Barn med föräldrar i fängelse berättar i animerad dokumentär

”Räknar dagar, räknar år” heter filmen som hade premiär vid Göteborgs filmfestival i vintras. Nu har den börjat visas för intagna och deras barn samt personal på häkten och anstalter i Göteborgsområdet.

– Vi har ansträngt oss för att inte ha en anklagande ton, att inte peka ut föräldrarna som dåliga, säger Cristina Schadewitz, som producerat filmen tillsammans med Kristina Meiton. För regi och animering svarar Monne Lindström.

Autentiska röster
I filmen berättar tre barn i 12 – 14-årsåldern om sin sorg och saknad efter föräldern som tagits ifrån dem, om det svåra i att bära en hemlighet och om brutna löften. Några citat:

”Hon hade ju lovat inte åka in igen”, ”Jag sa att pappa jobbade i Amerika”, ”Först trodde jag att det var mitt fel. Sen blev jag arg på honom.”, ”Jag vet inte vad han har gjort, men så länge som han varit där, måste det varit nåt riktigt dumt.”

Barnens namn – Maxi, Isa och Moa – är påhittade, men rösterna i filmen är autentiska.

– De har varit med om det de berättar om, säger Cristina Schadewitz.

– Vi har haft kontakt med familjerna under processens gång och de har fått se manus och skisser. Så både barn och föräldrar har varit med och godkänt materialet.

Solrosen och Bryggan
Filmarna kom i kontakt med familjerna via Solrosen, en mötesplats inom Räddningsmissionen för alla som har en släkting som är frihetsberövad. Solrosen har köpt in sig i filmen och arrangerat visningar på häkten och anstalter, tillsammans med den ideella föreningen Bryggan.

– Nu har filmen börjat användas och det känns bra. Vi tror att den kan vara sevärd för många utanför kriminalvårdens anstalter, till exempel i kommunernas socialtjänst eller frivilliga organisationer som arbetar med frågan, säger Cristina Schadewitz.

Line Fuchs på Solrosen har varit en viktig person vid tillblivelsen av filmen, liksom Borghild Håkansson och Ylva Mühlenbock på Göteborgs kulturförvaltning, som arbetar med trygghet och delaktighet i staden.

– Vi hade aldrig kunnat göra filmen utan Solrosen, som förmedlade kontakterna med familjerna. Och Borghild och Ylva har varit bollplank hela vägen, vi har verkligen behövt dem, säger Cristina Schadewitz.

Visas i Indien
– Men särskilt tacksamma är vi för barnen och familjernas medverkan i filmprojektet, att de velat dela med sig av sina historier.

Idén dök upp för ett par år sedan, sedan filmarna läst om projektet ”Godnattsagor inifrån”, där pappor i fängelser läser in sagor för sina barn.

– Vi blev inspirerade och väldigt nyfikna på barnen som finns på utsidan, säger Cristina Schadewitz.

Filmen är 17 minuter lång. I våras var den nominerad som bästa kortfilm vid den svenska dokumentärfilmfestivalen Tempo Awards och senare i juni ska den visas vid filmfestivalen i Bangalore, Indien.

Frågor hör till
Till filmen hör ett handledningsmaterial, som tagits fram i samarbete med Solrosen och Bryggan. Här finns frågor både till barn och vuxna.

– Vi har verkligen försökt vända oss till två målgrupper; filmen ska funka för barnen, men den ska tilltala vuxna också, säger Cristina Schadewitz.

Filmen har finansierats av Svenska Filminstitutet, Film i Väst, Konstnärsnämnden samt UR, vilket innebär att den kommer att sändas i TV, men datum är inte bestämt ännu.

Den har också visats för en av Asiens främsta kriminologer, den japanske professorn Hiroshi Tsutomi, som i veckan besökt Göteborg med en grupp studenter. (Se särskild artikel.)