Hans Bjur berättar på Arkivens dag. Albert Lilienberg var Göteborgs stadsplanechef i början av 1900-talet, och har gestaltat uppskattade stadsmiljöer som Götaplatsen, Kungsladugård, Landala egnahem, Gamlestaden och Kålltorp. På Arkivens dag den 10 november berättar arkitekten Hans Bjur om honom och boken ”Lilienbergs stad” på Regionarkivet.

Kungsladugård, Landala egnahem, Gamlestaden, Kålltorp, Götaplatsen, Nedre Johanneberg, Änggården, Majorna, Bagaregården, Örgryte villastad… Lilienbergs stadsdelar är än i dag, runt 100 år efter att de byggdes, några av Göteborgs populäraste. Varför det? Hans Bjur har flera svar.

– Det som gör de stadsdelar som Lilienberg planerade så attraktiva är deras balans mellan det intima och det lågmält monumentala. Han arbetar med fonder, rycker fram någon byggnad så att man känner att man befinner sig i ett stadsrum som förändras och varieras när man rör sig genom det.

Hans Bjur berättar engagerat om boken, som är illustrerad med bilder av fotografen Krister Engström. För att göra Lilienbergs stadsplaner lättare att ta till sig för alla oss som inte är vana att uttolka arkitektonisk skönhet ur planritningar och satellitbilder har de bland annat använt sig av bilder tagna med drönare – ett grepp som enligt Hans Bjur varit mycket uppskattat av läsarna.

Det monumentala Kungsladugård
På föreläsningen på Regionarkivet kommer han att ta med åhörarna på en utflykt i ord och bild genom Göteborg för hundra år sedan, och berätta om några av de stadsdelar som Albert Lilienberg är upphovsman till. En av dem är Kungsladugård.

– Där ser man tydligt hans strävan efter att skapa monumentalitet i exempelvis Älvsborgsgatans boulevard, med Kungsladugårdsskolan och Plaskis i fonden. Och i kvarteren norr om Gröna Vallen hittar vi motsatsen – det intima – på gator som Svanebäcksgatan och Carnegiegatan, säger Hans Bjur.

Samverkade över yrkesgränserna
Han menar att dagens stadsplanerare har mycket att lära av Lilienberg. Inte minst om hur viktigt det är att samspelet mellan olika yrkesroller fungerar när man bygger stad.

– Lilienberg själv var inte arkitekt, som många tror, utan väg- och vatteningenjör. Hans stadsplaner var ramverket medan arkitekterna han samverkade med utformade byggnaderna. Han sa ofta att en stadsplan aldrig är färdig utan måste fortsätta byggas, säger Hans Bjur.

Digert researcharbete
I researcharbetet med sin bok har Hans Bjur tillbringat åtskilliga timmar på Regionarkivet, vilket är en av anledningarna till att han bjudits in att föreläsa. Föreläsningen äger rum på Regionarkivet klockan 13.30–14.30 den 10 november, och är en del av firandet av Arkivens dag.