"Det är underbart att komma till den här högmoderna lägenheten", berättade Göran Gustafsson för tidningen "Det nya Göteborg" när han just hade flyttat till det nybyggda Hjällbo.

Vad han jämförde med var den etta på 35 kvadratmeter han just lämnat. Hyran på 564 kronor för den rymliga bostaden sved dock i plånboken när han jämförde med den tidigare hundralappen i månaden. Men innan hade Göran och hans familj inte haft badrum och tvätten var ett återkommande problem.

Diskussionen började på 30-talet
De nya maskinerna i tvättstugan, hur man bäst inredde den nya lägenheten och allt annat som hade med ett nytt boende att göra fick de inflyttade hemmafruarna lära sig i ”bo-skolan” som drevs av Bostadsbolaget.

De nya bostäderna, som hade moderna kök och vardagsrum istället för finrum, var inget som de boende ville acceptera omedelbart. Bostäderna i det nya Göteborg hade med hjälp av bland annat olika bo-utställningar stegvis vunnit gehör.

5874.jpg
Diskussionen om hur ett bra boende skulle utformas började redan på 1930-talet då en rad studier av hur hemmet kunde rationaliseras genomfördes. 1945 presenterades de nya tankegångarna med ett nytt bostadsområde i Guldheden och utställningen ”Bo Bättre”.

Guldheden var tänkt som ett mönstersamhälle som skapades med hjälp av standardisering och väl genomtänkta bostäder för barnfamiljer och ett särskilt boende för hembiträden. Redan 1949 hade dock den tekniska utvecklingen sprungit ifrån boendeidealet på Guldheden som byggde på att utnyttja bostadsområdets gemenskap.

Öppnade tvättcentraler
Utställningen ”Bygge och Bostad” på Svenska Mässan 1949 presenterade det maskinutrustade köket som alla husmödrars stora dröm. Med maskinernas hjälp skulle arbetet i köket rationaliseras precis som industrin effektiviserades efter tayloristiska principer. Det maskinutrustade köket kunde skapa en ”nymodern-gammaldags hemtrevnad”, sa de utställningsansvariga. Även tvättfrågan skulle lösas med hjälp av maskiner.

Göteborgs kommunpolitiker och Bostadsbolaget utrustade ett dussintal tvättcentraler runt om i staden under 1950-talet med moderna tekniska hjälpmedel för att underlätta tvättarbetet.

Frigjorde tid för husmodern
Utställningen ”Biskopsgården – boplats 58” framställde de nya boendemiljöerna som framtidens boende. Det nya Järnbrott var temat för utställningen ”Göteborg – Din Bo-stad” på Dagens hushåll som blev en stor publik framgång 1966. Miljonprogrammets bostäder hade alltså flera föregångare.

Det nya Göteborg kan ses som ett förverkligande av ”Bo Bättre”-utställningens ideal så som de presenterades på Röhsska museets bokurser om ”Morgonstadens stad” 1945. Efter genomgången kurs gjorde deltagarna sina önskebostäder i modell under paroller som ”Bättre hem, bättre samhälle” eller ”Det klasslösa hemmet”.

Rationaliseringen av hemarbetet för att frigöra tid för husmodern påverkade utformningen av miljonprogrammets bostadsområden. Hushållsmaskinerna individualiserade i sin tur hemarbetet och behovet av gemensamma anläggningar minskade.

Den nyvunna fria tiden ledde till att husmödrarna i allt större utsträckning kom att arbeta mot betalning utanför hemmet.

FOTNOT | Det nya boendet

  • Frederick Winslow Taylor (1865–1915) var upphovsmannen till ett kontrollsystem som med hjälp av arbetsstudier noggrant definierade delar av en arbetsuppgift inom industriproduktion.
  • Miljonprogrammet är det populära namnet på den svenska regeringens bostadspolitik mellan åren 1964 och 1975. Namnet kommer av parollen: En miljon bostäder på tio år. 1975 hade 1.006.000 bostäder byggts.
  • Under året kommer stadsmuseet att ge ut boken ”Den moderna husmodern” som handlar om boutställningar i Göteborg och hemarbetande konsumenter.

5FB6.gif