Rusning till föreläsningar. Det är viktigt att lyfta fram brottsoffrets motstånd och lägga ansvaret för brottet på förövaren. Det menar den kanadensiske forskaren och terapeuten Allan Wade som utvecklat en samtalsmetod för personer som utsatts för våld, övergrepp och tortyr. I nästa vecka besöker han Göteborg, hans fyra föreläsningar blev snabbt fullbokade.

Det är omöjligt att inte göra motstånd om du utsätts för våld eller övergrepp, och det gäller oavsett om det handlar om sexuella övergrepp, rån, eller misshandel, hävdar terapeuten Allan Wade. Han menar också att offrets motstånd är viktigt att lyfta fram för att den drabbade inte ska se sig som ett passivt offer.

Den 30 och 31 maj föreläser Allan Wade i Göteborg och det har varit rusning för att få tag i biljetter. Det är fullbokat och det finns en kö ifall det skulle bli några återbud.

Allan Wade är Ph.D. och systemisk terapeut från Kanada som har utvecklar en samtalsmetod för terapi med dem som har utsatts för våld, övergrepp och tortyr. Han arbetar enligt den så kallade responsbaserade modellen där han sätter fokus på våldet, lägger ansvaret på förövaren och klargör och hedrar offrets motstånd.

Offren gör motstånd
Alla gör motstånd hävdar Allan Wade. Vissa gör det synligt, fysiskt och verbalt, men oftare är motståndet subtilt och dolt för förövaren. Ett vanligt sätt att göra motstånd vid ett sexuellt övergrepp är att ”frysa”, alltså att bli helt stel.

– Oftast har förövaren en egen strategi för att möta motstånd från offret, till exempel att skrämmas. Offret beskrivs ofta som en passiv mottagare av våldet men genom att tala om vad man faktiskt gjorde vid övergreppet kan man synliggöra att offret också hade en strategi utifrån sitt handlingsutrymme. Allan Wade menar att det är viktigt att i samtalet fokusera på den utsattes motstånd och inte på våldets konsekvenser, säger Ann Hanbert på Tryggare mänskligare Göteborg.

Skulden läggs på offret
”Vad kunde jag ha gjort?” är en vanlig fråga hos den som har blivit drabbad och med det tar på sig skuld. När omgivningen dessutom ofta ifrågasätter hur mycket motstånd offret gjorde och använder ett språkbruk som späder ut förövarens ansvar blir situationen än värre. Det ger en skev bild av hur våldet ser ut och lägger ansvar och skuld på den brottsutsatte

Det här gäller för familj, vänner och bekanta, men också för myndigheter.

– Vid en våldtäktsrättegång kan man till exempel säga att ”de hade samlag”, men så var det inte i verkligheten. För att ha ett samlag måste man vara två som är med på det, det är en ömsesidig handling. Det är viktigt att man beskriver saker som de är annars förmildras lätt den kränkande handlingen, säger Ann Hanbert.

Bemötandet är viktigt
Enligt Allan Wade är omgivningens bemötande centralt i alla typer av våld och övergrepp. Om offret inte längre ser sig som ett hjälplöst offer, utan ser sitt motstånd, vad hon faktiskt gjorde, så inser han eller hon att ansvaret till fullo ligger hos förövaren. Det ger en styrka och en möjlighet för offret att se på sig själv med medkänsla.

– Om man själv kan se sitt motstånd är det mycket lättare för dem att ”hitta tillbaka igen”, säger Ann Hanbert