Hade det inte varit för några ängsliga grannar i Örgrytes finaste kvarter kunde Ingrid Wallberg skrivit in sig i den svenska arkitekturhistorien som ett betydande namn med lyskraft långt in i vår tid. Berättelsen om hennes liv rymmer både glädje och sorg och en fläkt av den stora världen långt bortom uppväxtens Halmstad och vuxenlivets Göteborg.
Ingrid Wallberg hade just fyllt 19 år när hon i juni 1909 gifte sig med den elva år äldre Albert Lilienberg. Brudgummen var redan, trots sina relativt unga år, förste stadsingenjör i Göteborg och starkt influerad av såväl den österrikiske arkitekten Camillo Sittes sätt att betrakta stadsmiljön som den engelska trädgårdsrörelsen. Så småningom kom den hårt arbetande Lilienberg att rankas som landets främste stadsplanerare med betydande avtryck i såväl Göteborg som Stockholm.
Gjorde praktik hos Le Corbusier i Paris
Ingrid Wallberg utvecklade, vid sidan av maken, ett eget intresse för arkitektur. Men det var först sedan hon hösten 1928 kom hem från en längre vistelse i Paris som hon blev ett aktat namn i den annars så mansdominerade arkitektkåren. 
Efter att paret Wallberg/Lilienberg gått skilda vägar tog Ingrid kontakt med systern Lotti som flyttat till Paris för att gifta sig med Albert Jeanneret. Albert var inte bara en framstående musiker, han var också bror till den schweiziska arkitektgiganten Le Corbusier. Det var till denna kreativa miljö den nyskilda Ingrid tog sin tillflykt i början av 1928. Under våren och sommaren praktiserade hon på Le Corbusiers studio och sög åt sig hans tankar om funktionalismens fördelar. Starkt präglad av Le Corbusiers 5 punkter för en ny arkitektur, och med den unge schweiziske arkitekten Alfred Roth i sällskap, återvände Ingrid Wallberg hösten 1928 till Göteborg.
Tillsammans startade de två funkis-missionärerna nu ett arkitektkontor vid Stora Gårda i Örgryte. Och innan den – för den svenska funktionalismen – så viktiga Stockholmsutställningen invigdes 1930, hade Ingrid Wallberg både hunnit gifta om sig med stadsläkaren Gösta Göthlin, och tillsammans med Roth presentera ritningar för en funkisvilla i hörnet av Prytzgtan och Olof Skötkonungsgatan i Örgryte.
Nymodigheter stötte på patrull hos grannarna 
Meningen var att villan så småningom skulle bli paret Göthlin/Wallbergs hem, men då hade de inte gjort upp räkningen med grannarna i de välbeställda Örgrytekvarteren. Platt tak, fönsterband och fritt komponerade fasader uppskattades inte på gator där nationalromantisk jugend och klassicism stod sida vid sida. Nymodigheten med den öppna planlösningen var möjligen mindre provocerande. Efter många turer och överklaganden stoppades bygget, som om det fullföljts kommit att utgöra en milstolpe i den svenska arkitekturhistorien.
Kontoret R&W fick nöja sig med andra projekt. I Masthugget och Örgryte, och dessutom ett uppmärksammat sommarhus i Kungsbackatrakten. Sedan Roths och Wallbergs arbeten presenterats av HSB på Stockholmsutställningen flyttade Roth hem till Schweiz där han sedermera kom att få en lång och framgångsrik arkitektbana. Ingrid Wallberg fortsatte att driva arkitektkontoret utan Roth och ritade bland annat tre anslående funkisvillor i Änggården. Ett område vars planering Albert Lilienberg tidigare medverkat i.
Bortglömd banbrytare
1934 avled Lilienbergs och Wallbergs son Björn bara 17 år gammal, och under 1940-talet vistades Ingrid Wallberg långa perioder i födelsestaden Halmstad där hon ritade både radhus och industribyggnader.
Den 23 januari 1965 avled Ingrid Wallberg. Och den som idag söker sig allra längst upp till muren vid sidan av Örgryte gamla kyrka, kan under en rhododendronbuskes tunga grenar hitta graven efter en bortglömd banbrytare för den kvinnliga arkitektkåren – och för den svenska funktionalismen.
Radhusen på Brödragatan-Bångejordsgatan. Foto: Lars Hjertberg
