I år kan vi fira en rad verkliga "urgöteborgare", som fyller mer eller mindre jämna år, alltså sådana med en nolla på slutet. Fast några nollor är dessa jubilarer verkligen inte själva! Gemensamt för dem alla är att det handlar om statyer runt om i vårt kära Göteborg.
Först och främst måste vi förstås hylla ”Hjältekonungen från Norden”, Gustav II Adolf, som ju grundlade vår stad 1619, sedan ”Älvsborgs lösen” betalats med en miljon daler till Danmark… Stadsrättigheterna kom 1621.
Sjönk och gjöts om
Statyn av Gustav Adolf utfördes av den göteborgske skulptören Bengt Erland Fogelberg och kom på plats 18 november 1854, alltså för 150 år sedan.
Den fick gjutas två gånger i München, eftersom den första skulpturen gick till botten utanför Helgoland, när fraktfartyget från Hamburg förliste! Visserligen bärgades statyn av helgoländarna, så gott som oskadd – bara det viktiga pekfingret på höger hand var avbrutet.
Alltså det finger med vilket Gustav pekade, då han utropade: ”Här skall staden ligga!”. Helgoländarna begärde dock en så dryg bärgarlön, att Göteborgs ansvariga valde att i stället gjuta en ny staty. Den första skulpturen, med avbrutet finger, köptes sedermera av tyska staden Bremen.
Där stod den i nästan nittio år, innan den smältes ner för att bli gevärskulor. Så dags hade ju en annan Adolf övertagit rollen som Europas store krigsherre – Hitler var efternamnet…
En barsk herre
Det slutade som bekant inte särskilt lyckligt för någon av Adolfarna, men ”våran Gustav” har i alla fall fått en staty och en bakelse uppkallad efter sig! Gustav II Adolfs pappa, är märkligt nog 50 år yngre än sonen – som staty alltså. Karl IX sitter på sin ”Kopparmärr” sedan 1904 och fyller därmed 100 år den 7 september.
Han valdes till Sveriges konung vid riksdagen i Linköping 1600, sedan Sigismund av Polen blivit avsatt som svensk kung, året före.
Att Karl IX var en barsk herre framgår ganska tydligt av John Börjesons skulptur – han började ju också sitt regemente med att anställa ”Linköpings blodbad”, där han lät avrätta fyra rådsherrar, som var anhängare till Sigismund…
Vid avtäckandet av denna ryttarstaty 1904 var självaste Oscar II närvarande. Statyn stod från början på Kungsportsplatsen, mitt för Östra Hamngatan, men flyttades 1935 till sin nuvarande plats, då den var i vägen för trafiken.
Vilket nog var synd, för visst såg det pampigare ut med denna ryttarstaty i början av Avenyn. Själv regerade Karl IX 1599– 1611, då han efterträddes av Gustav II Adolf, som i sin tur mötte sitt öde i Lützens dimmor 1632.
Kal den lelle…
Om Karl IX kan sägas vara Göteborgs egen ”Karl den Store” (Charlemagne 747–814), så finns det många som efterlyst en staty av vår stads egen Kal, t ex i visan om ”Kal den lelle”. Och visst finns den statyn numera – även om alla inte tänker på det. Utanför entrén till Liseberg står Kal och lyfter på kubben för sin Ada, på väg in för en svängom på Polketten.
Skulpturen är gjord 1994 – för jämnt 10 år sedan alltså – av Svenrobert Lundquist och restes året därpå av ”Kals Åden och många glada göteborgare”, vilket framgår av en skylt bakom det populära paret.
90-åriga ynglingar
Ett par andra ynglingar i sammanhanget är ”Bältespännarna”, vilka utkämpar sin eviga duell i parken, som fått namn efter statyn, mitt emot Stora Teatern.
Det är nu 90 år sedan denna skulptur av J.P. Molin avtäcktes, den 20 mars 1914.
Alltså den nygjutning i koppar som än i dag står där – tidigare fanns en upplaga i zink, uppförd i dåvarande Kungsparken redan 1863. Denna såldes till Vänersborg. En tredje skulptur med samma motiv finns i Stockholm.
Göteborgs egen Kal och hans Ada smälter fint in i folkmängden, utanför entrén till Liseberg. Foto: Peter Svenson
