Succé i Tynnered. Cykelkurserna för vuxna Tynneredsbor blev en succé. Deltagare har köat för att få plats och reaktionerna efter årets två kursomgångar är positiva. ”Vi hade jättefin gemenskap tillsammans”, säger Ramzia Petros. Man träffar fina människor och det är spännande!

– Det här är något av det mest tacksamma vi har gjort, säger Rebecka Karlsson, hälsovägledare på Hälsoteket i Väster. Hon hade fått frågor om cykelkurs under några år och började undersöka möjligheten i våras. Så fort ordet om kursen spred sig kom sextio anmälningar in – till tio kursplatser.

– Och listan bara fylls på, berättar Rebecka. Så vi ska definitivt fortsätta med cykelkurserna nästa år.

Farida El Bakraoui hade försökt lära sig att cykla själv, men gav upp. Idag tar hon gärna cykeln till affären. Foto: Viktoria Fimmerstad

Kurserna är gratis och blev verklighet tack vare ett samarbete mellan Hälsoteket i Väster, Röda Korset, Cykelfrämjandet och ett antal volontärer. Stena Fastigheter och Fritidsbanken Frölunda Torg står för cyklar och stadsdelen Västra Göteborg för hjälmar, lokal och viss finansiering.

Cykeln inte bara ett fordon
Det uppenbara syftet är att lära sig cykla men det är de sociala vinsterna som driver såväl deltagare som arrangörer.

– Det är flest kvinnor som går på kurserna, att kunna cykla är en fråga om jämställdhet, att vara självständig och fritt kunna röra sig över staden, berättar Rebecka Karlsson.

– Det ökar också möjligheterna till jobb, flera deltagare har berättat att de gått kursen för att kunna ta jobb inom hemtjänsten till exempel. Sen finns det ekonomiska, miljö- och hälsomässiga aspekter. Har du väl en cykel så är det ett billigt och miljövänligt transportmedel som dessutom ger gratis träning med massa hälsovinster, fortsätter hon.

Kursen viktig mötesplats
Ramzia Petroz är 63 år och har under de senaste åren både tagit körkort och lärt sig cykla för att själv kunna ta sig dit hon behöver. Hon berättar om sitt nya liv som cyklist med ett bubblande skratt.

– Alla som känt mig länge kanske skäms lite när jag kommer på cykeln. Vad gör hon, den där tanten?! Men det gör inget för mig, skrattar Ramzia. Jag ville prova! Varför andra och inte jag?
För Ramzia var även cykelkursen en viktig mötesplats.

– Man träffar så fina människor. Vissa kunde inte mycket svenska, men man behöver inte mycket språk, man visar istället. Jag saknar cykelkursen, säger hon, med allvar i rösten.
Att cykla nära en annan människa

Farida El Bakraoui hade försökt lära sig att cykla själv, men gav upp. Idag tar hon gärna cykeln till affären. Hon berättar att det bästa med kursen är att hon nu törs cykla när andra går jämte henne.

Börjar utan pedaler för att träna balansen
Hon hade tidigare känt sig osäker i trafiken och varit rädd att köra på folk.

– Det var det roligaste, berättar Farida och skrattar, när jag cyklade iväg en bit och sen kom tillbaka till kursledaren och sa: Vet du vad?! Nu har jag cyklat nära en människa!

Cykelkursen börjar från grunden. Deltagarna får först testa utan pedaler för att träna balansen. Sadeln sitter lågt så att de når marken. Efter ett tag sätts pedalerna på igen och fotbromsen gås igenom, när ska man använda den, hur hårt ska man trycka på den och när är läge att sätta fötterna på marken istället? Så småningom får alla lära sig att höja sin sadel och deltagarna rullar iväg för egen maskin.

– Det är så roligt, så roligt, så roligt så jag kan inte förklara, förklarar Ramzia med inlevelse. Jag känner mig som en fågel, jag bara flyger iväg!