Bonavia är en förening som finns till för att hjälpa barn och ungdomar vars förälder eller föräldrar är missbrukare av något slag. De vill lära ut hur man skall kunna stå utanför sina föräldrars missbruk och hur man skall ”överleva” sina föräldrars beroende.
De vill försöka få barnen och ungdomarna att inse att de inte ska ta ansvar för sina föräldrars missbruk eller beroende och att missbruket inte är deras fel men att de inte kan hjälpa till. Bonavia- idén kommer ursprungligen från Minnesota, där man har kommit fram till att missbruk påverkar anhöriga. Det är från Minnesotamodellen som idén härstammar och nu har den utvecklats till Bonavia här i Göteborg.
På Bonavia-mötena använder man olika teman till exempel att alla känslor är okej eller att alkoholmissbruket inte är något som jag själv som barn kan bota. På varje möte hålls även en liten förläsning och man försöker göra egna reflektioner av sina erfarenheter.
Tre barn i varje klass
Ungefär tio procent av alla barn och ungdomar idag har föräldrar som anses vara missbrukare, det är ungefär tre barn i varje klass. Det är ofta barnen och de anhöriga som tar stryk på grund av att någon i deras närhet missbrukar.
Bonavia finns till och vill visa för barnen och ungdomarna som kommer dit att det finns fler som har det svårt och lever med samma typ av problem hemma med till exempel missbrukande föräldrar.
Florence Svensson och Barbro Gustavsson startade Bonavia i Sverige 1991 ur ett projekt från Göteborgs kommun.
1995 finansierades projektet under Räddningsmissionen men 1999 blev det en fristående förening och får nu finansiell hjälp från Göteborgs kommun igen. Att Bonavia har blivit så pass stort som det är idag beror dels på att Barbro Gustavsson och Florens Svensson gick ut och informerade om idén och projektet i skolor, men de flesta som har varit med i Bonavia har fått reda på föreningen genom kontakter.
Mötena hjälpte
– Jag skulle inte ha haft någon kontakt med min pappa idag om jag inte hade gått på Bonavia mötena. De har verkligen hjälpt mig när jag hade det som svårast. Annars hade jag aldrig orkat, säger Stina 20 år.
Stinas pappa har varit alkoholist så länge hon kan minnas och själv kände hon till de flesta whiskysorterna när hon var sex år. Stina har förstått att hennes barndom gjort henne en erfarenhet rikare och att hon har blivit en mer omtänksam och lyhörd person.
En erfarenhet som hjälpt henne. Men en hel del som hon upplevt, anser hon att man inte skall ha varit med om när man är så ung. Att inse att ens pappa dricker för mycket när man är fyra år är inte allt för kul.
– Jag har levt med en missbrukare hela min barndom. Det är något jag kommer ha med mig hela livet, säger hon. Jag har också en annan inställning till alkoholkonsumtion. Jag gillar inte att se fulla människor och är mer reserverad till alkohol överhuvudtaget. Jag dricker själv inte så mycket och jag tar det lugnt med alkoholen.
Barnen på Bonavia mötena är uppdelade i olika grupper, 7-12 år och 13-20 år, för att det de skall vara lättare för deltagarna. De delas också upp killar respektive tjejer för sig när de har vissa ”övningar” och skall t ex prata känslor.
(Fotnot: Stina heter något annat i verkligheten)
Josefine Törnquist
Munkebäcksgymnasiet
Göteborgs mediegymnasium
3200