Alexandra Erikson bloggar från Ostindiefararen

Alexandra EriksonÅlder: 34Civilstånd: GiftYrke: Planeringsledare, stadskanslietSjövana på skalan 1-10: 3 Motto: ”Med envishet kommer man långt”Etapp: Nice–Gibraltar [Bildspel: Götheborg Nice – Gibraltar>>]29 april: Upp i rået i mörkerUnder natten till söndagen blåste det upp. Eftersom vinden vänt och nu låg på ifrån väster, togs flertalet av seglen ner och motorerna sattes på. När vårt vaktpass började hade vi cirka 9 m/sek. Vår första uppgift blev att beslå storseglet som var det sista seglet som skulle beslås. Det var inte särskilt roligt att klättra upp till rået i mörker och stark vind men det måste göras och med gemensamma krafter lyckades vi med vår uppift. Under förmiddagen fortsatte vinden att ligga på ifrån väster. Båten rullade från den ena sidan till den andra – tack och lov har jag inte anlag för sjösjuka så båtens rörelser ställde inte till några problem för min del. Ett antal jungmän började dock känna av båtens krängningar och för vissa tilltog illamåendet under eftermiddagen. Om planerna håller anlöper Götheborg Gibraltar på eftermiddagen den 30 april. Om väder och vind blir bättre så att vi anlöper tidigare på dagen, kommer det eventuellt att finnas möjlighet till sightseeing men först och främst handlar stoppet om att bunkra upp inför färden till London och att göra nödvändiga säkerhetsdemonstrationer för en inspektör från det brittiska Sjöfartsverket. Inspektionen görs för att Götheborg inför färden in till London behöver ett internationellt passagerarcertifikat och det är Sjöfartsverkets uppgift att utfärda ett sådant. I Gibraltar är det också planerat att att jag skall mönstra av båten – det känns både vemodigt och skönt. Tio händelserika dygn har passerat men imorgon är det dags att lämna över till den övriga besättningen. Från mig till dem vill jag säga – GOD VAKT!28 april: Grindval på nära hållUnder nattens pass hade jag återigen BURR-postering. BURR står för brand, utkik, rorsman 2 och rorsman 1. Vad det handlar om är att fyra personer/vaktpass roterar mellan posterna som innebär att man går brandsyn, står utkik samt styr båten enligt fastställd kurs. Att styra båten är inte helt lätt eftersom den är så stor och tung och det är lätt hänt att man styr ett par grader ur kurs. Eftersom förhållandena snabbt ändras är det viktigt att vara på alerten hela tiden. Att stå utkik handlar om att se efter båtar, containers med mera som kan ligga i båtens färdriktning. De saker som upptäcks rapporteras till styrman som sedan kan vidta eventuella åtgärder. Brandsyn görs en gång per timma dygnet runt och det handlar om att gå igenom båtens alla utrymmen för att upptäcka eventuella avvikelser (eld, lukt, lösa saker etc.). Under eftermiddagen kom vinden och seglen sattes, ännu en gång fick vi möjlighet att segla och de brummande motorerna stängdes av. Tystnades sänkte sig och under eftermiddagsfikat satte vi oss på soldäck för att prata bort en stund. Något senare fick vi till allas glädje syn på två grindvalar som låg vid ytan. Delfiner har vi haft ett flertal gånger vid båten men detta var första gången som vi såg val på så nära håll. Tidigare under dagen hade vi haft en brand- och evakueringsövning med rökdykare och jungmän som agerade skadade passagerare. Vid rasten fanns också möjlighet att reflektera över det som hänt. Under vårt andra vaktpass ägnade vi oss åt att underhålla båten. Jag och ytterligare en jungman fick i uppdrag att se över och räkna alla extra flytvästar medan andra målade skeppsbåtarna eller ordnade med seglen. 