Hallå där Björn Siesjö

– Ja, jag går upp vid sextiden men kommer att vara på plats allt ifrån starten klockan 13 tills att vi rundar av vid 20 på kvällen.

Ni prövade det här konceptet redan på förra årets kalas. Vilka var erfarenheterna?
– Jag tyckte det gav väldigt mycket. Folk var glada och nöjda – både de som talat och de som lyssnat. Då var jag var ju ganska ny som stadsarkitekt så det var många människor som hade frågor.

Hur kom det sig att ni hamnade på ”Brända tomten”?
– Byggnadsnämnden hade fattat beslut om att det skulle arrangeras ett Speakers corner – sedan tog jag kontakt med fastighetsägaren för ”Brända tomten” och så föll det sig så väl att vi kunde göra en tillfällig installation där vid Södra Hamngatan.

I år är temat ”Staden jag drömmer om – mitt Göteborg om 20 år”. Hur tänkte ni där?
– Tja, från början var vi inne på ”Mina drömmars stad”, men det kändes lite för mycket som Stockholm…, men det handlar ju om att få politiker och andra att berätta om vilka drömmar de har om Göteborg. Vilka bilder har man i sina huvuden? Vad vill man?

Har ni provat Speakers corner-idén någon annanstans sedan förra sommaren?
– Nej, men det behövs olika grepp i den här genren och jag har ägnat rätt mycket tid åt att kommunicera med göteborgarna på olika sätt.

Du har varit en flitig föredragshållare…
– Jag tappade räkningen någonstans efter 200, och nu har det förstås blivit många fler. Alla de där mötena var både bra och viktiga för att försöka återvinna förtroendet bland vanligt folk, men nu måste jag börja jobba mer inifrån och ut. Inte minst ska jag arbeta med en arkitekturstrategi för staden, då kommer jag inte att ha tid att hålla föredrag i samma omfattning som under det senaste året.

Hur ser då stadsarkitekten på Göteborg de närmaste 20 åren?
– Jag har en bra känsla. Jag tycker att det finns ett fönster av möjligheter i staden just nu. Dem ska man utnyttja och driva en förändring. Det måste vi göra – för staden är inte hållbar som den är.