Det är inte bara vid Riddar Arns och Janne Guillous trakter på Västgötaslätten som historiens vingslag susar i dessa dagar – på närmare håll har vi land - skapet runt Göta Älvs mynning, där spännande kapitel i Sveriges historia har utspelats och där forntid och nutid möts.
För 360 år sedan, på våren 1644, seglade en dansk flotta in mot Göteborg och elva krigsfartyg ankrades upp vid Kyrkogårdsholmen. Ombord fanns ingen mindre än den danske kungen, Kristian IV!
Nej, inte ”Kristian Tyrann” (som i Danmark f.ö. kallas ”Kristian den Gode” ) – han hade ordningsnummer II och regerade ca 125 år tidigare. Hans ättling av den Oldenburgska ätten, med nummer IV, som regerade mellan 1588 och 1648, betraktade också Sverige som något av en ärkefiende.
Därför kom han nu med sin flotta, för att avskära Göteborg från alla handelsvägar och undsättning från sjösidan. Samtidigt skulle stadens angripas från landsidan av en norsk här, under ledning av den danske ståthållaren i Norge, Hannibal Sehested.
Dennes trupper anföll norrifrån och samtidigt kom från Skåne och Halland (som ju var i dansk ägo) ännu en truppstyrka, under befäl av generalerna Krabbe och Ulfeld.
Inga oförskämdheter!
Göteborg var alltså i en svår knipa, ansatt från alla håll. Men det avskräckte inte kommendanten i vår stad – landshövdingen i Älvsborgs län, översten Nils Assarson Mannersköld. När han från Kung Kristian fick uppmaningen att kapitulera för övermakten, svarade Mannersköld karskt:
– Jag undanbedjer mig slika skymfliga förslag!
Danskarna hade redan hunnit uppföra ett befäst blockhus på Kyrkogårdsholmen, kallat ”Gottenbrille”, där Nya Älvsborgs fästning i dag ligger, men om det berodde på den göteborgske kommendantens oräddhet eller något annat, så kom den danska flottstyrkans anfall mot Göteborg i alla fall av sig och i början av maj avseglade eskadern.
Kanske var den verkliga orsaken till detta att Kung Kristian & Co. var oroliga för att bli angripna i ryggen, av en holländsk flottstyrka. En rädsla som skulle visa sig vara befogad, då den danska flottan senare blev nära nog utplånad av en svensk-nederländsk styrka, i ett sjöslag utanför Lolland…
Hotet mot Göteborg från landsidan kvarstod dock och under våren och sommaren 1644 utkämpades en del strider, som kom att bli avgörande för hur vårt lands gränser senare skulle dras.
Hannibal tågade
I våra trakter utkämpades under dessa krig bland annat den så kallade Hannibalsfejden, där norska trupper under den danske ståthållaren Hannibal Sehested, i början av juli 1644 försökte slå en bro över Göta älv, från Lärje till Hospitalet, norr om Gamlestaden.
Ett försök som slogs tillbaka av de båtburna svenska trupper, som Göteborgs kommendant Mannersköld satte in. Ett andra försök att ta sig över älven slogs också tillbaka och i stället kunde svenska trupper, under ledning av generalmajoren Lars Kagg (han som blev fadder till Lars Kaggs-gatan) ta sig över till Hisingen och besegra en norsk postering vid Lundby. 
Nils Mannersköld själv anförde i augusti en styrka, som angrep de norska trupperna vid Lärje gård. Ett norskt dragonkompani vid Tingstad blev avskuret och led svåra förluster under återtåget till Bohus fästning. Efter detta avstannade striderna i vårt område, men blossade åter upp våren 1645, då en dansk styrka slogs tillbaka vid Landvetter.
Hannibal Sehested gav dock inte upp, utan sände i augusti en norsk armé på ca 4 500 man mot Göteborg. Man gick över vid Kastellgården till Hisingen och vidare till den svenska landsidan, via en bro av pråmar och mindre fartyg.
Halt vid Olskroken
Den norska hären gjorde halt först vid Olskroken, men möttes sedan av svenska trupper under Lars Kagg, som hade cirka 2 800 man att möta fienden med. Denna styrka höll en tillfälligt uppkastad skans nedanför Gullbergs fäste, alltså dagens Skansen Lejonet.
Någon strid blev det inte där, då norrmännen plötsligt avtågade till den bro som slagits över älven, från Hospitalet till Lärje. Vid denna bro kom det till drabbning, där den svenska förtruppen tre gånger anfölls av Sehesteds dragoner, som varje gång slogs tillbaka.
När Hannibal Sehested då sände över 400 norska fotsoldater, svarade svenskarna genom att beskjuta bron med kanoner, varefter norrmännen drog sig tillbaka för gott. Svenskarna förföljde dem över Göta älv och mot Bohus fästning.
Den 6 augusti kom det till en häftig strid, känd som ”Slaget vid Randängen”, vid Vedbacka, ungefär vid Rödbo kyrkogård, med ett 30-tal stupade på vardera sidan. Den 13–14 augusti utkämpades ett flertal mindre strider runt Bohus fästning och bl.a. sattes Kungälvs stad i brand. Men då var freden i Brömsebro redan sluten – en nyhet som det dock tog en vecka för att nå de stridande runt Bohus fästning, där vapnen lades ned först den 20 augusti 1645.
Allsång på Skansen
Det var då – i dag finns bara kvar den befästning som kallas ”Fredrikshamns skans”, uppförd under de sista årtionden då Hisingen och Bohuslän tillhörde Danmark (alltså före freden i Roskilde 1658). Skansen är unik i sitt slag och har formen av en halv stjärnformad jordvall, som en gång haft en vallgrav framför sig.
Skansen ligger vid kanten av Göta älv, mellan älven och E6-Exportgatan. Det har planerats för utgrävningar av området, sedan man fått EU-pengar i form av ett så kallat Urban II-projekt, men redan nu bedriver entusiaster i ett flertal militärhistoriska föreningar, inom den s.k. ”Generalmönstringen”, en betydande verksamhet vid Fredrikshamns skans.
Ett timmerhus i 1600-talsstil är nästan klart och där jobbar hantverkare på gammalt sätt. Sedan 1966 bjuder man på militära uppvisningar, som exercis i tidsenliga uniformer, vaktavlösningar och formeringar med pik, musköt och kanon.
Den civila delen rör främst kvinnornas och barnens göromål under lägerlivet, som matlagning över öppen eld, lekar och spel. Tanken är också att utveckla Fredrikshamns Skans till ett friluftsområde, till glädje för både göteborgare och andra västsvenskar.
Förra sommaren hade man för första gången en historisk version av ”Allsång på Skansen”, där Stefan Ljungkvist anförde sången. Ett mycket populärt evenemang, som kommer att upprepas 4 till 6 juni i år.
Fredrikshamns skans från luften Foto: Göteborgs stadsbyggnadskontor
