Fotoutställning

Utställningen är öppen dygnet runt och för att den ska kunna upplevas av alla är den gratis. Detta är möjligt mycket tack vare de olika sponsorer som bidragit till projektet.
Yann Arthus-Bertrands budskap med utställningen är att vi människor själva ska se hur vi påverkar naturen, då ofta på ett negativt sett.

Han visar även att det fortfarande finns orörda och vackra platser kvar, och att vi behöver tänka ett steg längre om vi vill ha kvar den underbara miljö som idag håller på att försvinna.

Yann Arthus-Bertrand arbetade tidigare som chef i ett naturreservat men saknade allt mer bilden av vilda djur i sina naturliga miljöer. Det var så han fick idén att resa till Kenya för att där under flera månaders tid dokumentera och följa lejonens liv.

Försörjde sig på ballonfärder

Detta var dock inget som han tjänade pengar på, så vid sidan om arbetade han som luftballongsförare. Det var så han inspirerades av att fotografera ovanifrån.
När ryktet började spridas om vad Bertrand höll på med, fick han ett erbjudande att ta flygfoton över Paris.

Hans bilder publicerades i boken ”Paris sett från himlen” som fick bra kritik. Därefter rullade det bara på…

Yann Arthus-Bertrand berättar själv att det inte är någon enkel process att fotografera länder från flygplan. Vädret måste vara perfekt, ingen dimma eller annat som försämrar sikten.

Det finns också en mängd mer praktiska svårigheter och regler. Bertrand behövde ett flygtillstånd från militären, och efter ett sådant utfärdande behöll militärtjänsten bilderna i ca tre månader då de studerade och avgjorde att det inte rörde sig om spionage.

Verklig känsla

För varje bild Yann tog märkte han ut de exakta geografiska koordinaterna så att man i framtiden kan återvända till samma plats och se om några förändringar skett.

På Gustaf Adolfs Torg i Göteborg visades mängder med fotografier. Trots att det var ganska kallt och mulet ute, var det många människor som gick omkring och tittade på de stora bilderna.

Jag kände att det var viktigt att inledningsvis fokusera på i vilken ände jag skulle börja min resa, och förhoppningsvis finna den röda tråden. Snabbt förstod jag varför Yann Arthus-Bertrand blivit så uppmärksammad genom detta projekt.

Jag såg hans fotografier som ren konst, somliga bilder gav mig till och med gåshud, ett tecken på att det här är riktigt bra. Det finns en direkt skillnad mellan den konst du ofta ser på museer och Bertrands utställning.

Här är nämligen känslan av verklighet ytterst påtaglig. Vissa bilder är oerhört vackra och trots sitt ursprung nästan overkliga, medan andra speglar tragedi och fattigdom. Detta är en utställning som berör.

Texterna som kompletterar fotografierna spelar en betydelsefull roll. De informerar om hur vissa människor lever och om vilka förfärliga förhållanden som fortfarande existerar. Texterna förtydligar bilderna och stärker intrycket.

Bild på islandskap

Jag fastnade för flera av fotografierna. Var och en hade en poäng, något som var unikt för just den. Ändå lyckades jag välja ut en bild som var extra speciell. Jag såg den nästan med en gång när jag kom till utställningen.

Titeln var: Islandskap – Nunanvut Territory, Kanada (N75*57’V92*28’). Ett mäktigt och väldigt område som bebos av få människor på grund av det ogynnsamma klimatet. Omkring 20.000 inuiter beräknas leva där idag.

På somrarna spricker den stora isen och gör det möjligt för invånarna att transportera sig med båt på det iskalla vattnet. På vintern däremot kan temperaturerna ligga på -37 C, enda sättet att färdas genom landskapen då är med hund och sele eller med snöskotrar.

Det som gjorde att jag drogs till just den här bilden var nog de kalla färgerna. Vattnet var mörkt och frostigt mot de vita isblocken och det skapades en härlig kontrast. Någonstans mitt i denna kyla spreds samtidigt en värme och en känsla av trygghet.

Ger ut flera böcker

Det kändes bra för samvetet att det trots allt existerar platser som människan ännu inte lyckats erövra och förstöra. De få inuiter som idag lever i Nunanvut Territory har funnits där i flera hundra år. De förstör inte sin natur, de lever med den. Filosofin är att vi ska anpassa oss till naturen och inte tvärt om.

Det är inte bara mig som detta mäktiga islandskap fascinerar. Yann Arthus-Bertrands nästa projekt är att fotografera på Antarktis. Därefter är det planerat att han ska släppa fyra eller fem böcker, bland annat en ny version av ”Jorden sedd från himlen” samt en film som handlar om att vara fotograf.

Fanny Bernhardsson
SPMP 1B, Munkebäcksgymnasiet

Bilderna som fascinerar

– Han visar oss det poetiska livet i enkla bilder. Välkänd konst, som ett piano inslaget i papper, är för överintellektuellt för oss vanliga människor att förstå. Men det här, det berör verkligen, sa en fransman om utställningen.

”Jorden sett från ovan” har flyttat till Göteborg. Det första som slår en är att det faktiskt är mycket människor där.

Den har stått där sen början av sommaren, men det är fortfarande ett mindre myller runt bilderna. Folk ser ut att vara på väg någonstans med sina cyklar och portföljer, men de fastnar ofrånkomligt där framför bilderna.

Hjärnan behöver paus

Fascinerade och berörda. Jag söker efter ett tema att gå efter. Eftersom det är så mycket information kan man inte ta in allt, man måste sålla.

Allt vackert och fantastiskt blir till slut för mycket och hjärnan vill ha en paus. Men en bild måste jag nämna. Slakteriet i Indien, där platsen inte är närmare bestämd.

