Valand

Vi får börja i Ostindiska kvarteret vid Norra Hamngatan. Här hade Ostindiska compagniet haft kontor och lager men bit för bit lämnat plats åt en rad kulturella verksamheter. På Göteborgs Kungliga Vetenskaps- och vitterhetssamhälles initiativ startade här vad som skulle bli museum, stadsbibliotek och botanisk trädgård samt konst- och slöjdskolutbildningar.

”Slöjdis” blev HDK
I december 1846 bildades Slöjdföreningen i Göteborg med Chalmersrektorn Carl Palmstedt i täten. Två år senare öppnades en skola för tjugotalet elever och efter att ha hyrt in sig lite varstans i staden uppläts 1863 lokaler i Ostindiska huset. Slöjdföreningen slog sig ihop med konkurrenten Göteborgs hantverksskola och nu hade man 356 elever. Museet med flera verksamheter i Ostindiska huset krävde emellertid mer utrymme samtidigt som skolans elevantal steg och därför kunde man 1876 flytta in i egna lokaler på Vasagatan i den byggnad som idag rymmer Valands konsthögskola. Men det står fortfarande Slöjdföreningens skola på fasaden!

Arkitekt var Victor von Gegerfelt vars tvåvåningshus 1887 måste byggas på med en våning och då hette arkitekterna Hans Hedlund och Victor Adler.
I kvarteret hade Chalmers Slöjdskola etablerat sig redan 1868 med en byggnad utmed Storgatan också den ritad av von Gegerfelt. Även Chalmers växte och tog 1904 över hela kvarteret. 1915 hade verksamheten utvecklats och kallades Chalmers tekniska institut.

Nu en del av Göteborgs universitet
Slöjdföreningens skola flyttade i stället in på Kristinelundsgatan i en byggnad ritad av Hans Hedlund. Tio år senare inreddes vindsvåningen och på granntomten uppfördes ett konstslöjdmuseum – Röhsska, uppkallat efter donatorerna Wilhelm och August Röhss. Trädgården, som en gång förenade institutionerna fick vika när skolan och museet byggdes ihop 1962-64. Gamla ”Slöjdis” har fått byta namn flera gånger. Från början en stiftelse, så småningom en kommunal institution som fick namnet Konstindustriskolan och slutligen HDK, uttytt Högskolan för design och konsthantverk och en del av Göteborgs universitet.

En vecka i mitten av september 1916 var det festligt värre i Göteborg. Högskolan (idag universitet) fyllde 25 år, fotbollsarenan Ullevi (under en kort tid felaktigt benämnd Ullervi) invigdes och samma vecka även Röhsska konstslöjdmuseet, Sveriges första och hittills enda museum för design och konsthantverk, beläget på Vasagatan vid Valand.

Två herrar som var galna i tegel
Byggnaden, uppförd i handslaget tegel från Börringe tegelbruk i Skåne, var ritad av stockholmsarkitekten Carl Westman. Han var den som vann den andra arkitekttävlingen kring ett konstindustrimuseum som bröderna Röhss donerat medel till. Som skapare av museet måste man också räkna museets förste föreståndare museimannen Axel Nilsson på vars lokalprogram Westmans förslag vilade. Bägge herrarna var ”galna i tegel” som sonsonen Lars Westman säger och arbetade som hand i handske.

Carl Westman stod för exteriören och Axel Nilsson för interiören och verksamheten, som tog sin början där. Fast redan innan museet var färdigbyggt ordnade Röhsska utställningar i Chalmers (gamla Slöjdföreningens) lokaler tvärs över gatan och där packades också föremålen upp som upptäcktsresande Thorild Wulff fört hem från Kina för museets räkning.

”Ett konstindustrimuseum är enligt moderna begrepp en institution som inte längre enbart bör – i likhet med tandborsten – bli betraktat som ett överklassens njutningsmedel” förklarade museichefen frankt.
I museet fanns verkstäder i silversmide, bokbindning och snickeri där allmänheten kunde få tillträde och delta i kurser. Museets tjänstemän ordnade kostnadsfritt föreläsningar för blivande hantverkare och arbetslösa textilarbeterskor och snickare.
Samtidigt som man ville visa upp modern design ville man även utbilda publiken – och eleverna på stadens skolor och konstutbildningar – i äldre tiders konsthantverk.

Den uppmärksamme betraktaren kan finna en utsmyckning i de små mönster som tegelslagarna – och även upphovsmännen – med en pinne eller pekfinger ritat in i den obrända tegelmassan. Dessutom kan man på nocken – om man böjer på nacken – se några figurer: föreställande sjöjungfru, kines, ostindiefarare, lejon med mera, tillverkade av skulptören Aron Sandberg.
Senare har museet byggts till två gånger. 1937 tillkom en utställningshall med glasvägg åt Chalmersgatan ritad av Melchior Wernstedt. 1962-64 byggdes museet ihop med Slöjdföreningens skola med Jan Wallinder och Sven Brolid som arkitekter.

