Forskare vid Göteborgs universitet är nu klara med en för landet unik studie av brottsofferstödet i Göteborg. Rapporten visar hur viktig polisens roll är, och att det kan vara svårt bland annat för brottsutsatta män och äldre personer att få det stöd de behöver.

Två år har studien tagit att göra. Förutom att intervjua personer som arbetar med brottsutsatta inom kommunen, sjukvården, polisen och frivilligorganisationer har de fem forskarna på uppdrag av kommunstyrelsen också intervjuat människor som råkat ut för brott, som till exempel rån, misshandel eller inbrott i bostaden.

– Det är unikt med en så här stor undersökning, där också brottsutsatta är med. Det har inte gjorts i någon annan kommun och det finns ett nationellt intresse för vad vi gör i Göteborg, säger Ann Hanbert på social resursförvaltning.

Ensam är inte alltid stark

En viktig slutsats av forskarnas arbete är att många brottsoffer inte vet var de kan få hjälp. Ulla-Britt Wennerström vid sociologiska institutionen konstaterar att så länge man inte varit utsatt för brott så tar man inte till sig information om vart man kan vända sig. När något väl händer beror mycket därför på den första kontakten, som ofta blir med polisen.

– Men en del är så chockade att de inte tar till sig att polisen säger att det finns en brottsofferjour. En del tänker också att de ska klara sig själva. Reaktionen, rädslan och chocken, kan komma först ett tag efter själva händelsen, säger Ulla-Britt Wennerström.

Professionell samtalshjälp efterfrågas

Däremot vet de brottsutsatta ofta vilken sorts hjälp de skulle vilja ha. Rapporten visar tydligt att många brottsoffer önskar samtal med psykolog eller psykoterapeut, något som de flesta i så fall måste betala själva.

– Det är en brist som vi kommit fram till, att det finns för lite resurser till professionellt samtalsstöd, säger Ulla-Britt Wennerström.

Har man blivit utsatt för brott i tjänsten kan ibland arbetsgivaren hjälpa till. För ungdomar och för kvinnor finns flera organisationer som erbjuder riktat stöd till just de grupperna. Forskarna har funnit att det är särskilt svårt för män, för äldre personer och för dem som har missbruksproblem eller psykisk sjukdom att få hjälp.

Ett nummer att ringa

Både de som möter brottsoffer och de brottsutsatta själva för i studien fram önskemål om någon sorts central telefonrådgivning som man kan ringa för att få en första kontakt och hjälp med vart man, beroende på den egna situationen, sedan kan vända sig.

Oavsett vilken typ av brott man varit med om kände brottsoffren i studien att det var viktigt att få prata om händelsen efteråt. För sådana samtal är nära relationer en förutsättning.

– Många äldre är ensamma och ett brott, som att någon rycker ens väska, kan problematisera hela tillvaron om man inte har någon att prata med, säger Ulla-Britt Wennerström.

Vill inte se sig som offer

Också de som har nära anhöriga att vända sig till kan ibland behöva professionell hjälp. Om man till följd av brottet till exempel blir deprimerad och rädd för att gå ut när det är mörkt kan det fresta på de närmaste relationerna.

Även då det finns hjälp att få är det inte alltid som brottsoffer som mår dåligt söker den.

– Det finns hos de flesta människor ett motstånd mot att bli ett offer. Ordet är negativt laddat och inget man frivilligt går in i.

Därför är det så viktigt, menar Ulla-Britt Wennerström, att alla som jobbar med människor inom till exempel hemtjänsten, sjukvården och skolan får kunskap om vad det innebär att bli utsatt för ett brott och vilken sorts stöd brottsoffer kan behöva.

Polisen har också en viktig uppgift när människor anmäler brott, att informera om vilken hjälp som finns att få.
Ann Hanbert på social resursförvaltning instämmer.

– En slutsats av rapporten är att kommunen måste bli ännu bättre på att samarbeta med polisen så att de vet vart de kan hänvisa de brottsutsatta.

Bemötandet från samhället avgörande

– Ett snabbt och gott bemötande, som bekräftar utsattheten och ger legitimitet åt personens reaktioner och berättelse, kan sätta igång goda spiraler så att man kan gå vidare. Ett dåligt bemötande kan å andra sidan upplevas som en kränkning, skapa misstro och hindra en att bearbeta händelsen, säger Ann Hanbert.

Nu kommer Ann Hanbert och stadskansliet att jobba vidare ihop med en referensgrupp som består av representanter från social resursförvaltning, Tryggare mänskligare Göteborg, polisen, brottsofferjouren, åklagarmyndigheten, akutsjukvården, skolutvecklingsenheten och Göteborgs universitet.

– Vi ska ta fram ett konkret förslag på förbättringar av brottsofferstödet i Göteborg. Det kommer att presenteras för kommunstyrelsen i november, säger Ann Hanbert.

Fotnot:
De fem forskare vid Göteborgs universitet som tagit fram rapporten är Ninni Carlsson, Ulla-Britt Wennerström, Ulf Borelius, Stig Grundvall och Ingrid Sahlin.