Monica Sörensson. sektorchef för individ- och familjeomsorg samt funktionshinder i stadsdelsförvaltningen Västra Hisingen.

Fler kommer snabbare ut i eget boende. Fler personer som får nödbistånd till boende kommer snabbare ut i eget boende och handläggningen har blivit mer likvärdig inom Göteborgs Stad. Den nya rutin som staden införde i maj förra året har gett positiva effekter både för hushållen och för ekonomin. När det gäller barnfamiljer kan några saker bli bättre.

Den nya rutinen för nödbistånd som började gälla den 1 maj föra året har fyllt sitt syfte. Det visar en rapport där stadsdelarna och social resursförvaltning följt upp rutinens konsekvenser och effekter för perioden 1 maj till 31 december 2019.

Nödbistånd till boende är ett tillfälligt stöd som kan ges till hushåll som saknar tak över huvudet men inte annars tillhör socialtjänstens målgrupper. Syftet med införandet av rutinen var att få personer som inte behöver stöd från socialtjänsten att själva ta ett större ansvar för att hitta ett eget boende, att öka likvärdigheten över staden i hur man hanterar nödbistånd till boende och att på sikt minska kostnaderna för insatsen.

Boendecoachning ger effekt
Det nya arbetssätt som följer av rutinen innebär bland annat kortare beslutstider för nödbistånd till boende, en vecka i taget, och att biståndet som huvudregel ges genom utbetalning av kontanter istället för placering i tillfälligt boende.

Men när en barnfamilj inte bedöms kunna ordna tak över huvudet med kontanta medel ska nödbiståndet även fortsättningsvis ges genom placering i tillfälligt boende. Arbetssättet innebär också att alla hushåll som får nödbistånd till boende erbjuds boendecoachning i form av praktisk hjälp att söka egen bostad.

– Rapporten visar på en positiv effekt i den meningen att fler hushåll snabbare kommer ut i eget boende. Det är glädjande på många sätt men framförallt för den enskilde individen. Däremot ser vi att vi behöver justera rutinen utifrån ett barnperspektiv, så att vi underlättar för barnfamiljer att själva lösa sin boendesituation, och så att tiden i tillfälligt boende blir så bra som möjlig för barnen, säger Monica Sörensson, sektorchef för individ- och familjeomsorg samt funktionshinder i stadsdelsförvaltningen Västra Hisingen.

Efter att den nya rutinen infördes har den tid som berörda hushåll haft insatsen nödbistånd till boende minskat markant jämfört med samma period 2018. Detta tillsammans med berörda verksamheters bedömning visar att fler hushåll nu kommer ut snabbare i eget boende.

Förbättra situationen för barnfamiljer
Rapporten visar också att det nya arbetssättet medfört en försämrad situation framförallt för de barnfamiljer som får sitt nödbistånd genom utbetalning av kontanta medel. I rapporten lyfts därför några rekommendationer på åtgärder som kan förbättra situationen för barnfamiljerna. Det handlar till exempel om att bevilja längre tider för nödbistånd innan man behöver ansöka igen samt att barnfamiljerna alltid får sitt nödbistånd genom placering i tillfälliga boenden som är anpassade för barnfamiljer.

Minskar kostnaderna med 90 miljoner kronor
Rapporten visar att Göteborgs Stads kostnader för boende med stöd och nödbistånd till boende har minskat med tio procent 2019 jämfört med 2018. Omsatt i pengar innebär det minskade kostnader med cirka 90 miljoner kronor. Den nya nödbiståndsrutinen bedöms vara en del av förklaringen till att kostnaderna för boende har minskat.

– Verksamheten behöver använda resurserna till dem som bäst behöver dem. De personer som inte har andra behov än att de saknar boende är inte socialtjänstens målgrupp, säger Monica Sörensson.

Rapporten pekar också på några rekommendationer för fortsatt utveckling av arbetet med nödbistånd till boende. Dessa är bland annat; att överväga att genomföra de åtgärder som föreslås för att förbättra situationen för barnfamiljerna, att säkra resurser för fortsatt boendecoachning och att fortsätta det gemensamma metodarbete som påbörjats för att ytterligare öka likabehandling och rättssäkerhet.

– Sektorcheferna kommer nu att gå igenom de rekommendationer som lyfts fram i rapporten och se hur dessa kan omhändertas i det fortsatta arbetet, säger Monica Sörensson.