Brottsofferexpert talar om språkbruk vid våldsbrott

Föreläsningen är delvis en uppföljning på Allan Wades besök i Göteborg i maj förra året.

– Det var så uppskattat och fick så bra utvärdering att vi ville få hit honom igen, säger Ann Hanbert på Tryggare och mänskligare Göteborg.

Den chansen dök upp nu, när Allan Wade gästar Sverige för att vara huvudföreläsare på internationella brottsofferdagen i Stockholm på onsdagen. På torsdag är det alltså Göteborgs tur. Totalt har 400 personer fått plats till två föreläsningar på Elite Park Avenue hotel.

Domare och poliser
Förmiddagen blir en uppföljning till sådant som Allan Wade talade om i maj. Här kommer publiken till största delen från vården, socialtjänsten och frivilligsektorn.

Men på eftermiddagen utgörs publiken av domare, åklagare, advokater och poliser. Och då handlar det om hur våld skildras i förhörsprotokoll, åtal, domar och i bemötandet av brottsoffer.

– Det är intressant att analysera språket vid rättegångar men även i media. Det handlar inte om att ta ställning för någon part utan att medvetandegöra oss om hur våldet eller övergreppet beskrivs, säger Ann Hanbert.

Hon säger att våldet ofta beskrivs som en ömsesidig handling istället för en ensidig, alltså att en person utsätter en annan för våld. Eller också missar man att lyfta fram att brottsoffret gjorde allt för att undvika våldet.

Ville inte provocera
– Offret kanske vek undan med blicken för att inte provocera, vände om, gick över på andra sidan gatan eller skyddade sig med armen. Om man inte skildrar även vad den utsatte gjorde, får man inte hela bilden av händelseförloppet, säger Ann Hanbert.

Allan Wade är alltså terapeut men utbildar också företrädare för rättsväsendet i Kanada. Han har tillsammans med kollegor utvecklat en ”responsbaserad modell” för samtal med både den som utövat våld och den som utsatts för det. Han menar att det är viktigt att bemöta både förövare och offer med respekt.

Allan Wade har analyserat hur språket används vid rättegångar och i medier. Han påpekar att vi för det mesta inte har problem med att se skillnaden mellan ömsesidiga och ensidiga handlingar. Till exempel skulle vi aldrig kalla en bilstöld för ”bildelning” eller ett bankrån för en ”finansiell transaktion”. Men sådana fallgropar är det lättare att hamna i när man ska beskriva våld.

”Kyss” eller ”tvång”
Wades forskning visar att rättsväsendet, psykiatrin och medierna när de skildrar vuxnas sexuella våld mot barn, kan använda ord som ”kyssar, ”smekningar”, ”sex” och ”samlag”, när ord som ”övergrepp”, ”tvång” eller ”beröring mot någons vilja” skulle stämma bättre med verkligheten och med juridiken.

Ett sådant språkbruk kan leda till att minska förövarens ansvar och skuld och i stället lägga en del av skulden på offret.