Stadens rum: Här trivs vi bäst i Göteborg

Ett sting av kyla känns i luften. Vi stänger dörren om oss och minns en vidunderlig sommar då stans parker, torg och promenadstråk var fulla av folk.

Roligt men ställer krav

– En ömsesidighet måste finnas, en förmåga att så att många trivs, säger Björn Andersson, forskare vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

– Både yngre och äldre människor ansvarar för att vissa spelregler i det offentliga rummet följs. I stans parker ska alla få plats. Balansen är viktig, betonar han.

– Det innebär att lite yviga yttringar också bör få plats. Att kräva att det ska vara som förr då ett annat tempo och en annan livsstil rådde är inte rimligt. De offentliga rummen ska användas. Vad är tomma, vackra, parker och torg värda om ingen besöker dem?

Proppfullt i parkerna

Det sistnämnda behöver vi inte oroa oss över. Under våren och sommaren har stans uterum varit proppfulla.

– Men så har det inte alltid varit. På 50 och 60-talet ville stadsmänniskan ut i naturen så fort som solen värmde. Idag är sommarstaden attraktiv även om kvicksilvret visar på plus 25–30 grader.

– Uteserveringarna är fulla. En livaktig cafékultur förstärker också bilden av gatan som rum för samtal och umgänge.

Många njuter, men konflikter skapas också när trottoarernas mark krymper och ljudnivån höjs. Svåra frågor att hantera. Och apropå ljud. Vissa kvällarna står några och spelar säckpipa på Himlabacken vid Studentkåren.

Charmigt tycker vissa, oljud tycker andra. I Vasaparken känner sig en de omkringboende störda av punkarna och andra grupper i parken och reagerar mot att ungdomarna ockuperar ”deras” park. Andra verkar inte bry sig.

Populariteten skiftar

Platsers popularitet skiftar. I morgon kan det vara en annan plats som drar till sig olika grupper. På 60-talet samlades ”siskorna” på Götaplatsen. I dag handlar det om flera ställen.

Kring Långgatorna finns numera ungdomar istället för alkisar. Och sluttningarna vid Skansen Kronan har blivit ett populärt rekreationsområde för ungdomar.

En av dem är Olof Larson, student som tycker att picknick i en park är väl så mysigt som att sitta på café.

– Dessutom är det billigare och friare, i parkerna finns inga klassmarkörer, där är vem som helst välkommen, säger han.

Kring Söderlingska parken i Majorna samlas de som är 25–30 år. Majorna är en stadsdel som fungerar som en stad i staden där verkligen ett urban livsstil frodas.

Möten på livfulla stråk

Stans mötesplats nummer ett är Kopparmärra. Runt Karl IX sitter och står folk som undrar om hon/han är sen nu igen? På den upprustade Kungsportplatsen intill finns bänkar.

Här känns det välkomnande, inte som runt Stureplan i Stockholm där man med blickar utestänger människor som inte passar in. Den lilla gatan in mot Harry Hjörnes Plats har också blivit en urbant rum med puls och trivsel.

– Just stråken tycks betyda minst lika mycket som torg och andra platser, säger Sören Olsson professor vid institution för socialt arbete som studerat torg och offentliga rum. Haga Nygata och Långgatorna är sådana exempel liksom Vasagatan där det pulserar av liv och rörelse.

– Den lilla parken vid Vasaplatsen, där det finns en fontän har numera många besökare. Det kan vara något att ta vara på, säger Erik Florberger, landskapsarkitekt vid park- och naturförvaltningen.

– Platsens karaktär som mötes- och samlingsplats skulle kunna förstärkas genom att en friare torgyta skapas. Och varför inte ge plats för en uteservering och en bouleplan.

Landskapsarkitekt vill ha vattenkänsla

Vi njuter av bo i en stad vid västerhavet. Men känslan av vatten är det lite si och så med.

Erik Florberger, landskapsarkitekt vid park- och naturförvaltningen instämmer.

Fick han som han ville skulle upplevelsen av vatten förstärkas – och det rejält.

Och det lär inte dröja så länge. När tunnelbygget är klart står kajstråken på tur för upprustning.

– Men mycket kan också göras längs kanalerna med små broar, bryggor och trappor ner mot vattnet, där man skulle kunna sitta och njuta av stans inre vattenrum, säger han.

– Lejontrappan i Brunnsparken är egentligen den enda urbana plats där vi har direktkontakt med vattnet. Fast slänterna längs kanalen vid Kungsparken drar också folk.

Men där är inte lika självklart för alla att slå sig ner på. Äldre människor söker sig inte till sluttningar och fuktiga gräsmattor.

Ideer från Köpenhamn

– En upprustning av kanalstränderna skulle uppskattas och vara något som skulle dra folk även vintertid. Att sitta i lä vid vattnet och snappa upp en gnutta vintersol är inte fel.

Idéer från andra länder kan man också få. I en av Köpenhamns kanaler har man placerat ut ett 25 meter långt bassängkar med vattenlek, berättar Erik Florberger.

Kanske något även för Göteborg? I Paris har man gjort en ministrand längs en av Seines gator med ”sandstrand” och duschar.

