande antal turister. Man efterlyste fler affärer. Bolander fick med sig några andra prominenta göteborgare disponenten G. D Kennedy och grosshandlaren Christan Röhss. De bildade aktiebolag, fick byggnadsnämnden med på noterna, anlitade arkitekten L. Enders och entreprenören byggnadsfirman J. Dähn för att realisera ”ett av de vackraste affärspalatsen i Skandinavien”.

Emellertid räckte pengarna bara till halva, den östra delen, av projektet. Överglasningen kom aldrig till stånd efter som den västra delen, som var en förutsättning för att bära takvalvet, aldrig byggdes. När Arkaden revs 1972 var det många som ondgjorde sig och sörjde den pittoreska gatstumpen. Minst lika högt protesterades när man 1898 rev för att uppföra den ursprungliga Arkaden. Då låg på samma plats det vackra ”Denninghoffska huset”, som omfattade hörnet Östra Hamngatan- Drottninggatan och som bara var 16 år gammalt.

Wilhelm Denninghoff hade startat och gjort sig en förmögenhet på järnmanufaktur. 1889 köpte han Gunnebo slott i Mölndal och gav i bröllopsgåva till sin dotter friherrinnan Hilda Sparre. Huset i hörnet av Drottninggatan och Östra Hamngatan ansågs vara ett av Göteborgs vackraste, inte desto mindre klagade man 1903 över att västra delen av kvarteret stod kvar och att arkadidén inte fullföljdes. Det ursprungliga konsortiet hade stora ekonomiska svårigheter och räddades 1909 från konkurs av grosshandlare J.A. Hertz. Inom tre år hade han vänt förlusten till vinst.

Fantastisk julskyltning
För mig som upplevt ”gamla” Arkaden är den särskilt förknippad med julhandeln. Gatan var smyckad och belyst som ett sagoslott, julskyltningen var fantastisk. Med lista i hand kryssade man mellan butikerna. Där låg på hörnet Brobergs tobakshandel där man kunde köpa finaste havannacigarrer och kritpipor från Holland, Waideles skivbutik, där man kunde sitta i ett litet bås med hörlurar och beställa fram all världens musik, Törnstens herrekipering hade finaste linnenäsdukar och alltför dyra slipsar, hos Hulténs optiker fanns glasögonfodral i läder, Petersons Wienerångbageri, grundat1868, hade julmarsipan och praliner, hos hovjuvelerare A. Landoff & Sons hade man bara råd att titta i fönstret, som tonåring trånade man framför fönstren till Boutique Margot som sålde nipper bland annat från Christian Dior, och Bernat Klein.

Hos Emelie Åqvist, störst i Sverige på handgjorda blommor, beställdes den krans av sidenknoppar, som jag bar som kransflicka när min far promoverades. Hos perukmakare Hugo Bonander sålde jag barndomens rygglånga lockar för en ärtig frisyr à la Audrey Hepburn i ”Prinsessa på vift”. I en liten kartong kunde man köpa med sig läckra smörgåsar ”till hav tolv på natten” från smörgåsbutiken Arcade.

Billig punsch på restaurang Continental
I den ursprungliga planeringen fanns ett hotell med 50 rum placerade i 2:a våningen och uppåt utmed Arkaden, restaurangen hette Continental, ett namn som fortfarande finns kvar bland göteborgska restauratörer. Där serverades punsch för 1.25 kronor karaffen (1/3 l)! Vid tiden för första världskrigets utbrott ersattes restaurangen av Cabaret ”Vildkatten”, till artisterna som framträdde där var bland annat blivande revykungen Ernst Rolf.

Göteborgs första biograf låg naturligtvis i Arkaden. ”Kinematografen” hette Olympia. Film hade visats tidigare men det var bara engångsföreteelser i Göta Källare och på Valand. Vid invigningen 9 januari 1904 visades flera filmer. Mest intryck gjorde ”framställningen af en tjurfäktning”. Senare samma år hade Olympias ägare fått ensamrätt till en lokalt framställd film av ryttartävlingar vid Kviberg.

