Eldas för artrikedomens skull. Snart är våren här med sol, värme och – bränder i gräs och ljung. I vår planerar nämligen park- och naturförvaltningen att bränna av gräs- och ljunghedar på flera strandnära platser i kommunen. Detta görs för att hålla landskapet öppet och ger en större artrikedom i flora och fauna.

Om du i mars eller april är ute på vårpromenad i närheten av Amundön, Grundsö eller Västra Lindås i södra Göteborg ska du inte bli förvånad om det brinner i markerna. Det är på dessa platser som Göteborgs Stad testar den nya naturvårdsmetoden i år. Ny och ny förresten – bränning av hedmark har förekommit under lång tid och sker årligen längs Västkusten. Men att park- och naturförvaltningen gör det på dessa kustnära platser är en nyhet.

Platserna har tidigare använts som betesmark, och när de betande djuren försvunnit har det fått som konsekvens att vissa växtarter tagit över på andras bekostnad. Den minskade artrikedomen bland växterna leder också till att insektsarter som är beroende av de försvunna växtarterna hotas.

”Väldigt väderberoende”
– På gräsmark, som vid Grundsö, blir gräset som ett tjockt täcke om det inte betas. Genom att bränna bort det ger vi andra ängsörter en chans att växa till. Och på ljunghedar som på Amundön och Västra Lindås tar ljungen över om den inte bränns, säger Jeanette Hansson, naturområdesförvaltare på park- och naturförvaltningen.

För att bränningen ska kunna genomföras krävs att det töar och att tjälen går ur marken. Vårsolen måste också hinna torka upp växtligheten och marken lagom mycket.

– I den bästa av världar så försvinner snön och det blir torrt på ytan, men fortfarande blött i marken. Det är väldigt väderberoende – vissa år kan man bara bränna några enstaka dagar, andra i veckor, säger Jeanette Hansson.

Liten risk
Bränderna sker under kontrollerade former och räddningstjänsten informeras, så risken att det ska sprida sig är minimal.

– Om man är ovan kan man säkert känna sig orolig men det ska man inte behöva göra. Vi tänker på säkerheten. Det ska brinna där vi vill och ingen annanstans, säger Jeanette Hansson.

Hon säger att park- och naturförvaltningen ibland får reaktioner från folk som är oroliga och kritiska till deras naturvårdsinsatser.

– När man gör åtgärder i ett naturområde som folk trivs i och besöker ofta, kan de känna sig oroliga över att det ska förändras. Men när vi får chans att förklara att vi gör det för att bevara områdenas karaktär får vi nästan alltid förståelse, säger Jeanette Hansson.