Barn som utsätter andra barn för sexuella övergrepp är en högaktuell fråga, och en av programpunkterna på konferensen "Barn som lever i våld" som hålls i Göteborg på onsdag. Forskaren Cecilia Kjellgren berättar om sin studie av unga pojkar som blivit anmälda till socialtjänsten för övergrepp mot andra barn.

Mörkertalet är stort när det gäller sexuella övergrepp bland barn och unga. Bara en av tio händelser anmäls till socialtjänsten eller polisen.

– 90 procent är alltså oupptäckta, konstaterar Cecilia Kjellgren, socionom vid avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet som skrivit en avhandling i ämnet.

En snäll kompis – också

Hon förklarar att det är troligare att barn berättar för någon vuxen om de blivit slagna. Dels för att sexualiteten berör en mer privat zon och därför är svårare att prata om. Men också för att gränsdragningen inte är lika enkel.

Varenda unge får tidigt lära sig att det är dumt att slåss. Med sexualiteten är det mer komplicerat – den är ju i grunden något positivt.

Tonåringar som blivit utsatta för ett övergrepp av någon de både känner och gillar kan klandra sig själva för att de kanske skickat fel signaler. Och små barn kan visserligen tycka att den sexuella handlingen är märklig, men de förstår inte hur fel den är. Ofta är den en del i en annars positiv relation.

”Positiv dimma över handlingarna”

– Personen som begår övergreppet gör mycket annat också med barnet, de har roligt ihop och barnet får mycket uppmärksamhet. Det lägger på sätt och vis en positiv dimma över de här handlingarna.

Cecilia Kjellgren har i sin forskning följt närmare 40 pojkar under 18 år som blivit anmälda till socialtjänsten för sexuella övergrepp. Där finns de som missbrukar och är kriminella även på andra sätt, men också pojkar som mest uppfattats som ensamma, lite udda och som saknar relationer till jämnåriga kamrater.

Samhället gör för lite

En femtedel av pojkarna har begått upprepade övergrepp, trots att individuella riskbedömningar pekat just på faran med återfall. Det största problemet är enligt Cecilia Kjellgren att myndigheterna inte tar problemet på allvar.

Allt för få anmälningar leder till adekvat behandling. Ibland för att övergreppet är svårt att bevisa, eller för att föräldrarna till förövaren förnekar vad som hänt och lägger stor möda på att rentvå barnet.

Men också för att socialtjänsten ser en förklaring i att förövaren själv varit utsatt för övergrepp. Men att bara placera någon i familjehem hjälper inte, menar Cecilia Kjellgren.

– Det krävs många gånger en väldigt specifik behandling. Det behövs ett starkt fokus på beteendet. De här pojkarna behöver hitta ett alternativt sätt att hantera sin sexualitet och hur de relaterar till jämnåriga.

Våga prata om övergrepp

För att minska mörkertalet och hjälpa barn och unga att berätta om övergrepp måste vuxna inse att problemet existerar, och våga beröra ämnet. I ett samtal kan man till exempel säga att man vet att man kan bli utsatt för övergrepp av någon jämnårig. Om barnet tror att han eller hon är den enda som varit med om något sådant är steget till att berätta väldigt långt.

Konferensen ”Barn som lever i våld” arrangeras av Barnhuset i Göteborg tillsammans med Dialoga Relationsvåldscentrum. Syftet med konferensen är att öka kunskapen hos och förbättra samverkan mellan alla som arbetar med barn i utsatta situationer.