Rövarhövding, konstnärssjäl eller både och? Den göteborgske botanikern Thorild Wulff har kallats allt från “rövarhövding” och ”bipolär” till ”äventyrare och konstnärssjäl”, och gett namn åt en gata i Änggården. Mest känd är denne svårgripbare figur för sin inköpsexpedition till Kina år 1912 för Röhsska museets räkning.

Kaifeng, Kina, hösten 1912. Den 35-årige göteborgske botanikern Thorild Wulff är på besök i den så kallade Järnpagoden, ett nästan tusen år gammalt buddhistiskt tempel. I templet hittar han bland annat två gröna

Järnpagoden i Kaifeng. Foto: Thorild Wulff

Buddhastatyer i brons, som han vill köpa av prästerna i templet. När prästerna vägrar anlitar han i stället tjuvar för att stjäla bronsbelätena. Tjuvarna misslyckas dock, eftersom templet bevakas av soldater.

Men, soldaterna? Kanske kan Thorild Wulff muta dem att sno statyerna? Jovisst, det är inte svårt för hans kinesiske tjänare att övertala dem. Så går planen nästan i lås. Förutom att de försmädliga prästerna har anat oråd, och håller vakt hela natten.

Thorild Wulff misslyckas alltså med att förvärva buddhastatyerna i Kaifeng, men under sin vistelse i Kina kommer han över mängder av andra kinesiska kulturföremål. Han är här på uppdrag av rika göteborgare för att köpa in vad som ska bli grundplåten till Röhsska museets östasiatiska samling.

Under sin tid i Kina samlar han in runt 3000 föremål, som i 72 stora lårar skeppas hem till Göteborg. Den stora majoriteten av dem köps in lagligt, men Wulff har själv återgett flera tillfällen då han som i fallet med bronsbuddhorna tänjer på gränserna för att komma över särskilt värdefulla pjäser.

En stökig tid
Kina 1912 är ett land i tumult. En revolution har precis störtat kejsarfamiljen från makten och en republik har instiftats. 2000 år av kejserligt styre är över, och västerländska idéer sprids samtidigt som det traditionella livet pågår som vanligt.

Rövare och banditer gör vägarna osäkra i det politiskt instabila landet, och vilka delar av Kina som är säkra att besöka ändras från månad till månad.

Eller, som Wulff beskrev läget i landet: ”Ingen vet, hvad som skola hända nästa dag. Ministrar bytas hvar vecka och afrättningar sker med samma snabbhet som hacke-kniven i en korffabrik”.

Thorild Wulff var långt ifrån ensam om att i detta kaotiska tillstånd förse sig av Kinas konstskatter. Många europeiska konstköpare var på plats, och handeln med kulturföremål, så kallade curios, var utbredd.

Dagbok och fotografi
Anekdoten om buddhastatyerna i Järnpagoden ingår tillsammans med fler beskrivningar av hans resor och inköp i

Jordbrukare vid Kinesiska muren. Foto: Thorild Wulff

Kina i Wulffs postumt utgivna resedagbok ”Resa till Kina år 1912”. Han har ett särpräglat, fängslande och drastiskt språk, samtidigt som texten präglas starkt av hans samtids roffarmentalitet och rasism. Samtidigt som han intresserat redogör för landets flora, jordbruksmetoder och kultur klagar han på landet och kallar det för ”ett veritabelt skithälvete”.

Det kan också finnas anledning att betvivla dagbokens sanningshalt – Thorild Wulff var inte främmande för överdrifter och tycks trivas med att framställa sig själv som upptäcktsresande i ett exotiskt land. Dagboksanteckningarna skickades dessutom löpande till hans uppdragsgivare i Sverige så han hade all anledning att framställa sig själv som driftig och handlingskraftig. Han var också en flitig amatörfotograf, och ett urval av hans bilder från Kinaresan finns utgivna i fotoboken ”Mitt namn är Wu-Lu-Fu” av Ritwa Herjulfsdotter. I dag finns både resedagböckerna och fotografierna på handskriftsavdelningen på Göteborgs universitet.

”Gåpåare utan hämningar”
Att det var just Thorild Wulff som fick uppdraget att åka till Kina för Röhsskas räkning kan framstå som gåtfullt.

Han var botaniker och hade ingen särskild kompetens vad gäller östasiatisk konst. Däremot hade Wulff genomfört flera äventyrliga längre resor till bland annat Svalbard, Indien och Island. Han har beskrivits som ”en frisk gåpåare utan hämningar”, men också, av vännen Albert Engström som en ”komplicerad, söndersliten, vek och brutal karaktär”, en ”bohem och vetenskapsman, äventyrare och konstnärssjäl”. ”Rövarhövding” och “bipolär” är två andra epitet som använts.

Sagans slut
Det skulle inte dröja många år efter Kinaresan innan denna gåpåaranda fick ödesdigra konsekvenser för Wulff. 1916 till 1917 deltog han som botaniker i en dansk expedition på Grönland. Tanken var att expeditionen skulle resa lätt, utan särskilt mycket medhavd proviant, och i stället livnära sig på jakt längs vägen. Tyvärr lyste villebråden med sin frånvaro.

Efter en mycket utdragen svältperiod där expeditionsdeltagarna till slut åt upp sina egna slädhundar, var Thorild Wulff, som led av både malaria och syfilis, till slut så svag att han bad de andra att lämna kvar honom att dö på en bädd av torrt gräs och ljung. När de senare återvände för att begrava hans kropp var den försvunnen.

Under sina resor i Kina besökte Wulff bland annat Longmengrottorna i Henanprovinsen. Grottornas enorma skulpturer med buddhistiska motiv påbörjades år 493. Foto: Thorild Wulff