Det härligaste stället jag vet är Masthuggskyrkan, ute på klipporna, med utsikt mot hamnen.

När man tar med sig en filt, sina närmaste vänner och bara sitter där, då minsann känns det i magen. Det är sådana tillfällen man delar allt, man pratar och pratar tills man inte har något mer att prata om. Så sitter man tyst ett tag och bara lyssnar – på måsarna, på bilarna, på människorna och livet nedanför.

Man ska aldrig planera att man ska gå dit, man ska bara bestämma sig på fläcken att nu åker vi dit och sätter oss. Vi hamnar oftast där efter skolan – vi köper bullar och tar med oss.

Man ser ganska långt när man sitter däruppe, man ser ända hem till min vän, hans köksfönster och hans antenn. Man ser Stena-färjorna komma och gå och småbåtarna som far omkring och ser ganska löjliga ut i jämförelse. Älvsborgsbron är ganska stor, det har vi kommit fram till under våra många stunder, men den ser ändå ganska liten ut därifrån vi sitter.

Senaste gången vi var uppe vid Masthugget var på Valborg, vi skulle till Slottsskogen egentligen, men vi så kom vi att tänka på alla människor som sitter där en sån dag, så snabbt och lätt bestämde vi oss för att åka upp till kyrkan istället, vilket var väldigt lyckat för jag fick en helmysig kväll i soldiset tillsammans med mina vänner.

Sånt ska man sätta högt värde på!

Under vinjetten ”Mitt Göteborg” skriver elever från Munkebäcks- gymnasiets och Studiums medie- och kommunikationsutbildningar.
Dessa skribenter har stor frihet vad gäller ämnesval och upplägg på artiklarna. Materialet är fristående från nättidningen Vårt Göteborgs nyhetsinnehåll.