Renässans för trådbussen

Men i dagarna är det 39 år sen Göteborgs Spårvägars trådbuss nr 13, med registreringsnummer O 808 på linje 36 för sista gången segade sig genom Masthuggsbackarna som Sveriges sista trådbuss! Det var den 15 november 1964. Sen dess har ingen reguljär trådbusstrafik förekommit i Sverige, förrän Landskronas bussar slog på strömmen i slutet av september i år.

Bara Masthugget
Göteborgs trådbussepok omfattade 24 år, och de två linjerna trafikerade bara Masthugget, även om planer och förslag fanns om att bygga trådbusslinjer i andra stadsdelar. Redan 1924 fick spårvägs styrelsen ett förslag om att införa så kallad trolleybus-trafik på linjen till Lundby, men av det förslaget blev inget.

Ordet ”trolley” syftade för övrigt på de löptrissor, som i toppen på de långa, fjädrande och vridbara stängerna på busstaken, fungerade som kontakt mot luftledningen.

Samtidigt (1924) diskuterade man också Masthuggets dåliga kommunikationer. Stadsdelen var olämplig för spårväg, och man var osäker på om bussar skulle orka upp för backarna. Flera fantasifulla kommunikationsförslag luftades, bland annat en kugghjulsbana från Masthuggstorget, och en hissförbindelse från Fjärde Långgatan.

Folk jublade!
Spårvägens tvekan gjorde att en privat entreprenör i fick tillstånd att bedriva busstrafi k genom Masthugget. Hans namn var Oscar Johansson, och han startade i maj 1931 trafik på en linje mellan Järntorget och Amiralitetsgatan via Fjällgatan och Bangatan.

Masthuggsborna jublade, och linjen blev en succé. ”Buss-Johansson” som han kom att kallas, sökte och fi ck förlänga sin linje först till Skeppsbron, senare till Lilla Torget.

Han ville snart öppna fler busslinjer, men spårvägen kände sig nu hotad, och började i stället öppna egna linjer för att konkurrera ut honom. Bland annat öppnade man en linje upp till August Kobbsgatan. ”Buss-Johansson” tröttnade till slut på det ständiga motståndet, och 1936 sålde han i stället sin Masthuggslinje till Spårvägen.

Ungefär samtidigt hade diskussionerna om en elektrisk busslinje tagits upp igen, och Oscar Johanssons gamla Masthuggslinje med sin kuperade och kurviga bana ansågs som en lämplig provlinje. I november 1938 beslöt stadsfullmäktige att för en kostnad av 500 000 kronor göra om linje M till trådbusslinje.

Blev älskade
Den 2 oktober 1940 rullade den första reguljära bussen ut på linje M, mellan Järntorget och Jaegerdorffsplatsen. Året efter öppnades den andra linjen, linje F, som gick mellan August Kobbsgatan och Lilla Torget.

Det var när också linje M 1946 drogs ut genom Stora Badhusgatan till Lilla Torget, som båda linjerna fick sina klassiska linjenummer: F blev 35 och M blev 36.

Trådbussarna blev framgångsrika i det backiga Masthugget, och älskade av masthuggsborna och andra resenärer. Påstigning baktill, där fanns konduktörens bås och en stor plattform där stående passagerare trängdes i högtrafik.

Avstigning fram, och på de nyare bussarna även genom en mittdörr. Längst fram bredvid föraren, framför framdörren, fanns en långsoffa som var alla barns favoritplats. Där kunde man se ut genom framrutan, och samtidigt se hur föraren körde bussen.

Spårade ur
Inte alltför sällan hände det att bussarna kom för långt vid sidan av luftledningen, så att de båda spröten med sina trolleys spårade loss från trådarna och vajade åt alla håll, innan konduktören hoppat ut och via linorna bakom bussen styrt spröten rätt igen.

Ett exemplar av den äldre busstypen finns bevarat i Spårvägssällskapets ägo, och ses då och då uppställt på stan vid större Spårvägsarrangemang. Köra för egen maskin kan den inte längre eftersom luftledning saknas.

Dyra i drift
När linjenätet var som störst i mitten av femtitalet, sedan 36:ans gren upp på Gråberget öppnats 1954, omfattade det 12 kilometer och 19 bussar. Fordonen var tysta, snabba och rena, men krävde särskilt underhåll, egen personal och eget reservdelslager, och blev därför ganska dyra i drift. Införandet av enmansbetjäning på Spårvägen i början av 60-talet gjorde att trådbussarna, som fortfarande krävde två mans besättning, på kvällar och helger ersattes med oljebussar.

Och när det 1963 beslöts att högertrafik skulle införas i Sverige 1967, och de stora saneringarna i Masthugget gjorde att bland annat väggfästen för luftledningarna försvann i rask takt, beslöts att trådbusstrafiken skulle läggas ned helt.

Avsked med musik
På eftermiddagen lördagen den 14 november 1964 gick därför den sista ordinarie turen, fullpackad av spårvägsfolk och specialinbjudna gäster. Men Masthuggsborna ville ta ett eget farväl av sitt speciella transportmedel, så Spårvägssällskapet ryckte in och abonnerade i samarbete med kvällstidningen GT en trådbuss, som söndagen den 15 november bjöd på gratis avskedstur.

Buss nr 13 gick i skyttetrafik mellan Lilla Torget och August Kobbsgatan/Jaegerdorffsplatsen, fullsatt och med dixieorkester ombord, under tre timmar.

Sedan var trådbussarnas saga all i Göteborg och i Sverige. Men när nu Landskrona visat vägen, kanske Göteborg vågar återinföra de avgasfria bussarna?