27 april: Växlande vindarFredagen kom med både regn och sol. Försök gjordes att sätta segel men vindarna växlade så motorn fick fortsätta driva oss framåt. Under nattens vaktpass ägnades vår tid till att lära in var olika brassar, revskänklingar, toppläntor och gårdingar (det vill säga olika tampar) är placerade. Begrepp som jag inte hade någon kunskap om tidigare börjar sätta sig och det som från början verkade svårt blir allt mer naturligt. Under eftermiddagen kom regnet vilket är som gjort för att skrapa tjärfläckar. Med regnställen på låg vi på knä på däck och skrapade. Jag kan inte påstå att det var en av de roligare sysslorna på båten men det måste ju göras. Även om London ligger ett par veckors segling ifrån vår nuvarande position pågår förberedelserna inför stoppet. Under dagen fick vi information om att en säkerhetsövning skall genomföras i Themsen och att besättningen under kommande veckor skall trimma incident- och evakueringsrutinerna. 26 april: Man överbordSedan vi lämnade Nice har livet på Götheborg långsamt blivit rutin. Vaktansvaret som roterar mellan de olika skansarna, innebär att vi har en mängd olika sysslor men också tid till undervisning och övning. Under våra drygt tre dagar till sjöss har vi övat oss i att klättra och beslå segel i mörker, bänsla, göra sytåg, lyfta MOB-båten (MOB= man over board) med mera. Utanför Valencias kust kom våra kunskaper att sättas under prov. Efter att ha fullgjort vår vakt hade vi tid att koppla av och vila. Plötsligt ljuder larmet och min första reflektion var att det var dags för ännu en säkerhetsövning. Sekunden efter inser jag att larmet inte föregåtts av ett meddelande där besättningen får information om att en övning skall genomföras – det är alltså på riktigt. Efter att jag tagit mig upp från skansen och ut på däck får jag reda på att en person har fallit överbord. Jag ser att MOB-båten är redo att vinschas i och att räddningsflotten är i sjön. Eftersom alla poster som krävs för att få i båten var besatta höll jag mig ur vägen för alla tampar men var ändå beredd att hjälpa till om det skulle behövas. Räddningsbåten kom snabbt i vattnet och efter några minuter hade den jungman som under ett arbete på röstbänken fallit överbord, plockats upp i båten. Efter att även räddningsflotten bärgats vinschades MOB-båten ombord. Det var skönt att se att allt gått som det skulle och att räddningsoperationen gått så smidigt. Den jungman som trillat överbord omhändertogs snabbt av sjukvårdsansvariga. Jungmannen, vars anhöriga har underrättats, kom till allas lättnad inte till någon skada. Efter tillbudet återgick det mesta till det normala – saker stuvades undan och vaktposterna återupptogs. Under eftermiddagen tilltog vinden. Storseglet, förmärsen, stormärsen samt focken har hissats och en motor har stängts ner – äntligen har seglingen börjat.24 april: Avfärd Efter morgonsamlingen började vi göra i ordning Götheborg för avfärden som var satt till klockan 14.00. Olika saker surrades och stuvades undan, kanonladdningar tillverkades och apterades, allt för att kunna lämna hamnen enligt plan. Strax innan avfärd samlades hela besättningen på kaj där vi hälsade på Sveriges generalkonsul samt en svensk präst. I samlad tropp gick vi sedan ombord där ett korum förrättades. Strax därpå drogs landgången in, förtöjningar lossades och seglen förbereddes. Trots att jag var koncentrerad på det jobb som skulle göras gick det inte att undgå att reflektera över vad man hade gett sig in i och hur häftigt det är att få vara ombord. Med motorernas hjälp tog vi oss sakta ut ur hamnen – kvar på kajen stod människor och vinkade av oss. Som hälsning till Nice fyrades kanonerna av. Några kraftiga smällar och rökringar senare var vi ute ur hamnen – äntligen var vi på väg! Nästa stopp blir i Gibraltar och där skall jag också lämna båten. Innan dess hoppas jag dock få några händelserika dagar till sjöss med mycket segling (om man skall gå efter väderrapporterna får vi dock vänta länge på bra vindar). 