Kabaré ”Bränn mig i båda ändar” heter musik- och teaterföreställningen som Marie-Louise Lindqvist, Johanna Spetz och Kjell Jonsson skapat tillsammans efter att de blivit sjuka av stress. Alla tre hade haft teater och musik som jobb och intresse men ingen av dem trodde någonsin att de skulle orka syssla med det igen. Nu har de spelat sig friska med hjälp av sin kabaré och vill visa andra att det finns en väg tillbaka från utbrändhet.
– Efter föreställningarna har folk kommit fram leende och rödgråtna, berättar Kjell Jonsson som är skådespelare.
– Vi vill inte ge utbrändheten ett ansikte. Utbrändhet är ganska uttjatat, fast inte på det här sättet, säger Marie-Louise Lindquist, skådespelerska.
Med ett skratt i botten
I replokalen i Tyska skolan på Viktoriagatan i backen upp mot Landala repeterar ensemblen som bäst den ”uppgraderade” versionen av föreställningen de skrivit och producerat själva.
– Eller snarare, kabarén skrev sig själv, den ville fram, säger Johanna som förutom att hon är skådespelare i kabarén också ansvarat för musiken.
Kabarén är en guidad tur genom utbrändhetens land, publiken tas med på en resa på Livslinjen där bussen stannar på hållplatser som Klagomuren ”gå av och gnäll” och Eremitplan, ”maximalt antal avstigande… EN person”.
– Det handlar om människor, inte om någon speciell yrkeskår. Det finns en humoristisk knorr i varje scen, berättar Marie-Louise.
”Allt är borta”
Förutom att få andra utbrända att skratta, gråta och känna igen sig vill de i första hand nå ut till anhöriga, chefer och arbetskamrater.
– Det är viktigt att försöka få omgivningen att inse man inte är samma människa som förut även om man ser likadan ut, säger Johanna.
– Som utbränd blev jag rädd för mig själv. Man litar inte på att man har något kvar, ”allt är borta”. Det är en sorg att förlora den man har varit, berättar Kjell som nu är helt friskskriven efter att ha varit sjuk i två år.
Marie-Louise har tidigare jobbat med teater, Johanna arbetade på ett dataföretag och höll på med musik på fritiden. De träffades på en kurs i stresshantering när båda blivit sjukskrivna för utbrändhet.
Handledaren på kursen lyssnade på deras idéer och peppade dem att fortsätta skriva på kabarén de börjat skriva på i smyg.
Hushållar med energin
Kjell är en gammal kompis och kollega till Marie-Louise, han drabbades också av utbrändhet fast ett drygt halvår senare och blev övertalad att komma med han också.
Trion som kallar sig NteaterT har fått stor positiv respons på sina föreställningar och ryktet har gått med djungeltelegrafen. De har spelat för företag, fackliga organisationer och olika offentliga verksamheter inom Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad.
Hittills har de gett ett 20-tal föreställningar för mellan tre och fyra tusen personer i allt från stora teatrar till små personalrum. Sin första föreställning gav de under Västra Götalandsregionens VISA-dagar på Svenska mässan i mars i fjol, då alla tre fortfarande var långt ifrån friska.
– Vi har medvetet hållit nere antalet så att vi ska orka med, känna att vi klarar det och hushålla med energin. För även om vi inte är jättesjuka nu så finns symptomen kvar, berättar Marie-Louise.
”Måste tjata och hitta egna vägar”
Kjell, Johanna och Marie-Louise tycker det är viktigt att individanpassa återhämtningen efter utbrändhet. Själva har de fått kämpa för att få sin föreställning klassad som en slags rehabilitering.
– Man får tjata sig till och hitta vägar själv men när man väl hittar nåt så blir det ofta stopp. Det verkar mest handla om vilken läkare eller tjänsteman hos Försäkringskassan man råkar hamna hos, säger Johanna.
– Man ska in i en mall, alla har ju olika yrkeserfarenheter men ändå pressas alla in i samma rehabiliteringsmall. Det kan faktiskt stjälpa istället för att hjälpa, säger Kjell.
