Göteborg ligger sämst till bland landets tre storstäder när det gäller etnisk boendesegregation. Skillnaderna i inkomst mellan Göteborgs rikaste och fattigaste stadsdelar har ökat kraftigt sedan början av 90-talet. Men ungdomar i "utsatta" stadsdelar är mer hoppfulla än andra ungdomar om att kunna påverka politiska beslut.

Det är några fakta ur 2007 års upplaga av den så kallade samhällsbilagan, en långsiktig analys av Göteborgssamhällets utveckling som stadskansliet sammanställer varje år sedan fem år tillbaka.

Social utveckling har fått mer utrymme

Analysen tar upp alla tre dimensioner som krävs för en hållbar samhällsutveckling – ekonomiskt, socialt och miljömässigt.

I år är rapporten mer omfattande än tidigare. Rapportförfattarna ägnar extra stort utrymme åt den sociala dimensionen, bland annat med ett kapitel om stadens inomgeografiska dynamik, där man tar upp segregationen mer utförligt än i tidigare rapporter. Den analysen bygger bland annat på tre studier som gjorts av Socialstyrelsen, Integrationsverket samt Institutet för tillväxtpolitiska studier.

Stockholm anses vara mest integrerat av de tre storstäderna medan Malmö har lyckats minska segregationen på senare år. Det har även Göteborg lyckats med, men inte lika mycket som Malmö.

Tendenser finns nu att den etniska boendesegregationen, alltså att olika befolkningsgrupper bor åtskiljt i olika delar av staden, blir allt starkare, samtidigt som den sammanfaller allt mer med den ekonomiska segregationen.

Väldigt olika takt på ökning av medelinkomst

Skillnaderna i medelinkomst har alltså ökat kraftigt mellan Göteborgs rikaste och fattigaste stadsdelar sedan krisen i Sverige i början på 90-talet.

År 1992 hade gruppen 25-64-åringar i Askim och Älvsborg medelinkomster runt 256.000 kr, medan Bergsjön låg på 141.000 kr (omräknat till 2004 års penningvärde, för att kunna göra jämförelser).

Tolv år senare – statistiken gäller år 2004 – har Älvsborg gått förbi Askim och har en medelinkomst på 356.000 kronor. I Bergsjön däremot har medelinkomsten minskat!

– Även om Bergsjön gått framåt sedan 1997 är man på tolv år inte tillbaka på samma medelinkomst som 1992, kommenterar Jan Kaaling, chef för stadskansliets storstadsgrupp.

Han konstaterar att samtliga Göteborgs stadsdelar ökat sin medelinkomst sedan 1997.

– Men det sker i väldigt olika takt. Och skillnaderna ökar. Man kan ju fundera över konsekvenserna av fortsatt ökande skillnader, säger Jan Kaaling.

Stora skillnader också inom stadsdelar

Även inom stadsdelarna kan skillnaderna vara mycket stora. Stadskansliet har studerat Tynnered och Gunnared och funnit att primärområdena Näset och Grevegården i Tynnered uppvisar nästan lika stora skillnader i inkomst som mellan stadsdelarna Älvsborg och Bergsjön. I Näset är medelinkomsten 373.000 kronor och i Grevegården 171.000 kr.

– I Gunnared är det stor skillnad i medelinkomst mellan Rannebergen och Gårdsten, cirka 70.000 kronor till Rannebergens förmån. De två områdena är ytligt sett likadana, miljonprogramsområden med betonglängor. Så även om typen av bostäder och upplåtelseformerna har stor betydelse för ett områdes attraktionskraft, betyder det långtifrån allt, konstaterar Jan Kaaling.

Sett på lång sikt, sedan början av 90-talet, är den sociala utvecklingen god för Göteborg som helhet. Livslängden har ökat för både kvinnor och män, folkhälsan har förbättrats, utbildningsnivån höjts och medelinkomsten ökat.

De senaste tre till fem åren är bilden inte lika entydigt positiv. Bidragsberoendet minskar bara sakta och först under 2006 har det minskat även för dem som är långtidsberoende av försörjningsstöd (tidigare socialbidrag).

Men det rent ekonomiska läget ser betydligt ljusare ut. Göteborgsregionen har en av landets högsta tillväxter under de senaste tio åren och allt fler kommer i arbete.

Glädjande med minskad ungdomsarbetslöshet

– Jämfört med förra årets rapport har arbetslösheten i Göteborg minskat från 7,2 till 6,0 procent, konstaterar Erica Litzén på stadskansliet.

– Särskilt glädjande är att ungdomsarbetslösheten minskat stort, från 7,6 till 5,2 procent. Där brukar Göteborg vara bättre än riket, men nu är vi ännu bättre.

Arbetslösheten bland utrikes födda är fortfarande dubbelt så hög som bland inrikes födda, det gäller både i Göteborg som för riket i helhet.

I Göteborg har andelen invånare som är födda i utlandet ökat stadigt mellan 1994 och 2005. Under den perioden har drygt 24.000 flyktingar och anhöriginvandrare bosatt sig i Göteborg. Numera är var femte göteborgare född i utlandet.

Stark tro på politikens möjligheter

Erica Litzén tycker att det är hoppingivande att ungdomar i så kallade utsatta stadsdelar har kvar en stark tro på politikens möjligheter, faktiskt starkare än ungdomar i andra delar av Göteborg. Det syns i Frivan-undersökningen bland gymnasieungdomar år 2005.

– I stadsdelar som Bergsjön, Gunnared och Lärjedalen var det fler ungdomar än kommungenomsnittet som tyckte att de kan påverka politiska beslut, medan andelen var lägre i till exempel Askim, Härlanda, Torslanda och Tynnered, säger Erica Litzén.

Totalt tyckte 41 procent av gymnasieeleverna att det finns stöd för ungdomars idéer och projekt i Göteborg, en siffra som stigit från 32 procent år 2002.

Prioriterade miljömål blir svåra att nå

Vad gäller miljödimensionen konstateras att miljösituationen i Göteborg förbättras successivt, men långsamt i flera avseenden. Mycket arbete återstår, inte minst vad gäller trafikens avgaser och buller. Den ökande trafiken på infarter och stora leder gör att kommunens fyra lokala miljömål – begränsad klimatpåverkan, frisk luft, giftfri miljö och god bebyggd miljö – blir svåra att nå.

De statliga, tvingande miljökvalitetsnormerna för kväveoxid och partiklar lär inte heller nås än på ett tag. Förra året fastställdes ett åtgärdsprogram för kväveoxid och partiklar och rapportförfattarna skriver att det är angeläget att följa upp effekten av de åtgärderna i kommande rapporter.

Luftföroreningarna beräknas varje år orsaka cirka 300 dödsfall i förtid i Göteborg.