”Han har verkligen blommat ut”. Pandemin har förändrat tillvaron för många av Göteborgs Stads brukare, ofta till det sämre. Men tack vare datorspelsklubben har livet fortsatt ungefär som vanligt för Jens Andersson. Timmarna på klubben har fått honom att må bättre.

– När jag kom till klubben första gången var jag ganska stängd men nu har jag öppnat upp, säger han.

”Här är vi alla gamers”

Det är onsdag och klockan närmar sig 15. Strax kommer datorspelsklubbens lokaler fyllas av ett gäng unga, spelsugna från tidiga tonåren och uppåt. De möts av speciell miljö med mysiga tv-spelshörnor där stora skärmar och ytor varvas med mindre bildskärmar och täta sittplatser. Ett pingisbord och en läskautomat vittnar om att det inte enbart spelas under de fem timmar som man är samlade.

– Vi äter ihop, vi spelar ihop och vi är trygga vuxna som kan tala deras språk – här är vi alla gamers, säger Per Eliasson som är stödassistent och spelledare.
För att vara med i datorspelsklubben behövs ett beslut enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller SoL, socialtjänstlagen.

Var nedstämd och blyg

Jens Andersson som fyller 18 år i juli, kom med i datorspelsklubben för cirka två år sedan. Men det var inte direkt kärlek vid första ögonkastet.

– Efter att ha varit sjuk blev jag nedstämd och blyg och orkade plötsligt inte vara med andra människor. Så när jag började på spelklubben ville jag helst hålla mig för mig själv, säger han.

Efter hand blev det bättre, stödassistenten Tina Sjöström blir lite rörd när hon berättar om Jens utveckling.

Har hittat tillbaka till sig själv

– Det är fantastiskt att se hur han skojar och skrattar, han har verkligen blommat ut, säger hon.

Jens håller med och beskriver att han har blivit hjälpt av samvaron på klubben, har blivit mer öppen och hittat tillbaka till sig själv.

– Jag mår bättre och känner att jag har en fungerande gemenskap med de andra.

Har hållit öppet under hela pandemin

En helg i månaden åker Maria Fedilis son på läger, en avlastning som betyder mycket för hela familjen – och som fortsatt även under pandemin. Foto: Ninni Jonsson

Datorspelsklubben är en av de verksamheter som hela tiden hållit öppet – trots pandemin. Vikten av att kunna fortsätta som vanligt har betytt mycket för de som går där och deras anhöriga. Jens har varit på plats alla onsdagar som han har haft möjlighet, även på loven.

Tack var klubben har pandemin inte haft så stor påverkan på Jens dagliga liv. Han har kunnat fortsätta sin utveckling

– Ja, jag har sluppit de värsta effekterna av corona, säger Jens Andersson.

Lägerhelgerna betyder mycket – för hela familjen

Även lägerverksamheten inom förvaltningen för funktionsstöd har kunnat hålla igång igenom pandemin. Maria Fedili är ensamstående med två barn, varav en 15-årig son med diagnosen ADHD som även utreds för autism. En helg i månaden tillbringar sonen på läger vilket gör stor skillnad för hela familjen.

– Vi är så tacksamma för den här avlastningen, det betyder mycket både för honom – och för oss, säger Maria Fedili.

I början kändes det lite osäkert, att sova borta och träffa nya, okända människor men nu två år senare längtar sonen till helgerna på lägret.

”Han får uppleva så mycket”

– Vi kan inte beskriva hur glada vi är för den här möjligheten, han får uppleva så mycket och känna gemenskap, säger Maria Fedili.

När pandemin slog till fanns en oro för smittspridning men verksamheten har kunnat fortsätta tack vare olika säkerhetsföreskrifter. Att livet fortgår som vanligt trots corona har stor betydelse för familjen Fedili.

– Hemma är det lätt att han kör med oss men när han är på läger är han en del av helheten där samma regler gäller för alla, säger Maria Fedili.

Jens Andersson spelar ihop med stödassistenten Tina Sjöström. Jens gillar strategispel och kreativa spel men även ”skjutespel”, som han kallar dem. Foto: Ninni Jonsson