Blod, hud, magar, avhuggna kroppsdelar och isblock trängs på en yta av cirka 80 kvadratmeter. Männen med knivar och spett ser något besvärade ut över helikopterns närvaro. Vid en närmare titt ser det slaktade djuren ut som kor.

Detta är lite konstigt eftersom bilden är tagen i Indien. När man plötsligt kan tjäna massor av pengar så gäller tydligen inte religiösa regler.

Bildtexten lär mig att över en tredjedel av allt spannmål i världen går åt till att ”odla” kött, och att köttproduktionen ökat från 44 till 216 miljoner ton per år. Kanske dags att omvärdera spannmål, det kan mätta fler magar än köttet gör.

En man kommer fram till mig. Jag har sett att han har iakttagit mig en stund.

Militärer från Mexico

– Jaha, ja… fina bilder det här, börjar han. Jag håller med.

– Jag ser att du skriver på det där blocket. Varför det? fortsätter mannen.

Han är i 65-70 års åldern, ser pigg ut och pratar snabb och lite trevande Stockholmska.

– Jo, jag har en skoluppgift. Jag ska skriva en liten artikel om utställningen, svarar jag.

– Jaså, på det viset. Ja, jo, jag var på den här utställningen i Stockholm och det är ju helt otroligt det här. Jag har en del favoritbilder som jag kan titta på hur länge som helst. Det finns en här borta… säger han och går.

Mannen är uppenbart nyfiken på mig, varför en så ung människa är så intresserad. Han kommer tillbaks flera gånger under kvällen och pratar.

Ett gäng med väldigt strikta kostymer kommer förbi mig. De har vita matroshattar och det står ”Mexico” på vänsterärmen. Det visar sig att gänget är en grupp militärer från just Mexico, som åkt över atlanten och lagt till i Göteborg.

De ska iväg igen om några dagar, och har en fri dag idag. De beundrar bilderna i grupper om tre, nästan som om de fått instruktioner om det. Världskartan verkar vara särkilt intressant eftersom de aldrig sett världen från det hållet.

I deras atlas så är Sydamerika i mitten, och resten åt sidorna. De pekar och pratar en lång stund över kartan. Så småningom rör sig gruppen samlad mot hamnen. Den roligaste kontrasten jag kunde hitta var en bild på massa nudister på en strand i västra Frankrike.

Roliga kontraster

”De strävar efter harmoni med naturen och med sig själva” läser jag. Bildtexten berättar också att 60 procent av alla nudister kommer från Europa och att många brukar samlas just på den här stranden varje år.

På motsatta sidan, alltså rakt bakom mig, finns exakt samma bild. En hel drös sjölejon tätt sammanpackade. Bleka, halvfeta och välmående.

”Hit, till norra kapprovinsen, kommer sjölejonen för att äta, para sig och föda ungar. Deras huvudsakliga föda är bläckfisk och fisk” läser jag.

Jag är säker på att om någon av misstag hade förväxlat bildtexterna så hade ingen märkt det.

Den äldre mannen dyker upp bakom sjölejonen och ser lycklig ut.

– Du, du, du snackade ju om roliga kontraster förut, eller hur? säger han hastigt.

– Ja, här är ju en väldigt rolig, säger jag och pekar på sjölejonen och nudisterna.

– Javisst. Men förut när jag stod där borta vid den bilden på Göteborgs skärgård, där du vet Gullholmen, då kom det två japaner. De började prata snabbt och plötsligt tar en av japanerna upp en kamera, och fotar bilden! Det är verkligen konstrast för mig. Jag menar, här fotar vi praktiskt taget allt som har med japaner och göra, men de vill fota en liten udde i vår skärgård, dessutom som en fransman har tagit och ställt ut! Det är ju jätteroligt, tycker du inte det?

Han ler brett och skrattar. Han är omedveten om att han gett mig dagens present. Nämligen handlingen i just den här texten. Att skriva om människorna istället för att skriva om bilderna.

Bilder som förenar

– Tack, säger jag. Jag ska skriva upp det, det var en jättebra detalj.

– Jaså, tycker du? Vad trevligt, svarar mannen och fortsätter bubbla om någon annan bild. Sedan försvinner han lika snabbt som han kom.

Jag gör en liten lov runt området. Alla, utan undantag, verkar vara här. En skinnskalle, en italienare, ett sjömansgäng från Mexico, danskar, en fascinerad pensionär med fru och hund, två engelsmän, barn, vuxna.

De är precis lika tagna som uteliggaren med trasiga kläder som står väldigt nära texterna för att kunna läsa.

Eller trendnissen med tuffa glasögon på andra sidan. Att det inte är svårare än så att förena människor av olika bakgrund.

En tjej på cykel är på väg förbi på gatan, men hejdar sig och kliver av den och promenerar sakta mot skärmarna. Hon går beslutsamt mot en bild på tvätterskor i Elfenbenskusten.

De har kläderna i stora bildäck ute på vattnet och floden går upp till låren på dem. Efter att jag har frågat henne vad hon tycker om utställningen säger hon precis som alla andra säger.

– Den är ju fantastisk.

Mika Dempe
Mp3t, Munkebäcksgymnasiet

Fotnot:
Fotoutställningen ”Jorden sedd från himlen” finns på Gustaf Adolfs Torg fram till den 28 september.

http://www.munkeback.educ.goteborg.se/

Under vinjetten ”Mitt Göteborg” skriver elever från Munkebäcks- gymnasiets och Studiums medie- och kommunikationsutbildningar.
Dessa skribenter har stor frihet vad gäller ämnesval och upplägg på artiklarna. Materialet är fristående från nättidningen Vårt Göteborgs nyhetsinnehåll.