… sjukgymnast i Angered. På söndag åker du till Paralympics vinterspel i Sotji. Har du varit med i Paralympics tidigare?

– Nej, aldrig. Jag är lite spänd, men har härliga förväntningar.

Hur kommer det sig att du hamnat i de här sammanhangen?
– Jag fick veta att den som har sjukgymnastutbildning och är certifierad inom idrottsmedicin kunde söka uppdraget att bli förbundsterapeut i Svenska Handikappförbundet. Det gjorde jag och blev antagen hösten 2012.

Vad har hänt sedan dess?
– Först var jag med kälkhockeylandslaget i Novi Sad i Serbien för spel i B-VM. Där kom vi tvåa och blev uppflyttade till A-gruppen som gjorde upp i Sydkorea – där var vi i 17 dagar. Sedan for vi till Turin i Italien för att kvala in till Paralympics. Dessutom var jag förra sommaren i Antwerpen med rullstolsrugbylandslaget och blev europamästare.

Vad gör du till vardags?
– Då jobbar jag på kommunrehab i Angered med människor som har funktionsnedsättningar. Jag arbetar på Lövgärdets äldreboende också, och det kan till och med hända att jag får hoppa in i hemsjukvården.

Och på fritiden är det mycket idrott?
– Ja, efter tretton säsonger som sjukgymnast för Qvidings fotbollslag har jag just börjat i Utsiktens BK. Dessutom har Järnbrotts IF just startat en sektion i kälkhockey. Dom tränar varje måndag i Angered Arena – där försöker jag också vara med när jag har tid.

Har du utövat någon sport själv?
– Jag brukar säga att jag är född med en boll mellan fötterna och växte upp med Jonsereds IF. Spelade hela vägen från putteserien till A-laget – Torbjörn Nilsson var förresten en av mina lagkamrater under hela den där resan.

Och nu har du provat ut Paralympics-kläderna?
– Ja, vi har i stort sett likadan garderob som den svenska OS-truppen. Skor, mössor, glasögon – man får inte ens ha sina egna kalsonger.

Hur länge blir du borta?
– Jag kommer hem till Göteborg den 19 mars. Då har jag bett om semester i två dagar – det tror jag att jag kommer att behöva.