”Kinematograferingen af löpningarna har lyckats särskilt väl, så man kan känna igen både ryttare och hästar.” skrev pressen. I samma lokal uppträdde så småningom bl.a. Brazil Jack, här kunde man också ägna sig åt ” American bowling” en motsvarighet till det svenska kägelspelet, som började gå ur tiden.

Osannolik arkitektonisk skapelse med tinnar och torn
Till de butiker som på 50-talet framförallt lockade amerikanska turister var Bohus Stickning, som tack vare Ingrid Bergman och andra världsstjärnor blivit en säljsuccé i Amerika. När Amerikabåtarna kom så kunde hela lagret länsas på ett par dagar. För Malmsjö ”ett namn med god klang” gjorde Monica Zetterlund reklam och hovsångerskan Birgit Nilsson förekom naturligtvis i Waideles annonser.

”Göteborgs arkader” var en osannolik arkitektonisk skapelse med tinnar och torn. Tillräckligt gammal för att vara omodern men inte tillräckligt gammal för att vara kulturhistoriskt värdefull konstaterades inför rivningen. Vad som bland annat gick förlorat var en kitschig fasadutsmyckning inte olikt en teaterdekoration. Inte hjälpte den till att skapa bestående skönhetsvärden men var ”rätt kul” för att citera Hasse Alfredsson. För oss som var med lever Arkaden vidare i våra minnen medan många av affärerna som startade sin verksamhet där numera är etablerade på andra adresser, en del blev världsomfattande.

Arkitekten Franz Louis Ender var född i Bergen Sachsen 1855. Han avled i Göteborg 1924. Som 29-åring kom han till Göteborg från Dresden. Till de hus han ritat och som finns kvar hör Odd Fellow-huset på Vasagatan och hörnhuset Västergatan-Föreningsgatan 2. Det senare kan man, om man har tur, uppleva i all sin prakt om man en mörk vinterkväll passerar huset när trappupphuset är tänt.

Ender ritade också landshövdingehus
Då klättrar uppför entréfasaden färggranna blomgirlander med solrosor och tulpaner i de blyinfattade fönstren. Huset är mycket väl bevarat och omskött av sin bostadsrättsförening. I lägenheterna är till och med ovanfönstren till skafferi och toalett utförda med blyinfattade blomstermotiv. Ender har även ritat landshövdingehus vid Karl Johans Torg, Hertziahuset vid Packusplatsen, arbetarbostäder för Pripps bryggeri på Odinsgatan och landshövdingehus i Gamlestaden för anställda vid SKF.

Låt mig avsluta med en entusiastisk skildring av utsikten från ”Arkadernas tak” ur Handelstidningen 14 oktober 1899 mer än hundra år före Göteborgshjulets tillkomst.

”Vi hava ifrån denna betydande höjd (6 vån!) hela Göteborg nedanom oss. Det är egendomligt och kanske betecknande hur litet ”hela Göteborg” förefaller, då det så här betraktas ”uppifrån”. Men en grann vy öppnar sig. Vi kunna följa dalgångar förbi Qviberg upp emot Partille, Jonsered ända till de blånande Lerumshöjderna i fjärran, vi kunna överblickade de kala bergssträckorna, vilka te sig som ett stelnat hav åt Hisingssidan och utåt bortom Slottsskogen, vi kunna iaktta livet i hamnen, ångarnas rökar och de gammelmodiga men pittoreska fartygens mastmassor bort emot Klippan. Leende och i mjuk grönska ligger Trädgårdsföreningen alldeles under våra fötter, grönskan fortsätter utefter bergssidorna av Mölndalsdalgången.”

Arkaden i fonden av Brunnsparken, på ett vykort från från 1930-talet.

Inget var så jullikt och roligt som att julhandla i Arkaden. Foto: Göteborgs Stadsmuseum

På restaurang Continental serverades punsch för 1.25 kronor karaffen.