Röda Sten bra exempel

– Vattenkänsla är en sak men tittar man mer allmänt på offentliga platser bör de helst ha många funktioner. Röda Sten är ett bra exempel, säger Erik Florberger.

Längs kajen står folk och metar, några strosar och andra cyklar eller åker rullskridskor. Pannhusets utställningar och serveringarna runt omkring drar också publik.

När ”Vårt Göteborg” var där ljöd musik från en liten transistorradio. På kajen, vid den öppna planen dansades det tango. Häftigt, vackert och så enkelt att arrangera.

Plats för det oförutsedda

– Det är just på sådana här platser utrymme för kreativitet finns. Offentliga rum som redan från början är ”färdigmöblerade” blir ofta tråkiga.

– Utrymme för det oförutsedda bör finnas. Och man dessutom tar sig tid att studera hur folk använder platser blir den också bättre utnyttjade, säger Erik Florberger.

Landskapsarkitekten Erik Florberger vill ha mer vattenkänsla i stan och ny gestaltning av flera platser och torg.

Lisel plockar hallon mitt i stan

Lisel Garsveden vill inte ha en tuktad stad. – Det vilda måste också få plats, säger hon.
– Vår familj använder verkligen stans rum och parker. Ibland går vi till Trädgårdsföreningen men mest till Botaniska. Där följer vi växandet på våren och sommaren och ser hur parken förbereder sig inför höst och vinter.

Vill ha mer kultur i stadsrummet

Slottsskogen är också en älskad park. Men Lisel tycker att den börjar se sliten ut.

– Många bilar kör genom parken och det känns inte bra.

Den fina utställningen ”Världen sedd uppifrån” på Gustaf Adolfs Torg är ett bra tillskott i det offentliga rummet. Fler sådan fina kulturyttringar, vill Lisel ha.

”Skanstorget är risigt”

Men alla offentliga platser är inte lika lustfyllda.

– Skanstorget får mig att gråta med alla p-platser och en risig miljö. Där kunde det bli en så fin plats med Skansen Kronan i fonden. På berget växer ovanliga blommor och där, mitt i storstadens brus, kan man plocka hallon. Planerna att bebygga en sådan plats känns förstås inte bra.

Frida och Tina trivs på Järntorget

Järntorget är lite lugnare än inne i centrala stan. Att det både är yngre och äldre besökare sätter också sin prägel, menar Frida Österberg och Tina Rainio.

– Något stök med A-laget finns inte. Kanske för att de har sitt eget ställe på Ernst Jungens plats, den lilla parkstumpen
mellan Linnégatan och Landsvägsgatan.

Bada i Slottskogen

– Och förresten, de har lika stor rätt att ta plats som någon annan. Vad som gör ont är att se är hur de far illa och ingen bryr sig. Slottsskogen är en annan given favorit. Där skulle de gärna se en bassäng där man kunde bada.

– Varför inte på gräsplanen mellan Lilla och Stora Dammen? Frida Österberg berättar att hon ofta åker in till centrala stan för att se människor och uppleva puls och liv.

– I Brunnsbo, där jag bor, händer så lite. Men de boende utnyttjar naturmarken mellan höghusen för picknick och avkoppling, berättar Frida.

Förortstorgen har kartlagts vetenskapligt

Professor Sören Olsson, vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet och hans medarbetare har studerat åtta förortstorg. Resultatet publiceras under hösten. Fokus är inställt på torg uppförda 1945–75. I studien finns Hjällbo Torg, Vårväderstorget, Axel Dahlströms Torg med flera.

Allt händer inte i centrala stan. På våra förortstorg strålar också folk samman.

Oroligt på vissa torg

Men där finns för få serveringar och för lite bänkar och andra sittplatser. På några skapar också A-laget en viss oro, på andra smälter de bättre in.

Det är som om trivsamhetsfaktorn i stort också är avgörande för dessa grupper.

– Axel Dahlström torg, ett kringbyggt torg i Högsbo som uppfördes på 50-talet är ett gott exempel. Här finns en folkhemkänsla och en trivsam miljö, säger Sören Olsson.

Vissa saknar torgkänsla

– Runt platsen finns näringar som torgbesökare efterfrågar: apotek, konditori med uteservering, bibliotek och butiker. Ett höghus med skarpa eleganta linjer finns också.

Längs torgets ena sida går en gata med långsam trafik. Även A-laget har en plats på torget. Och de upplevs inte särskilt störande.

På en del andra förortstorg har besökarna inte samma trivsamma miljö. Där saknas en egentlig torgkänsla och där finns få bänkar att sitta på. Det innebär att missbrukarna har ingen egentligt samlingspunkt och rör sig över stora ytor.

Ta bort bänkar löser inga problem

– Det skapar otrygghet. Men problemet är inte lätt att lösa. Att köra bort dem från vissa platser innebär bara att problem dyker upp på andra håll.

– Och förresten, alla bör ha någonstans att vara. Att, ta bort bänkar, som man gjort på vissa platser, löser inga problem.

I den kommande rapporten beskrivs också hur tidigare livaktiga torgmiljöer tenderar att upphöra när små torg hamnar närheten av ett stort. Så är det med Bjurslätts torg och Radiotorget och flera andra.