Arbete är vägen framåt 

Andreas Lökholm.

Läs också:
Många satsningar för att ge barn en god start i livet
Maria Lejerstedt vill återskapa skolan mitt i byn
Henrik Kant sätter stadsmiljö och samarbete i fokus

– Jag har arbetat som chef i offentlig sektor i snart 20 år och varit fokusledare inom Jämlikt Göteborg i nästan ett år. Och nu, nu känner jag starkt att vi är något på spåren.

Andreas Lökholm är full av entusiasm. Han menar att arbetet inom ramen för ett mer jämlikt Göteborg verkligen har blivit ett bra anslag för det fortsatta arbetet. Genom att jobba med både konkreta åtgärder och strukturer menar Andreas Lökholm att staden har påbörjat en resa framåt.

– Jag tycker att det är påtagligt lättare att hitta vägar att samverka mellan såväl stadens egna verksamheter som med näringslivet. Detta är ett arbetssätt som kommer att göra skillnad.

Viktiga och riktiga jobb
Uppdraget för Arbetsmarknad och vuxenutbildning inom ramen för Skapa förutsättningar för arbete handlar om att korta vägen till första jobbet och att det benämns som ett viktigt riktigt jobb. I de fall vi når föräldrarna gör det skillnad för barnen och skapar såväl ekonomisk trygghet som goda förebilder inför det egna vuxenlivet.

Arbetsmodellen bygger på att kombinera arbete och kompetensutveckling som anpassats efter såväl arbetstagare som arbetsmarknadens behov.

– För nyanlända är det egentligen staten som har ansvar under de två första åren. Men vi har valt att tillsammans med arbetsförmedlingen finnas med redan från början och hitta sätt att kombinera språkinlärning med tidig kontakt med arbetslivet. På så sätt kan vi korta tiden tills individen hittar sin roll på arbetsmarknaden.

Vägen in på arbetsmarknaden
Konkret handlar arbetet om att hitta företag och verksamheter som har tid och möjlighet att engagera sig för att hitta arbetsplatser och hitta handledare som kan ta sig tid att stötta och hjälpa in i arbetslivet.

– Framtidenkoncernen har till exempel åtagit sig att ta emot 300 nyanlända på tre år och det är flera andra kommunala arbetsgivare som engagerar sig. Hittills har vi arbetat med 800 nyanlända personer enlig den här modellen. Det finns gott om arbetsplatser som vill hjälpa till och handledare som vill ställa upp för sina medmänniskor.

Andreas Lökholm berättar att han tycker att det känns tydligt att arbetsgivarna tar ansvar, samtidigt som han konstaterar att det är ett sätt för dem att lösa sin kompetensförsörjning inför framtiden.

– Vi har sett att vårt arbete har gett resultat och att många individer har gått in i såväl fasta som timanställningar. Vårt mål är alltid att jobba för en hållbar etablering och det känns som att vi har hittat en bra nivå för det.

Möten mellan människor
Det övergripande syftet är att skapa arbete, men på frågan om vad som har varit det roligaste under detta första år landar Andreas i mötet mellan människor.

– En minnesbild jag har var när en man som kom till Sverige för 25 år sedan mötte en nyanländ person på sin arbetsplats. Nu var det hans tur att hjälpa en annan människa att hitta in i arbetslivet. Det var ett fantastiskt möte och nu jobbar de tillsammans. Det är fint.

Naturligtvis har det också funnits svårigheter, bland annat att det är många aktörer som ska synka arbetet och gå i takt.

– En fördel för oss är ju dock att vi inom det offentliga har möjlighet att jobba långsiktigt på riktigt. Det vi gör nu kommer ju att lägga grunden för Göteborg om tio år, om tjugo år och om 50 år. Det handlar inte om att lösa problem kortsiktigt och det måste vi ha med oss.

Att se framtiden
Även om Andreas Lökholm och hans förvaltning arbetar långsiktigt är det också viktigt att se det som de lyckats med och prata om det man redan har uppnått. Ett exempel handlar om att växla fokus och istället för att följa utvecklingen på en övergripande nivå rörande till exempel sysselsättning och arbetslöshet inom vissa geografiska områden, följa individen.

Att se framåt och gå vidare är också en del av arbetet. Och ha realistiska planer.

– Vårt nästa fokus är barnfamiljer. Hur ska vi hantera barnfamiljer, oavsett bakgrund, som långvarigt stått utanför arbetsmarknaden och befinner sig i ett långtidsberoende av försörjningsstöd? Under hösten har vi haft workshops med alla stadsdelar om vad som händer om föräldrarna i 250 av dessa barnfamiljer kan komma i arbete? När vi pratar på det här sättet blir det också väldigt konkret. Vad kan vi göra för föräldrarna? Kan vi erbjuda sommarjobb till ungdomarna? Om vi hittar en väg för barnfamiljerna är det också vägen till framtiden och ett mer jämlikt Göteborg.