Carl von Linné sorterade inte bara växter och djur. Även människosläktet blev föremål för hans systematiserande – och värderande. Denna mindre välkända och mindre smickrande sida av blomsterkonungen lyfts fram i Stadsmuseets kommande Linnéutställning.

Geografi och hudfärg låg till grund för den indelning av människan i grupper och undergrupper som Linné gjorde i sin Systema Naturae.

Olika ”varieteter” av människan gavs olika egenskaper och värde. Lägst på skalan stod den svarte afrikanen, som ansågs vara förslappad av det varma klimatet. Europén däremot värderades högt, men även Amerikas indianer och de skandinaviska samerna ansågs vara högtstående av Linné.

Hoppar över blommor och bin

Till skillnad från kartläggningen av flora och fauna byggde Linnés indelning av människan till stor del på andrahandsuppgifter. Följaktligen skrev han också om människovarianter med bara ett öga, med svans och sådana som var skapade enbenta. Dessa varelser fanns verkligen i avlägsna delar av världen, enligt den etablerade vetenskapen i början av 1700-talet.

När det gäller södra Afrikas så kallade hottentotter var det enligt Linné tveksamt om de var människor eller djur.

– Vi tycker det är spännande att ge en bredare bild av Carl von Linné än den som vanligen kommer fram. Och eftersom vårt museum främst intresserar sig för människan, så bestämde vi att hoppa över det där med blommor och bin, förklarar Mats Sjölin, biträdande chef på Stadsmuseet.

”Det han skriver är laddat idag”

– Utställningen bygger på vad Linné själv skrev om människan, utan att vi ger alltför många pekpinnar. Men det som han skriver i ämnet är laddat idag.

Enligt vissa bedömare kan det som Linné skrev om människan ses som en förelöpare till senare seklers rasbiologiska teorier, men den uppfattningen är omtvistad, enligt Mats Sjölin.

Även om Carl von Linné för egen del aldrig gjorde några resor till främmande världsdelar, så blev många av hans lärjungar mycket beresta. Här finns en stark koppling mellan Linné och Göteborg, eftersom de flesta sådana resor skedde i samarbete med Svenska Ostindiska Kompaniet.

Levande Linné besöker museet

– Han besökte bland annat Niclas Sahlgren i hans hus på Södra Hamngatan under sin Västgötaresa 1746, berättar Mats Sjölin.

Däremot var Linné aldrig inne i grannhuset, Ostindiska Kompaniets kontor, där Stadsmuseet idag har sina lokaler – den byggnaden stod klar först omkring 1750.

Trots detta kommer faktiskt en livs levande Linné till museet i sommar. Det sker den 20 juli, när museet är en av anhalterna på den budkavle i Linnés fotspår som anordnas inom Västra Götalandsregionen.

Fotnot:
Utställningen öppnar den 2 juni 2007 och pågår till 7 januari 2008