Karin Boye

Karin Boye. Peter Lindes porträttskulptur i brons som står utanför Göteborgs stadsbibliotek. Foto: Lars Hjertberg

Karin Boye var ännu inte nio fyllda när familjen 1909 bröt upp från Göteborg och flyttade till Stockholm, men det är som om göteborgarna aldrig riktigt velat släppa taget om sin Karin. Författaren och poeten som bland mycket annat skrev ”Ja, visst gör det ont när knoppar brister” och en aprildag 1941 avslutade sitt liv för egen hand.

På den lilla öppna platsen vid sidan av Stadsbiblioteket har Peter Lindes skulptur kommit att bli så älskad och självklar att det krävdes förklarande anslag när bronsstatyn under ett par år tvingades till exil i Trädgårdsföreningen under det att biblioteket byggdes ut.

Familjen växte i en våning på Vasaplatsen
Det lite udda paret Fritz Boye, 42 och Signe Liljestrand, 24 gifte sig just som 1800-talet skulle glida över i ett nytt sekel, och den 26 oktober år 1900 föddes Karin Maria. Ytligt betraktat kunde man lätt förledas tro att familjelyckan var fullständig när småbröderna

Sven och Ulf anslöt 1903 respektive 1904. Men allt var inte riktigt som det skulle i sjurummaren högt upp på Vasaplatsen 11. Fadern, den etablerade och välbeställde tjänstemannen, drabbades av sjukdom och den avsevärt yngre modern sökte periodvis tröst i flaskan.

En barnjungfru såg med varm tanke och mjuka händer till att inget saknades de tre barnen Boye. Karin lärde sig tidigt att läsa sagor för de yngre bröderna och när hon 1907 skrevs in i Mathilda Halls skola för flickor på Karl Gustavsgatan ett par kvarter från hemmet, låg hon långt före sina klasskamrater som ännu inte löst alfabetets kod. Men redan efter något år var flickan med det långa mörka håret borta från skolgården.

Förtidspension och flytt
Pappa Fritz krämpor leddde 1909 till att han förtidspensionerades, och familjen lämnade Vasaplatsen i Göteborg för att istället leta nya adresser i Vasastaden i Stockholm innan man 1915 fann sig tillrätta i Huddinge.

Den tonåriga Karin Boye insåg tidigt att det fanns kraft och tröst att hämta ur pennstiftet. Såväl språkligt lekfull lyrik som noveller och pjäser formades på flickrummet. Ofta hämtades motiven ur religiöst grubblande, och det var också på ett kristet sommarläger sommaren 1918 en livslång vänskap med Anita Nathorst inleddes.

Det tidiga 20-talet tog Karin Boye till studier i Uppsala och uppmuntrande kontakter med Albert Bonniers förlag. Våren 1922 debuterade hon med diktsamlingen Moln. Arvode: 200 kronor.

En offentlig person tar plats
Ytterligare ett par diktsamlingar följde under 1920-talet samtidigt som Karin syntes allt mer i det offentliga rummet. Uppdraget som ordförande i den kvinnliga studentföreningen följdes av engagemang i Clarté – ett förbund som tidigt tog ställning mot nationalsocialismen och betraktade världen ur ett vänsterperspektiv.

Efter avslutade studier gifte sig Karin Boye med den sju år yngre Leif Björk, men äktenskapet blev kortvarigt och följdes av känslomässiga berg- och dalfärder.

Samtidigt som den professionella poeten och debattören fick en allt fastare plattform – invald i den littera sällskapet De Nio, och medlem i nybildade kulturtidskriften Spektrums redaktion – kastade hon sig in i relationer som mer än en gång ledde till besvikelser och självmordsförsök.

Förödande framtidsvision
1932 bröt Boye upp och flyttade till en lägenhet på Mommsenstrasse 4 i Berlin. Möjligheten till kvalificerad psykoanalys lockade, men gav också ett spännande umgänge med möten på många andra plan. Som till exempel den unga judinnan Margot Hanel.

Från Berlin höll Boye kontakt med Bonniers och föreslog regelbundet översättningar av ny tysk litteratur. För egen del kom Boyes 30-tal snarare att präglas av prosa än poesi. När den förödande framtidsvisionen Kallocain presenterades 1940 levde hon sedan länge med Margot Hanel i Stockholm men vistades ofta i Alingsås där den cancersjuka väninnan Anita Nathorst blev allt sämre.

Den 17 april 1941 avsade sig Karin Boye uppdraget som skattmästare för De Nio, och mindre än en vecka senare var hon försvunnen. I svarta rubriker berättade landets största tidningar om sökandet efter den kända författaren. Polis, militär och privatpersoner gick skallgång, men det skulle dröja till den 27 april innan lantbrukaren Carl Gottfridsson av en händelse hittade Karin Boyes döda kropp lutad mot en sten på ett utsiktsberg i Bolltorp norr om Alingsås.

I maj 1941 valde även Karin Boyes kärlek Margot Hanel att avsluta sitt liv, och i augusti avled väninnan Anita Nathorst.

Karins blanka händer
Där står hon nu på den låga sockeln av ljus marmor: med blicken spanande i fjärran under rak lugg. Höga kindben, lite uppnäst. Iklädd en ärmlös klänning och enkla skor med knäppning. Vänliga människor ser till att hon allt som oftast får friska blommor i handen. Och händerna, de har strukits så ofta att bronset blivit alldeles blankt.