Upp till 90 procent minskade utsläpp av svavel- och kväveoxider fram till 2015, och över pH 6 i Göteborgs kalkade insjöar. Så lyder de tuffa miljökvalitetsmål som kommunfullmäktige antog på torsdagskvällen. Mål, som om de ska uppnås, kräver frivilliga insatser utöver de redan strängt formulerade kraven.

Försurade sjöar, minskad mångfald av djurarter, långsammare tillväxt av skog och snabbare nedbrytning av kulturhistoriskt värdefulla föremål.

Det är bara några av de negativa konsekvenserna av surt nedfall, som beror på för höga utsläpp av svavel- och kväveoxider från vägtrafiken, arbetsmaskiner och framförallt sjöfarten.

– Den långsiktiga trenden för surt nedfall pekar visserligen redan åt rätt håll, men återhämtningen i naturen går oerhört långsamt vilket gör att vi måste skynda på takten för att få ner utsläppen, säger Svante Sjöstedt, miljöutredare på miljöförvaltningen.

Mindre nedfall än naturen tål
Tillsammans med kollegor inom Göteborgs Stad har han arbetat fram ett förslag på lokalt miljökvalitetsmål i Göteborg, kallat ”Bara naturlig försurning”.

Det övergripande målet är att det sura nedfallet ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Västra Sverige, med kalkfattig berggrund, är extremt känsligt och tillståndet påverkas även av skogsmarkens användning. Vid avverkning av skog kan man återföra aska för att inte förvärra läget.

– Problemet med svavel- och kväveoxider är att utsläppen ofta sker på ett ställe men de trillar ner någon annanstans. Det gör att behovet av internationell samverkan är väldigt stort om man ska få bukt med de stora problemen som utsläppen orsakar. Nya internationella regler är på gång för sjöfarten, men vi ser gärna att Göteborg är föregångare, säger Svante Sjöstedt.

Sjöfarten släpar efter
I slutet av 1980-talet kom kraven på katalysatorer på bilar och i slutet av -90-talet krav på avgasrening på arbetsmaskiner. Även om det fortfarande finns många gamla, orenade arbetsmaskiner kvar i drift har utsläppen av kväveoxider tack vare dessa krav minskat. Utsläppen av svaveldioxid släpar dock efter, framförallt beroende på sjöfarten.

De internationella reglerna för sjöfart har fram till nu tillåtit fartyg att ha bränsle med upp till 4,5 procent svavelhalt. Nya regler framtagna av FN:s marina organ IMO skärper nu kraven till maximalt 1,5 procent svavelhalt senast 2015. En gräns som Sverige har haft sedan några år runt Östersjöns och Nordsjöns kuster.

Runt Sveriges kuster kommer nu IMO:s krav att sätta en gräns på maximalt 0,1 procent svavel i fartygsbränslen till 2015.

Göteborgs hamn en föregångare
– För att verkligen få bukt med försurningen vill vi minska utsläppen av svavel från sjöfarten mellan åren 2006 och 2015 med 90 procent, vilket kräver mer än att följa de nya kraven, säger Svante Sjöstedt.

Göteborgs Hamn har varit världsledande på att införa elanslutningar till fartyg som ligger vid kajerna, så att de inte behöver ha motorn påslagen, och nu planerar de att gå vidare i de yttre hamnarna och tillsammans med Stena ansluta alla deras fartyg i innerhamnarna.

– Stena har också varit föregångare genom att frivilligt använda bränsle med 0,5 procent svavel, men nu har man tyvärr ökat till 1,0 procent för att spara pengar. Det är ju inom tillåten gräns men ändå beklagligt att man väljer att gå åt andra hållet, säger Svante Sjöstedt.

Fortsatt kalkning krävs
Enligt det lokala miljökvalitetsmålet som kommunfullmäktige nu antagit ska alltså sjöfarten till och från Göteborg minska sina svavelutsläpp med 90 procent fram till år 2015, och utsläppen totalt ska minska med 60 procent, jämfört med nivåerna 2006.

Kväveoxider ska under samma tidsperiod minska med 30 procent och då främst från vägtrafiken, arbetsmaskinerna och sjöfarten.

– Ett tredje mål är att de insjöar i Göteborg som redan idag kalkas, vilket är merparten, fortsättningsvis ska ligga över pH 6,0, vilket i praktiken innebär att de måste fortsätta kalkas tills det sura nedfallet minskat kraftigt, säger Svante Sjöstedt.