Gamla järnvågen är funnen. Mitt under arbetet med att förbereda för ett nytt pumprum under fontänen i Brunnsparken stötte schaktmaskinerna på något oväntat. På två meters djup trädde meterbreda murar fram. De utgjorde grunden till Järnvågen, en stor byggnad där allt järn som skeppades ut från Göteborg vägdes in fram till 1775.

I slutet av augusti påbörjades renoveringen av fontänen i Brunnsparken, med statyn kallad Johanna på toppen. I arbetet med att göra plats för ett nytt pumprum under fontänen dök stora stenblock plötsligt upp i leran.

Del av den frilagda grundmuren till Järnvågen.

Del av den frilagda grundmuren till Järnvågen.

Det tog inte lång tid för arkeologerna som var med att förstå vad det var: Grunden till järnvågen.

Byggnaden uppfördes 1682, på det som på den tiden var en liten holme omgiven av kanaler på tre sidor. Inne i byggnaden fanns en stor våg. Där vägdes allt järn som skeppades ut från Göteborg, troligen för att beskattas.

– Järnet kom från Värmland via Klarälven, Vänern och Göta älv. Det var en omfattande verksamhet, säger Tom Wennberg, arkeolog på Göteborgs Stadsmuseum.

Kanal vid dagens spårvagnshållplats
Det finns inga bevarade ritningar eller bilder som visar hur verksamheten gick till. Men troligen kom järnet på mindre båtar som lade till i kanalen utanför, där spårvagnarna mot Bergsjön och Angered går idag. Sedan fick järnet lyftas in, vägas och forslas ut igen.

– Det enda vi vet är att det är en jättestor byggnad som täckte i princip hela Brunnsparken. Platsen är så central i Göteborg, så det är ju också ett tecken på hur viktig den här handeln var, säger Tom Wennberg.

Hela innerstaden innanför vallgravarna är klassat som fornlämning. Det innebär att arkeologer finns med varje gång grävarbeten genomförs.
Denna gång var det egentligen bara meningen att arkeologerna skulle göra en så kallad schaktningsövervakning. Men när murarna kom i dagen fick arkeologerna kliva ner i gropen, och grävskoporna byttes mot mindre verktyg.

Pipor från Holland och England
Förutom muren har arkeologerna hittat en rad andra fynd i jorden. Bland annat ostindiskt porslin, fönsterglas och delar av gamla kritpipor som användes för att röka tobak.

– De är typiska för sin tid. De gjordes av en speciell sorts vit lera och importerades framförallt från Holland och England. Man kan hitta stämplar på dem när de är tillverkade, var någonstans och ibland till och med av vem. Så de är ett bra sätt att tidsbestämma jordlager.

Arkeologerna har även hittat lämningar som berättar om den tidens matvanor, exempelvis ostronskal.

– Det var ganska vanligt under 1700-talet, det ansågs fashionabelt att äta.

1775 lades verksamheten i byggnaden ner, i samband med att en ny järnvåg byggdes vid Pustervik. Efter att byggnaden brann ner i början av 1800-talet anlades istället en park. Då byggdes även en dricksvattenbrunn som fick ge nytt namn åt den plats som tidigare hetat Järnvågsplatsen.

Under de närmaste två veckorna kommer arkeologerna att gräva upp, dokumentera och ta hand om fynden. Allt kommer att sammanställas i en rapport. Troligen kommer en del av föremålen även att visas på Göteborgs Stadsmuseum framöver.