Pionjär för barnmorskorna Det var lördag den 3 november 1885 och hemma hos barnmorskan Johanna Hedén på Östra Larmgatan 14 i Göteborg - alldeles bakom stadens synagoga - knackade det på dörren med jämna mellanrum.

Bara i Göteborg fanns det vid den här tiden 57 barnmorskor, en överetablering som inte var särskilt gynnsam för systerligt samarbete, men denna höstlördag hade Johanna ändå bjudit hem fem kollegor. Deras mål var att bilda Göteborgs Barnmorskesällskap för att med gemensamma krafter försöka flytta fram sin yrkesrolls positioner. Samlade Sveriges barnmorskor Viktigast av allt var att bilda en sjuk- och pensionskassa, en sådan som till exempel småskolelärarinnorna hade. De hade alla sett hur äldre och utslitna barnmorskor for illa och tvingades till förödmjukande vistelser på fattiginrättningar. Bara tanken på ett sådant öde fick de sex runt bordet att bli stadigare på rösten.Någon timme senare hade 48-åriga Johanna Hedén valts till Göteborgs Barnmorskesällskaps första ordförande och hela sällskapet lämnade i samlad tropp hörnhuset på Östra Larmgatan 14 / Lilla Kungsgatan 2 för att fira tilldragelsen. Medan kopparna klirrade på kvinnoföreningens kafé enades man om att det fackliga engagemanget inte kunde begränsas till Göteborg – barnmorskor från hela landet borde så snart som möjligt försöka samlas i en nationell organisation.Utbildning, tidskrift och sjuk- och pensionskassaVarför inte dra nytta av det stora lantbruksmöte som redan var planerat att äga rum i Stockholm den kommande sommaren? Sagt och gjort – meddelandet om ett riksmöte för barnmorskor spreds över riket och i juli 1886 reste Johanna Hedén till huvudstaden. Inför närmare 200 kollegor tog hon till orda:”Vårt möte är visserligen det enklaste och mest obemärkta av alla under denna mötenas tid, det är sant men när man betänker vilken mager existens barnmorskan för måste man känna djup rörelse vid betraktandet av denna samling från de mest skilda landsdelar. Det förefaller nästan som ett under att så många kommit tillsammans av dessa, vilkas yrke är så ringa aktat, dem nästan ingen bryr sig om, som får var med endast i nöd och elände.”Innan Johanna Hedén satte sig på tåget hem igen hade barnmorskorna enats om att prioritera tre arbetsområden: en tvåårig barnmorskeutbildning, en egen tidskrift och en sjuk- och pensionskassa.Förlorade både dotter och makeDetta första riksmöte följdes av fler ända tills en centralstyrelse för Barnmorskeförbundet etablerades 1893. Samma år bröt Johanna Hedén, 57 år gammal, upp från Göteborg och flyttade tillbaks till det Närke där hon en gång växt upp i ett fattigt och barnrikt klockarehem. Göteborgsåren hade visserligen – ur ett professionellt perspektiv – fört mycket gott med sig, men en enkel promenad innanför vallgraven skulle alltid komma att påminna henne om de personliga tragedier som drabbat henne. Efter att hon 1877 gift sig med läraren Peter Hedén föddes en efterlängtad och älskad dotter som döptes till Ruth. I augusti 1879 avled Ruth i sviterna av en tarminfektion och mindre än ett år senare förlorade Johanna även sin make Peter i lunginflammation.”I besittning av en okuflig energi”Barndomens motgångar slog tillbaks med ny kraft först i Göteborg, och senare även i Örebro. Bara månader efter att Johanna 1893 sökt sig tillbaka till sina gamla hemtrakter stod hemmet på Köpmangatan 15 i Örebro i lågor. Och även om Johanna själv klarade sig helskinnad blev hennes omfattande skriftsamling lågornas rov. Manuskript, bland annat avsedda för tidskriften Jordemodern, gick upp i rök.När veckotidningen Idun den 26 juli 1895 ägnade hela sin första sida åt ett porträtt av Johanna Hedén var det ett erkännande så gott som något. I den långa texten hette det bland annat: ”…en kvinna som innan sjukdomen nedsatte hennes krafter, var i besittning af en så okuflig energi att få män torde hafva kunnat mäta sig med henne. I december 1912 skrev Johanna sitt sista så kallade Storkbrev i Jordemodern och kort därefter avled kvinnan bakom barnmorskornas fackliga resning. Göteborg minns hennes insatser bland annat via Inga-Louise Lindgrens byst utanför Östra sjukhusets förlossningsavdelning – en av tre skulpturer i Göteborg som avbildar en namngiven kvinna. Först ut var Peter Lindes tolkning av Karin Boye nära Stadsbiblioteket, och 2012 avtäcktes bronsbysten av undersköterskan Micaela Molitor i Kvillebäcken.Till Östra Larmgatan 12 flyttade Johann Heden både sitt privata och professionella liv sedan hon på mindre än ett år förlorat både dotter och make. Här grundades också Göteborgs Barnmorskesällskap 1885. Foto: Lars Hjertberg.