Man kan inte bara måla om en skoltoalett och tro att man slipper klotter. Utveckling av skolmiljöer funkar bäst småskaligt och på bred front, där eleverna får vara med och bli delaktiga. Den slutsatsen har forskaren Alan Schürer kommit fram till.

I media kan man dagligen läsa om vad som inte funkar i skolan. Mer sällan ser man recept på framgångsrika vägar till att lösa problemen. Det är det Alan Schürer har arbetat med i fyra och ett halvt år på uppdrag av Lokalförsörjningsförvaltningen i Göteborg (LFF).

Det är LFF som förvaltar de flesta skolor och förskolor i Göteborg. Nu lägger Alan Schürer fram sin avhandling på Handelshögskolan i Göteborg.

– Jag har haft två syften med arbetet; dels att hjälpa människor som jobbar med skolutveckling få redskap för framtiden, dels att utveckla teoretiska tankar på området, säger han.

Ändra synsätt

En generell slutsats han gör är att man måste arbeta väldigt brett med utveckling av skolmiljöer.

6836_2.jpg
– Det går inte bara att måla om och tro att allt blir bra. Man måste också involvera elever och lärare i arbetet. Både när det gäller att utveckla förståelse kring problem, utveckla lösningar, vara med i beslutsfattandet, genomförandet och ta hand om förändringen efteråt, säger han.

– Ska man förbättra en matsituation i skolan så måste man göra mer än traditionella åtgärder som ommålning och uppsättning av ljudämpande plattor. Elever kan till exempel hjälpa till att dela ut mat, och skolan kan ändra sitt schema så att färre elever äter samtidigt. Frågan om hur man ska ta hand om förändringen måste ställas. Kanske bör man till exempel starta särskilda klottergrupper, säger han.

I sin forskning har han varit med om att följa 67 delprojekt på skolor i Kortedala och Internationella skolan. Tre av dessa redogör han för i avhandlingen.

Hellre småskaligt

En svårighet i arbetet med att utveckla skolmiljöer är att LFF i Göteborg har många fastigheter att ta hand om. Då blir samspelet mellan LFF och en enskild skola lidande. Det blir litet utrymme kvar till samarbete.

– Här måste LFF lära sig att jobba ibland småskaligt och ibland storskaligt. Det är när eleverna får vara med i arbetet med att förändra närmiljön som man kan minska skadegörelsen.

5E0E.jpg
– För skolans del är det viktigt att den inser att det inte är ett biprojekt att fixa med skolmiljön, utan koppla förändringen till elevernas lärande och elevdemokratin. På så sätt kan de få arbeta med förändring på riktigt och lära sig jobba med projekt, säger Alan Shürer.

Ett lyckat exempel finns från Gamlestadsskolan där man lät eleverna ha synpunkter på hur en toalett skulle utformas. Arkitekter jämkade ihop uppfattningarna och efter en några vändor hade man fått fram ett slutligt utförande.

– Då tog nästa fas vid: Hur ska vi uppföra oss? Vilka regler ska vi ha?

Startar nya projekt

I avhandlingen finns även exempel på misslyckanden. Alan Schürer menar att det oftast beror på att man inte involverat eleverna tillräckligt i processen.

Sedan en tid tillbaka har Alan Schürer en projektanställning på LFF i Göteborg.

– Min uppgift är att stödja LFF:s arbete med att införa arbetssättet.

Rolf van Dalen, direktör på LFF, kommer i slutet av året att föreslå sin nämnd att fortsätta arbetet med att successivt införa detta arbetssätt. En tanke är att öronmärka pengar och starta ett 20-tal projekt.

Den teoretiska slutsatsen i avhandlingen är att fastighetsförvaltaren inte bara kan göra en massa förändringar, och att skolan inte bara kan prata och ”förstå”. Det krävs ett samspel dem emellan. För att detta ska vara möjligt bör arbetet vara småskaligt. I ekonomiska termer kostar dessa förändringar mellan 45.000-150.000 kronor.