På förmiddagen gick de penningstarkaste ungarna till Landins i Haga för att köpa smällare, hoppetossor och andra pyrotekniska artiklar. Affären var en av stans mest välsorterade när det gällde påsksmällare.
Sen gällde det att inventera vindsförråden efter de mest lumpiga kläderna. Snart vimlade gården av påskkärringar och lumpiga påskgubbar med målade ansikten i de mest grälla färger som fanns.
Under hela dagen small våra köpta fyrverkerier och särskilt hoppetossorna spred skräck när dom eldsprutande och väsande hoppade runt bland gatans damer.
Första bomben
Vi var ett par stycken som inte nöjde oss med de köpta smällarna. Valter hade fixat receptet, ingredienserna köpte vi i kemikalieaffären, det räckte till tre bomber. Den första smällde vi vid det nybyggda Sjöfartsmuseet. Vi hade lyckats!
Andra bomben
Det small så vi trodde taket skulle flyga av kåken. Polisen tog oss på Stigbergstorget, men inför vår oskyldiga uppsyn klarade vi oss utan kroppsvisitering. Vi gick direkt upp till Godhemsbergen där vi smällde bomb nummer två, utan tanke på att vi kanske skrämde livet ur duvslagens invånare.
Tredje bomben
Den tredje bomben hade vi sparat till påskafton, och nu var tiden inne för den stora smällen.
Bomben hängdes upp på dassväggen, luntan tändes och smällen blev öronbedövande.
Den vitmålade dassväggen blev svart och krutröken stod tät. Då öppnades en av dassdörrarna och gamla fröken Hansson stegade ut till synes helt oberörd. Ingen hade tänkt på att någon skulle sitta på dass vid detta tillfälle.
Vi stod undrande, smällen borde ju ha hörts över halva Majorna. Till nästa år borde vi nog öka laddningen.
Vi fick senare förklaringen till gummans beteende, hon var stendöv och hade varit så i hela livet.
Det blev inga mer påsksmällare för vår del, vi växte till i ålder och kanske också i visdom. En del av oss fick dock efter ett tiotal år sitt lystmäte av bomber och granater när vi i skuggan av andra världskriget som värnpliktiga i olika befattningar sköt med A2:s kanoner på Remmene och andra skjutfält. Men det är en annan historia.”
Fotnot:
Historien utspelar sig 1930 eller 1931 då Karl-Olof Johansson var i tio-elvaårsåldern.
Om smällare:
Tänk på riskerna. Smällare kan orska bränder eller andra skador. Åldersgränsen är 18 år för att köpa och hantera smällare i Sverige.
