Inte bara vackra ord. Om barnen är trygga blir hela samhället tryggt. Med den vetskapen i ryggen – och FN:s konvention om barns rättigheter i handen – har ett brett nätverk av myndigheter och organisationer bildats i Göteborg. Målet är att gå från ord till handling och praktisera barnkonventionen på riktigt.
– Om man inför varje beslut ser till att ha barnens perspektiv för ögonen blir det automatiskt bra för alla, säger Ylva Mühlenbock på Tryggare och mänskligare Göteborg, organisationen som på sätt och vis ligger bakom Nätverket barnkonventionen som nu har vuxit till en nationell angelägenhet.
– Vi och Rädda Barnen började träffas 2008 för att sprida kunskap mellan varandra kring barnens situation, och efter hand har vi blivit allt fler. Göteborgs Stad ligger långt fram vad gäller barns delaktighet i lokala beslut men det finns fortfarande mycket vi har att lära, säger Ylva Mühlenbock.
Dags gå från ord till handling
Ett gyllene tillfälle får hon och alla andra i nätverket, som numera består av ett tiotal nationella, regionala och kommunala institutioner, när barnkonventionen fyller 23 år den 20 november och konferensen ”Barnkonventionen på riktigt” arrangeras i Länsstyrelsens hörsal. Sammankallade i nätverket är Bris, Barnens rätt i samhället.
Bris regionchef Fredrik Löfgren är mån om att konferensen ska hållas så konkret och praktiskt inriktad som möjligt.
– Nätverket har nu så många förgreningar och kompetenser att vi måste ta tillfället i akt att lära av varandras erfarenheter. Vi har alla enats kring att det vi gör ska utgå från FN:s barnkonvention, men vad innebär det konkret? säger Fredrik Löfgren, som till exempel nämner stadsdelsförvaltningen Angereds arbete för jämlikhet mellan barn som ett föredrag på konferensen som han ser fram emot.
Föreslår konkreta förändringar
Bris själva har nyligen presenterat en egen kartläggning över de samtal från barn som man dagligen tar emot.
– Nästan 20 procent av barnen som kontaktar oss lider av någon form av psykisk ohälsa. Det handlar om stress, oro, höga krav och känslan av att inte duga. Utifrån den vetskapen kan vi konstatera att det behövs fler stödfunktioner i form av kuratorer och psykologer i skolorna och att primärvården ofta saknar de specialkunskaper som krävs för att ta hand om de här barnen, säger Fredrik Löfgren, som vill att det är precis så nätverket ska jobba: inte bara berätta om problem utan också föreslå konkreta förändringar.
