Johan Fredrik Carpelan, 1745–1808, utsågs 1800 till landshövding i Göteborgs- och Bohus län. Det var han inte glad för. Han ville hellre stanna kvar i Uleåborgs och Kajana län där han gjort en värdefull insats och där han kom att saknas djupt.
Men ”han behövdes i Göteborg för att hålla en bullersam pöbel till ordning och skick” och utsågs därjämte till generalbefälhavare över arméns så kallade västra förläning.
När krigsfaran blåst över återgick han till fredligare verksamhet och liksom i Finland gjorde han stora insatser för länets bästa.
Han fick ekonomin på fötter, byggde lasarett och samlade in pengar till kurhus i Strömstad och Uddevalla. Han var oerhört energisk och betecknas som oegennyttig, försonlig, ädelmodig, oförskräckt och rådig.