Konstens tempel som blev balpalats
Föga vet dagens studenter som går på bal på Valand om att de här beträder det som en gång var ett veritabelt konstens tempel i Göteborg. Huset som är byggt 1886 ritades av bröderna Ernst och Georg Krüger. De arbetade tätt tillsammans och ibland uppges den ene, ibland den andre som ansvarig för byggnader som de ritade ihop. Hörnhuset Vasagatan-Kungsportsavenyen var ett pampigt blickfång i den nya stadsdelen Vasastan som fick stadsplan 1866 och om vilkens placering man sagt ”ingen annan del av staden erbjuder för uppförande av boningshus en så vacker, sund och i alla avseenden behaglig belägenhet.”

Den stiliga palatsliknande byggnaden hade sin huvudingång mot Vasagatan. I bottenvåningen låg en restaurang. En trappa upp var utställningssalar och i resten av byggnaden var undervisningslokaler för Valands konstskola.
Men nu måste vi gå tillbaka och bege oss till Ostindiska huset igen. På tidningsmannen S A Hedlunds initiativ, vems annars, öppnades här den 4 oktober 1865 Göteborgs Musei rit- och målarskola. 170 elever, jämt fördelade på bägge könen, började en utbildning som till en början mest fungerade som en kompletterande stödundervisning för skolorna. 1869 kom den första genuina klassen för måleri med utbildning för blivande professionella konstnärer.
Skolan ändrade namn och kallade sig Göteborgs Musei målarskola. Liksom Slöjdföreningens skola upplevde man lokalerna i Ostindiska kvarteret som trånga och föga ändamålsenliga.

Carl Larsson blev lärare på skolan
Frejdigt hade en grupp rika göteborgare gått samman för att bygga ett konstpalats vid Göteborgs nya paradgata. Företaget fick namnet Valand AB och var ämnat att skapa lokaler för Göteborgs konstförenings utställningar.
11 augusti 1886 skriver Carl Larsson till sin Karin:

”Men nu skall Du få höra något som satt mig myror i hufvudet och hvarom jag ber Dig yttra Din åsikt och det omgående emedan om ett par dagar några mäktiga män skola samman med mig dryfta saken. Jo, det är intet mer eller mindre än att man här ämnar bilda en sorts konstskola och föreslagit mig till lärare!!!! Jag funderar verkligen på saken ty icke är jag rädd för Göteborg såtillvida Du vill vara där. ”

Åt familjen ordnade mecenaten Carl Fürstenberg en bostad i landeriet Katrinedal och så blev Carl Larsson den förste föreståndaren och läraren på Valands konstskola, som flyttat in i det hus som givit namn åt både skolan och trafikpunkten i korsningen Kungsportsavenyen och Vasagatan.

Med pompa och ståt invigdes huset 1886 med en epokgörande konstutställning där bland anant Carl Larsson, Anders Zorn, Bruno Liljefors och skolans elever var representerade. Konstnärsförbundet och revolten mot Kungliga akademin i Stockholm präglade länge både lärare och elever på skolan.

Flyttkarusell under 60 års tid
Till en början var serveringen, kallad Klubben Enigheten, öppen bara för elever vid skolan och Konstföreningens medlemmar men för att förbättra ekonomin öppnades restaurangen för allmänheten och kom att bit för bit överta huset. AB Valand och de konstintresserade initiativtagarna och donatorerna hade visserligen satsat pengar på bygget men inte på driften och därför tvingades de till olika nödlösningar tills man 1922 lyckades sälja fastigheten till Göta Par Bricole, som fortfarande äger den och har ordenslokaler i översta våningen.

För stackars målarskolan började en mer än 60-årig tillvaro av upprepade och mer eller mindra lyckade förflyttningar. Till en början erbjöds skolan lokaler bakom Konsthallen. De hade byggts för jubileumsutställningen 1923 och var egentligen bara tänkta att användas på sommaren. Lokalerna var stora och ljusa men lärare och elever för att inte tala om modellerna frös grymt på vintrarna. 1950 tog skolan med sig namnet Valand och flyttade in i lokaler på Guldheden. 1970 var det dags igen. Då etablerade man sig på Lindholmen. Och äntligen 1990 kom målarskolan ”hem” igen till Valand och Vasagatan. Slöjdföreningens byggnad som hyst både Chalmers och tekniskt gymnasium gjordes i ordning för det som 1977 blivit Valands konsthögskola. Och så var cirkeln sluten.

Till skolans mest berömda konstnärligas ledare hör förutom Carl Larsson, Bruno Liljefors, Carl Wilhelmson, paret Hanna och Georg Pauli samt i modernare tid Tor Bjurström och Endre Nemes.

Röhsska museet under uppförande. Foto: Göteborgs stadsmuseum