Tågresenärer som väntar på Lisebergs stations underjordiska perrong utsätts för dubbelt så höga halter av hälsofarliga partiklar än vad som tillåts i utomhusluft. Det visar preliminära resultat av mätningar som gjorts de senaste veckorna.

– En hälsofara som det finns all anledning att undersöka vidare, inte minst för dem som arbetar på stationen, säger Svante Sjöstedt.

Han är student på miljövetarprogrammet och har gjort mätningarna i sitt examensarbete med hjälp av miljöförvaltningen i Göteborgs Stad och avdelningen för atmosfärsvetenskap på kemiinstitutionen vid Göteborgs universitet.

Oklart hur farligt

Partiklarna kommer troligen främst från tågens slitage mot rälsen, bromsbelägg och annat. Men också från utomhusluften, i form av damm och bilavgaser. När tågen kör genom tunneln trycker de massor av luft framför sig, vilket skickar ut partiklar i den underjordiska stationen.

– Halterna är högre på vardagar, när det kör fler tåg, än på helgerna. Det tyder på att tågen är den viktigaste källan, inte utomhusluften, säger Svante Sjöstedt.

En vardag kan dygnsmedelvärdet på perrongen ligga över 100 mikrogram partiklar per kubikmeter luft. Miljökvalitetsnormen för utomhusluft, alltså lagens norm för vad som är tillåtet, ligger på 50 mikrogram. Den normen får inte överskridas mer än 35 gånger per år.

På Lisebergsstationens perrong överskrids värdet alltså varje vardag.

Exakt hur hälsofarligt detta är finns inga klara svar på. Partiklar är av många olika slag, storlekar och ämnen. Men ett samband mellan höga partikelhalter och sjuklighet är klarlagt vid studier med boende nära stora trafikleder.

Skjutdörrar skyddar

Astmatiker, gamla och sjuka löper också större risk att bli sämre om de får ner partiklarna i luftvägar och lungor. Möjligen är ”vassa tågpartiklar” farligare än ”runda bilpartiklar” eftersom de alstras från metaller.

– Det är inte någon akut hälsofara för passagerarna att åka från Lisebergs station. Men det är viktigt att ha en väl fungerande ventilation för att få ut partiklarna för de kommer ju som det verkar från tågen. Kan man ventilera stationen bättre så får man ned halterna, konstaterar Erik Bäck, miljöutredare vid miljöförvaltningen.

Svante Sjöstedts mätningar visar att halterna av partiklar inne i tågtunneln är dubbelt så höga som ute på perrongen.

– Slutsatsen är att perrongens glasväggar med skjutbara dörrar skyddar mot partiklarna. Hade väggarna inte funnits, hade halterna på perrongen förmodligen varit dubbelt så höga, säger Svante Sjöstedt.

Han anser att det är en viktig lärdom inför byggandet av Västlänken, tågtunneln under Göteborg, som planeras få flera underjordiska hållplatser.

Värre i Stockholms tunnelbana

– Det här är väldigt intressanta resultat som än så länge är preliminära. Det kan ge en fingervisning om att man bör tänka på hur man utformar stationerna på Västlänken. Både ventilationsmässigt och genom att ha skjutdörrar mellan tåg och vänthall, säger Erik Bäck.

Nyligen slogs det larm om hur mycket smutsigare luften i Stockholms tunnelbana är jämfört med de värsta trafikmiljöerna. Även då handlade det om mikroskopiskt små partiklar.

– Det här är inte lika alarmerande halter som i Stockholm. Förklaringen är troligen att tunnelbanetågen kör mycket oftare och att där inte finns några glasväggar. Men det är ändå en hälsofara. Personalen, som ju mer utsatt än resenärerna, är ganska oroliga och vill att något görs, säger Svante Sjöstedt.

Svante Sjöstedt ska nu gå vidare och försöka få fram mer fakta om varifrån partiklarna kommer, vilka ämnen de består av och hur pass hälsofarliga de kan vara. En uppföljning kan vara att personalen på stationen får personliga partikelsamlare som de bär med sig för att se vilka halter de utsätts för, i arbetet och på fritiden.

Lisebergs station invigdes 1993. Ungefär 2.000 resenärer på Kungsbackapendeln och Boråståget passerar perrongen en vardag.

Från miljöförvaltningens sida finns i dag inte några planer på att göra fler mätningar vid Lisebergs station.

Fotnot:
Partiklarna som mätts vid Lisebergs station är sådana som är mindre än 2,5 respektive 10 mikrometer (tusendels millimeter). Ny svensk forskning antyder att såna mikroskopiskt små partiklar kan tränga ända in i lungornas celler och till och med skada cellernas arvsmassa, DNA.