"Skriv en text om hur du vill ha det i Göteborg om 46 år", sa läraren. Åååh nej, tänkte jag. Men nu tänker jag annorlunda. Detta skulle lätt kunna bli en bok - en mycket utopisk och svävande sådan, men jag ska fatta mig kort.

Jag tänker mig en stad där alla kan finna ett liv som de trivs med. Redan idag tycker jag att vi har en go stämning i Göteborg men mycket kan bli bättre. Jag vill att bilarna ska bort från innerstaden och ersättas, liksom fula byggnader, av mer grönt. Mycket mer grönt!

Vill ha hamnpromenad

Kollektivtrafiken ska vara gratis, eller i alla fall mycket billigare än den är idag och effektivare. Många retar sig på allt klotter som ”förfular” staden. Lösningen på detta tror jag är att acceptera graffitin som konstform och låta den få utrymme. Då borde det rebellistiska kring det hela försvinna.

Bostäder ska finnas åt alla som vill ha (är inte det en självklarhet?) och jag vill att det ska märkas att vi faktiskt bor vid havet! Skaffa fram en härlig hamnpromenad, tack. Jag är trött på att bilarna på leden ska få bättre utsikt än de som promenerar.

Folk i allmänhet ska vara mer engagerade i staden och påverka hur allt ska vara, inte bara gå runt och klaga över att politikerna hela tiden fattar ”fel” beslut. Ansvaret för att alla ska få vara med och påverka ligger både hos de felaktigt beslutande och på den vanliga göteborgaren.

”Dela med er av er värme!”

Kulturen vill jag ge större plats, kultur av olika slag och från olika delar av världen. Denna ska göras mer lättillgänglig och folklig på det hela taget så att alla inser att det finns andra saker att göra än att gå på bio på Filmstaden, Biopalatset eller Palladium.

Folkrörelserna ska ges mer plats och uppmuntran att växa och jag vill att det offentliga rummet ska delas mellan olika aktörer – inte beroende av ekonomisk makt utan av allmänhetens intresse!

Överhuvudtaget vill jag att pengafixeringen och materialismen i vårt samhälle ska minska och minska igen för att till sist utplånas. Tänk vad skönt det skulle vara att kunna gå i stan utan att fullständigt bombarderas av reklamens grälla budskap!

Till sist vill jag slå ett slag för medmänskligheten. Måste vi vara så kyliga mot varandra hela tiden? Aldrig är jag så ensam som mitt i rusningen i Nordstan, där det är bokstavligen knôkat med folk. Så tänk på det, alla goa göteborgare och dela med er av er värme, ett leende kostar lite men kan göra ack så gott…