Stadsarkitekten som lät riva stadsmuren. Våren 1807 doppade Göteborgs stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg sin stålpenna i bleckhornet och formulerade en skrivelse som skulle komma att bana väg för stadens utvidgning bortom fästningsverk och försvarsvallar. Lite drygt ett halvår senare, fredagen den 11 december 1807, var det Gustav IV Adolfs tur att fatta pennan. Under en vistelse på Halmstad slott signerade han raseringskontraktet.

Nu var saken klar. Göteborg, som länge lidit av trängande växtvärk, skulle inte längre begränsas av de gamla murar som en gång byggts till skydd av staden. Den nästan 200 år gamla staden var redo att ta ett nytt stort steg i sin utveckling.

Nya domkyrkanFör arkitekt Carlberg och hans stad hade det nya seklet så långt annars inte fört särskilt mycket gott med sig. Den stora stadsbranden i december 1802, som bland annat lade Domkyrkan och 179 bostadshus i aska, följdes av ytterligare en förödande eldsvåda två år senare (läs mer om de stora bränderna i Göteborg i den här artikeln). När raseringskontraktet skrevs var därför Carlberg, som nyligen firat sin sextionde födelsedag, en upptagen man med omfattande ritningsuppdrag på flera håll. Den nya staden höll på att ta form.

Då Carl Wilhelm Carlberg föddes en vårdag 1746 hade hans far Bengt Wilhelm redan hunnit vara Göteborgs stadsingenjör i närmare två decennier. Carl Wilhelm var resultatet av stadsingenjörens andra äktenskap – det med den 18 år yngre Johanna Christina.

För göteborgarna blev namnet Carlberg känt redan på 1600-talet sedan Carl Wilhelms farfar Johan år 1678 utnämnts till domprost och elva år senare vigts till biskop. Johan blev far till 14 barn – två av dem: Johan Eberhard och Bengt Wilhelm kom att avlösa varandra på posten som Göteborgs stadsingenjör 1717-1727 respektive 1727-1775. När den ogifte och barnlöse stadsarkiteten Carl Wilhelm dog i april 1814 hade alltså familjen Carlberg styrt över stadens byggande i nästan ett helt sekel.

Disträ och tafatt tyckte Johan Alströmer
Carl Wilhelm fostrades in i arkitektjobbet, och att rita Partille slott för den nyligen adlade grosshandlaren David af Sandberg var förstås ett uppdrag som tidigt förde med sig en rejäl portion prestige. Att Sandbergs svåger, den göteborgsfödde brittiske arkitekten William Chambers, också bidrog med skisser gjorde förstås inte saken sämre.

Mariakyrkan
När slottet stod färdigt 1777 hade Carlberg redan hunnit utnämnas till stadsarkitekt. Och den som idag har ett ärende till det klassicistiska och mörkt röda palatset i centrala Partille anländer via Carl Wilhelm Carlbergs allé.

Vid den här tiden påbörjade Carlberg en lång och ambitiös europeisk resa. Men det som från början var tänkt att bli en arton månader lång resa tillsammans med industrimannen Johan Alströmer, utvecklades till en närmare fem årig studie i kontinental klassicism. Alströmer lär för övrigt ganska snart ha ledsnat på sitt ressällskap. I ett brev hem skrev han: ”Han är den confusaste, disträaste och tafattaste människa jag känner. Jag måste göra allt själv, till och med servera honom.”

Hans skissböcker finns i arkiven
Kanske var den unge Carlberg ovan att klara praktiska vardagsutmaningar på egen hand, men tafatt med pennan vet vi helt säkert att han inte var. Den som vill göra en närstudie av Carlbergs tecknartalang behöver inte söka sig längre än till Universitetsbiblioteket eller Göteborgs region- och stadsarkiv på Otterhällan.

Carlbergsgatan i Gårda
Ur UB:s handskriftavdelnings samlingar kan den som vill beställa fram Carlbergs skissböcker från den långa resan, och på region- och stadsarkivet ges besökare på liknande sätt möjlighet att studera Carlbergs originalritningar för Gunnebo slott – ritningar som ägs av Röhsska museet, men förvaras på arkivet. Den förmögne köpmannen John Halls palats kom under 1700-talets sista decennium att utgöra stadsarkitekt Carlbergs livs utmaning. Ur hans huvud och händer föddes skisser för alltifrån slottsbyggnad med inredning, möbler och statyer till orangeri, annex och trädgård.

Avled i ett stenhus på Södra Hamngatan
Kring sekelskiftet avlöste stadsbränderna varandra. Ingen byggnad gick säker – till och med Domkyrkan blev lågornas rov. Antagligen bidrog bränderna till att försvarsmuren tilläts stå kvar en bra bit in på 1800-talet. Nu hade stadsarkitekten fullt upp med att rita hus för den nya innerstaden.

Chalmerska huset på Södra Hamngatan 11 växte fram via omsorgsfulla skisser samtidigt som Carlberg också levererade ritningar för enklare typhus, men den nya Domkyrkans invigning fick han aldrig uppleva.

I april 1814 drog Carl Wilhelm Carlberg sin sista suck i ett stenhus på Södra Hamngatan. Aldrig någonsin under sitt 68-åriga liv lät Carlberg en konstnär fånga hans anletsdrag, men Göteborg minns ändå mannen som öppnade stadens portar till en ny modernare tid.

Östra Hamnkanalen medh Kungsporten

Östra Hamnkanalen medh Kungsporten i fonden, omkring 1800. Efter akvarell av Elias Martin.

Chalmerska huset på Södra Hamngatan

Chalmerska huset på Södra Hamngatan
anses vara ett av Carlbergs finaste verk. Huset byggdes 1805-1807 för Ostindiska kompaniets direktör William Chalmers . Foto: Anna Jolfors