Ingrid Segerstedt Wiberg

På Fogelberget mellan Föreningsgatan och Vasagatan finns en lite bortglömd park med ett slitet och trött utsiktstorn. Platsen har fått sitt namn efter Bengt Fogelberg, skulptören som bland annat formade kungastatyn på Gustaf Adolfs Torg i Göteborg.

Ingrid Segerstedt Wibergs vagga stod i Lund, och några tidiga barndomsår tillbringades i Stockholm, men under stora delar av sitt nära sekellånga liv betraktade hon sin omvärld med Övre Fogelbergsgatan som utgångspunkt och nav.

I pressens tjänst
Sommaren 1917 skulle Ingrid fylla sex år, och hur mycket hon än kommit att uppskatta lekarna på Djursholmsvillans stora tomt var det bara att följa med när pappa Torgny, mamma Augusta, syskonen och hundarna bröt upp från huvudstaden för att istället etablera sig i Göteborg.

Religionshistorikern Torgny Segerstedt hade under våren accepterat att bli huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – en händelse som på många sätt även skulle komma att prägla dottern Ingrids liv.

Familjen Segerstedt flyttade så småningom in i en villa på Övre Fogelbergsgatan, och när Ingrid valde att fortsätta sina studier i Stockholm snarare än i Göteborg, var längtan efter att hitta sin egen väg och profil lika viktig som huvudstadens breda kursutbud.
Den dag Ingrid satte sig på Stockholmståget hade hon – förutom sitt eget bohag – också ett erfarenhetsbagage av vilda diskussioner kring matbordet i tvåvåningsvillan. Inget var viktigare än att prova och vässa sina argument.

Växande familj
Från Stockholm började hon skicka välskrivna artiklar till Handelstidningen. De publicerades under pseudonym, och till en början utan att pappa Torgny förstått vem som hållit i pennan.

1934, samma år som mamma Augusta gick bort, gifte sig Ingrid med civlingenjören Anders Wiberg. Tillsammans fick de sonen Lennart, och sedan Ingrid tagit inititiativ till ett barnhem på Victoriagatan öppnades familjens generösa famn också för en ung judisk flyktingflicka.

Internationellt intresse
Torgny Segerstedt avled fredsåret 1945. Hans rakryggade kamp mot nazismen hade väckt respekt långt utanför landets gränser. Ingrid engagerade sig nu allt mer i flyktingarbete. Hon följde med intresse FN:s födelse och var också med om att starta Sveriges första FN-förening. Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN, har intygat att det var just Ingrid Segerstedt som värvade honom till FN-förbundet under gymnasieåren i Göteborg.

Göteborgs-Tidningen – ”den lella röa” kallad på grund av sitt rosafärgade tidingspapper – knöt 1949 Segerstedt Wiberg till sin ledarredaktion. Aldrig förr hade en svensk tidning släppt in en kvinna i ledarskribenternas skrå.

Från GT till GP
Hennes internationella utblick vidgades och skärptes med resor i olika riktningar. Den till Kina 1955 uppskattades inte av GT:s chefredaktör, och så kom det sig att den allt vassare pennan istället började signera artiklar i Göteborgs-Postens spalter.

– Hon var en kontroversiell och oerhört strong person, värd all beundran. Ibland skar det sig rejält, men vi hade ett fint och gott förhållande och förblev alltid goda vänner, sa GP:s förra chefredaktör Lars Hjörne efter Ingrid Segerstedt Wibergs bortgång i maj 2010.

På 1960-talet blev familjerna Hjörne och Segerstedt Wiberg grannar i det nybyggda höghuset på Övre Fogelbergsgatan 3. Bostadsrättsföreningen fick förresten sitt namn efter en av Torgny Segerstedt mest älskade hundar, en Grand Danois kallad Garm.

Ingrid Segerstedt Wiberg bodde kvar i våningen högt upp på Fogelberget ända fram till sina sista år. Där, bland alla böcker och med bysten av pappa Torgny på en framträdande plats, kunde hon se tillbaka på ett långt liv för internationellt samarbete, svensk neutralitet och human flyktingpolitik. Men också många år som riksdagsledamot för folkpartiet med särskilt engagemang för invandrings- och biståndspolitik, kultur- och utbildningsfrågor.

I en diskret familjegrav nära krematoriet på Kvibergs kyrkogård vilar såväl Ingrid Segerstedt Wiberg som hennes far Torgny Segerstedt. Foto: Lars Hjertberg