Den 2-3 september anordnade IEH, statens institut för ekologisk hållbarhet, miljökonferensen "Nordens agenda, jordens agenda" i Göteborg. Länge har det förberetts för dessa dagar men kommer konferensen verkligen att påverka det framtida arbetet för miljön eller är det bara slöseri med pengar och papper?
Detta lite annorlunda möte för hållbar Utveckling och Agenda 21 samlade tvåhundra experter från Nordens alla hörn som jobbar både lokalt och nationellt för miljön.
Under två intensiva dagar arbetade deltagarna i små grupper där de kunde diskutera hur de kan få liv i arbetet för miljön.
Första arbetspasset
Mitt bland alla dessa forskare och experter stod jag och skulle få ner detta på papper. När deltagarna hade samlats inleddes konferensen i Wallenbergssalen och upplägget gicks igenom efter några föreläsningar.
Alla fick gå till ett ämne som man ville diskutera och grupperna om tio slog sig ner här och var i byggnaden för sitt första arbetspass.
Det blev dock mer en kamp mot den korta tiden och när den var ute var det små stressade grupper av människor som försökte sammanfatta det lilla de kommit fram till på ett block.
Väl ute igen väntade fika och experterna minglade runt bland montrar och utställningar som olika organisationer som jobbar för miljön visade upp.
Trumman, som ljöd varje gång något hände, hördes i hela huset och alla samlades återigen i Wallenbergssalen.
Jag sneglade runt bland sitsarna under talen för att se om det verkade som om deltagarna tog åt sig av orden som flödade ifrån scenen.
Tyvärr har jag inte supersyn så jag hade ingen aning om vad som pågick i deras huvuden. Bestämde mig för att rycka tag i någon senare.
Vad som görs i Göteborg
Läget verkade lite mer bestämt när grupperna återigen samlades, men jag och några till pratade istället med Kia Andreasson, miljöpolitiker i Göteborg, om hennes arbete och visioner.
Jag ville veta vad som egentligen görs i Göteborg för just miljön och hur mycket som satsas på det jämfört med andra saker.
– I Göteborg har vi faktiskt fått ner koldioxidhalten med 50 procent från 1990 och vi arbetar för att den skall fortsätta sjunka.
Frågan om biltrafiken är den viktigaste för Kia som vill ha en bilfri innerstad och gratis kollektivtrafik.
Efter ännu en fikapaus samlades alla och varje grupp fick kort presentera vad de har kommit fram till och dagens kanske mest minnesvärda sammanfattning var nog ”Rädda världen, lite”.
Man kan inte göra allt på en gång, man får göra lite i taget.
Miljövänlig miljökonferens
Andra och sista dagen virrade mitt och min väns huvud om frågor ifall denna konferens verkligen hjälper, och på vilket sätt? Är det till exempel värt att kopiera upp alla dessa papper? Går det jämt ut med framgångarna i deltagarnas fortsatta arbete?
Vi hoppade på Albert Edman, en av arrangörerna. Han trodde definitivt att konferensen skulle göra skillnad.
Konferensen har varit så miljövänlig som möjligt, man undvek att trycka upp för mycket papper, deltagarna har fått mycket information genom mail istället och varje person har fått ”endast” tio papper under dagarna.
Frukten var kravmärkt, kakorna hembakade, det fanns speciella papperskorgar för kompostering med mera. Däremot såg jag inte till någon papperssortering.
Kostnaderna var små för att vara en konferens. Cirka 300.000 kr plus ungefär lika mycket i egna kostnader för deltagarna, är tydligen en liten summa i dessa sammanhang.
Konkreta förslag
På det sista passet fick grupperna uppgiften att komma på konkreta förslag på hur de skall gå vidare, hur de skall få ord till handling. Målen har blivit satta för längesen, men hur skall man komma dit?
När det var dags för redovisning var det många som ville försöka få in miljö som ett ämne på något sätt i skolans läroplaner.
Man ville att man skulle försöka få fler kommuner att skriva på Aalborgsdeklarationen, som sätter upp konkreta mål för stadens miljöarbete och jobba för att öka folks engagemang. Att jobba långsiktigt och inte bara i tillfälliga projekt var nog någonting som alla behövde göra.
Experterna skingras
Vips så var konferensen slut, nya kontakter var knutna och många skulle hålla kontakten för att se till att den nyvunna entusiasmen hölls vid liv, och deltagarna skingrades.
De personer jag hann prata med tyckte att konferensen hade varit lyckad och de hade fått bra förslag hur de nu skulle fortsätta sitt arbete. Frågan jag själv nog inte kommer få svar på är om de verkligen kommer att göra det.
Men konferensen hade i alla fall uppnått sitt syfte; gett nya krafter och skapat nya samarbeten.
