Förr i kommunens tjänst. Barnomsorg, äldrevård och skola. Det är antagligen vad de flesta förknippar Göteborgs Stad med i dag. Men en titt i arkiven avslöjar att kommunen även sysslat med betydligt mer okända verksamheter. Eller vad sägs om isbrytare, järnväg och slakteri?

Ansvarfördelningen mellan kommuner, landsting och stat dyker då och då upp i debatten. Men hur ofta funderar vi på hur kommunens ansvarsområde förändrats genom åren? Förändringstakten har kanske ökat under de senaste decennierna, men ganska lite är helt nytt. Kommunen bestämde antalet poliserGöteborgsarkiven kan berätta om många företeelser, stora som små, som kommit och gått och ibland kommit igen, som färjetrafiken mellan Norra och Södra ÄlvstrandenFärjetrafiken privatiserades rätt nyligen i samband med försäljningen av Styrsöbolaget. Den blev kommunal 1917 och tidvis hade man färjor inte bara för passagerare utan även för ”kördon”. De kommunala isbrytarna hade namn som Göta Lejon Isbrytaren II och Isbrytaren III. De tillhörde Hamnstyrelsen men skulle upprätthålla förbindelsen mellan hamnen och havet för handelsfartygen snarare än att hjälpa färjetrafiken. Göta Lejon såldes 1970 till Skeppsupphuggning i Göteborg AB. Den lär dock ha undgått sitt öde och sålts vidare till Norge. Göta Lejon hade en besättning på 30-40 man som åtminstone under isbrytningsperioden bodde och levde ombord. Så småningom blev isbrytaren för liten för sina uppgifter i Göteborg. Den räckte helt enkelt inte till för att hjälpa moderna tankfartyg och andra stora båtar. Polisen var ett viktigt kommunalt område ända fram till första hälften av 60-talet. Kommunen bestämde då till stora delar själv om antalet poliser, inklusive polissystrar. Sådana fanns nämligen åren 1927-1954. Detsamma gällde polisstationer och ”tilldelningen av personautomobiler” som så småningom gjorde den ridande polisen till en sällsynt företeelse på stadens gator. ”Värstinghemmen” förstatligades 1994Ett av de järnvägsbolag som Göteborg ägde aktier i var det som 1903 började trafikera sträckan Göteborg-Särö. Bolaget finns fortfarande kvar om än i förändrad form och tågen är sedan länge ersatta av bussar. Verksamheter som Göteborgs stads offentliga slakthus betydde utgifter i kommunens budget, men även inkomster, bland annat i form av vågavgifter. Andra verksamheter som sannolikt gav överskott var auktionsverket och pantbanken. Räddningsinstitutet å Hisingen hade ingenting med räddningstjänst eller sjöräddning att göra. Denna anstalt för moraliskt vanvårdade barn var privat när den startade i mitten av 1800-talet, kommunaliserades 1938, förstatligades 1949 och fick på nytt Göteborg som huvudman 1983. Sedan 1994 sköts institutionerna, ibland kallade värstinghem, åter av staten. Många gamla kommunala företeelser har också förändrats eller försvunnit på andra sätt än genom omorganisationer.Sanatorierna för tbc-sjuka var länge en del av Göteborgs historia. De försvann i och med upptäckten av antibiotikan PAS (para-amino-salicylsyra), för övrigt utvecklad av Göteborgsprofessorn Jörgen Lehman. Andra institutioner lever kvar under helt andra namn och i andra, förhoppningsvis utvecklade och förbättrade, former. Det gäller bland annat asylen för obildbara och sinnesslöa. Den verksamheten finns idag under helt annat namn i stadsdelarna.Isbrytaren Göta Lejon såg inte ut som en vanlig isbrytare. Den fanns i Göteborg från 1933 till 1970 och såldes därefter antagligen till Norge. Vintertid bodde 30-40 man ombord på fartyget. Göta Lejon användes även av staten, i mars 1954 hade den till exempel uppdrag i Oslofjorden. Foto: okänd.Inger Johansson