20-23 april:Ankomst och förberedelser Fredag: Så var man då framme i Nice och äventyret på väg att bli verklighet. Efter kort varsel har jag fått jag möjlighet att segla med Götheborg mellan Nice och Gibraltar. Beräknad tid för hamnstopp och seglingen är cirka två veckor, 20 april till 2 maj. Eftersom jag inte haft så lång tid på mig att förbereda mig inför resan är det först nu, ståendes på kajkanten i Nice, som det börjat sjunka in att jag faktiskt skall segla med Götheborg. Första kvällen ombord blev jag snabbt tilldelad en hängkoj i aktre skansen. Jag fick också information om allt det praktiska och att elevbesättningen i aktre skansen tillhör midskeppsvakten. Detta innebär att vårt pass, när vi är till sjöss, är mellan 04.00-08.00 och 16.00-20.00. Eftersom jag anlände till Nice sent på kvällen fick jag snart hjälp med att sätta upp hängkojen med de rätta knoparna – det kändes bra att veta att jag i vilket fall som helst inte skulle trilla ner och slå i golvet mitt i natten. Att ta sig upp var en senare fråga – att häva sig upp utan att trilla ur kojen visade sig dock vara lättare än vad jag trott. Lördag morgon väcktes vi vid sjutiden. Efter frukost som vi intog på kanondäck hade hela besättningen samling uppe på däck. Kaptenen hade en kort genomgång varefter respektive mastskeppare (det vill säga den person som ansvarar för en av Götheborgs totalt tre master) samlade den vaktstyrka som de har ansvar för. Vi som tillhör midskeppsvakten började dagen med att få en genomgång av innehållet i de olika lådor som finns på däck – tyvärr måste jag erkänna att alla nya termer gjorde att det blev svårt att komma ihåg vad olika saker heter. Efter genomgången och efter att snabbt ha blivit försedd med arbetskläder, var det dags att ta på sig säkerhetsselen och klättra uppför förmasten. Vi fick lära oss att alltid säkra oss själva med en lina vid klättring samt grundtekniken i klättringen. I princip handlar det om att luta sig bakåt, låta armarna vila och klättra med benen – att hålla sig nära vant och vevlingar – det som ser ut som ett slags nät – med kroppen. Att arbeta med böjda armar är mycket jobbigare och man blir fortare trött. Den första delen av klättringen var rätt enkel – förutsättningen är dock att man inte är höjdrädd. Första utmaningen kom när vi skulle klättra upp på märsen – en plattform cirka elva meter upp i förmasten. För att nå märsplattformen klättrar man på en så kallad puttingvant som kan beskrivas som ett ”nät” som är riktat snett utåt. För att nå märsen måste man alltså klättra halvt om halvt upp och ner. När man väl tagit sig upp var det dags att klättra ytterligare en bit för att kunna kliva ut på fotpärten. Fotpärten är som en tjockare lina/rep och är till för att stå på när man skall arbeta med seglen som spänns ut av rår (jmf. en horisontell mast). Efter att alla säkert hade tagit sig ner fick vi ledigt fram till kl. 16.00 då vår dygnsvakt påbörjades. Eftersom Götheborg ligger vid kaj och skeppet är öppet för besökare har besättningen ansvar för att vakta Götheborg och hjälpa till när hon är öppen för allmänheten. I detta ansvar ligger också att genomföra en brandgenomgång en gång i timman för att se efter att allt är som det ska, och att städa och spola däck efter att aktiviteterna på båten avslutats för dagen. Måndag förmiddag ägnades åt att träna på att sätta, reva och bärga förmärsseglet. Innan vi klättrade upp till märsen och rårna, fick vi en genomgång av principerna för arbete på däck, de olika linor som används vid hantering av segel (gigtåg, gårdingar etc), hur man belägger en nagel mm. När vi klättrade upp mot märsen var det för min egen del, bara att släppa tanken på hur högt över vattnet som man faktiskt klättrar och istället fokusera på det jobb som man hade framför sig ute på rårna. Efter cirka en timmas jobb ute på rårna var vår övning med seglet över. Tid för avfärd är satt till kl. 14.00 den 24 april – längtan att komma iväg och påbörja seglingen hänger i luften. Det är dags att äventyret börjar på riktigt.Götheborg vid kaj i Nice. Foto: Alexandra Erikson