I natt satt jag mig på nattvagnen, klockan var 03.15. Jag hade varit ute tillsammans med mina vänner. Det hade varit roligt, och jag hade helst stannat kvar ett tag till. Men krogen stängde och det var bara för oss att traska hemåt.
En vän till mig undrade om jag vill sova hos henne, men jag är en som person som helst av allt somnar i min egen säng. Jag tycker det är jobbigt att ta sig hem dagen efter när man är trött och huvudet dunkar. Då är det skönast att redan vara hemma.
Ibland borde jag inte tänka så. Jag borde tänka mer på min säkerhet. Men som alla andra nätter gjorde jag inte det den här gången heller.
Min önskan: en taxi
Jag satte mig på vagnen. Det var mycket folk och jag önskade att jag hade haft råd med en taxi. Jag tycker inte om att åka med nattvagnen. Det tar så lång tid och man är inte på humör för att lyssna på alla fulla ungdomar som skriker i bakgrunden. Man vill helst komma hem så fort som möjligt. Plötsligt kommer det fram en man i 25-årsåldern och sätter sig bredvid mig. Jag tänker inte så mycket på det förrän det är dags för mig att gå av vid ändhållplatsen.
Jag ökar farten
Jag knäpper jackan och drar på mig kapuschongen. Det duggregnar lite och jag ökar farten lite grann. Det tar en kvart för mig att komma hem, och jag känner hur benen känns trötta och inte alls vill hålla den takten jag ökar till. Vägen hem är inte upplyst och ligger intill skogen. Jag har alltid tyckt det varit läskigt att gå hem där.
Jag försöker vända mig om för att se om det går någon efter mig. Och det gör det. Mannen som satt bredvid mig på spårvagnen går fem meter bakom mig. Jag känner hur mitt hjärta börjar dunka snabbare och snabbare och hur jag ökar takten ännu mer.
Vem ska jag ringa
Jag kan inte riktigt vända mig om för min kapuschong är så stor så jag måste nästan stanna om jag ska kunna se bakom mig. När jag lyckas vända mig om ser jag att mannen är borta. Då blir jag nästan ännu räddare. Vart tog han vägen? Har han tagit en annan väg för att hinna före mig? Jag tar upp min mobil för att ringa men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vem ska jag ringa i ett sådant här läge?
Tusen tankar
Jag får tusen tankar i huvudet. Jag känner mig dum som inte sov över hos min kompis i stan, och jag önskar jag bett någon att komma och möta mig vid vagnen. Allt jag kan tänka på just nu är vad den där mannen tagit vägen någonstans, och vad han är kapabel till att göra. Jag springer allt vad jag har hem. Mitt hjärta dunkar och när jag kommer innanför dörren brister jag ut i gråt.
Planering krävs
Den här gången hände det inget, men vem vet vad som kan hända nästa gång? Det jag är säker på är att jag aldrig mer ska ta mig hem ensam på det sättet. Det kanske inte känns så konstigt att åka hem själv på natten, och visst känns det som en rättighet man har att inte behöva oroa sig för sånt.
Som tjej ska man kunna gå ensam, lättklädd eller påverkad av alkohol utan att behöva oroa sig. Man ska vara trygg ändå. Tyvärr kan man inte det. Man måste planera mer när man ska ta sig hem. Man måste vara på den säkra sidan. För man vet aldrig när faran är i närheten.
Så nästa gång du ska ut på kvällen, planera! Bestäm att en kompis följer med dig hem om du inte vill sova i stan, eller be din mamma eller pappa komma och möta dig. Var på den säkra sidan istället för den osäkra. Man kan inte längre vara trygg i dagens samhälle.
Munkebäcksgymnasiet
Göteborgs mediegymnasium
http://www.munkeback.educ.goteborg.se/ 
Under vinjetten ”Mitt Göteborg” skriver elever från Munkebäcks- gymnasiets och Studiums medie- och kommunikationsutbildningar.
Dessa skribenter har stor frihet vad gäller ämnesval och upplägg på artiklarna. Materialet är fristående från nättidningen Vårt Göteborgs nyhetsinnehåll.