Elin Bryngelson
SPMP3C, Munkebäcksgymnasiet
IHE – Statens Institut för Ekologisk Hållbarhet
Grästorp kämpar mot miljöproblem och samhällsklyftor
Det var svårt att missa Gunnel Lundmark och Lena Johansson, miljökonferensens egna små skogstroll. De har en liten skogsoas mitt i konferensområdet. Utklädda i gröna kläder står de framför en vägg prydd med foton och text från Grästorps egen miljösagostig.
Ett bord med en afrikansk filt som bordsduk står i mitten, uppdukat med Grästorps egen korv, ägg och grönsaker.
Använder sagofigurer
– Vi odlar våra egna matvaror som vi bland annat säljer på en marknad i Grästorp, berättar Gunnel.
Men främst arbetar de just nu med sin miljösagostig i samarbete med Nordiska Ministerrådet och Grästorps kommun.
– Vi håller inga föredrag om miljön, utan möter barn och ungdomar med en öppen dialog på vår miljösagostig. Vi arbetar mycket med dans och rörelser, berättar Lena.
– Vi riktar oss till barn eftersom de är väldigt mottagliga. Vuxna ”har inte tid”, men de följer med sina barn på vår miljösagostig och lär sig mycket själva, säger Gunnel.
På miljösagostigen använder de olika sagofigurer som hjälp. Mamma Mu och Kråkan berättar om hur god kravmärkt chokladmjölk är. Man får smaka på Nalle Puhs närproducerade honung och Nasses miljörätta morötter.
Gran visar Grästorps världsrekord
Självklart finns Mulle (som spelas av Gunnel) med och berättar om återvinning och annat. Även gubben Petson och katten Findus (som spelas av Lena) finns med och visar upp sin urinsorterande toalett.
De startade arbetet med miljösagostigen i början av 90-talet. Tidigare arbetade Gunnel som hälsoinspektör och insåg att hennes arbete kunde utföras mer effektivt.
Med sig har de en liten gran med olika saker hängande i. De berättar att det är en gran som representerar olika världsrekord som de har gjort i Grästorp. Mjölkkartonger, kottar, kapsyler, och miljöfarligt avfall har de samlat på för att återanvända det.
De berättar att glödlampan tidigare inte haft ett så kallat producentavtal. Ett avtal som innebär att producenten får betala kostnaden för att återvinna produkten, detta gäller alla elektriska produkter.
Men för några år sedan gällde inte detta glödlampan. De berättar stolt att de anser att de delvis varit med och påverkat att det ändrades år 2001. Utöver allt detta så innehar de även ett ”Hålla Grästorp fint-rekord”.
Samarbetar med Moçambique
– Vi har mycket annat på gång. Vi vill bland annat ordna vår egen energi, främst biogas, berättar Gunnel.
De arbetar även internationellt med Marrupa i Moçambique. Ett land som efter inbördeskrig, torka och översvämningar har blivit ett av världens fattigaste. Marrupa är ett slitet samhälle utan fungerande vatten- och avloppssystem. De har inte heller någon fungerande post, bank eller telenät.
De kallar arbetet med Marrupa ett vänskapsarbete som ska försöka minska samhällsklyftorna och öka förståelsen mellan folken.
Arbetet började som ett Agenda 21-arbete 1996, efter ett initiativ från regeringen som ville arbeta för en ny Afrikapolitik ”Partnership Africa”.
Efter det har kontakter knutits mellan Marrupa och Grästorp genom resor och möten. Föreningen i Grästorp har gett Marrupa många gåvor genom insamlade pengar.
”Vi måste stanna till”
De har bland annat bidragit till att en skola har byggts. Föreningen har också satsat extra mycket på att flickorna ska ha möjlighet att gå kvar i skolan.
– Jag tycker att det är otroligt att vi har så olika kulturer. Vi lever i en vardag fylld av stress och måsten. Medan folket i Moçambique inte tar allt så allvarligt och har ett mycket lugnare liv. Vi har mycket att lära av varandra, säger Lena.
Det märks att dessa två små skogstroll brinner för miljön. Men vad är enligt dem viktigast för miljön och dess hållbara utveckling?
– Det viktigaste är att hitta en kanal ut till varje människa, då är problemet löst. Miljön är viktig men nuförtiden stör sig mest folk på den. Man sitter hemma och spelar data utan att bry sig om den vackra naturen utanför fönstret, säger Gunnel.
– Vi går igenom en snabb utveckling. Av det blir vi trötta och förvirrade. Vi varken orkar eller hinner bry oss. Vi måste stanna till och se oss omkring, säger Lena.
Cecilia Holmgren
MP3T, Munkebäcksgymnasiet
http://www.munkeback.educ.goteborg.se/ 
Under vinjetten ”Mitt Göteborg” skriver elever från Munkebäcks- gymnasiets och Studiums medie- och kommunikationsutbildningar.
Dessa skribenter har stor frihet vad gäller ämnesval och upplägg på artiklarna. Materialet är fristående från nättidningen Vårt Göteborgs nyhetsinnehåll.
