”Det är med glädje jag går in i det här arbetet.” ”Göteb­­org har genomgått en jättestor förvandling, från bögknackarstad till att vara i frontlinjen för hbtq-frågor. Men än finns mycket att göra”, säger Lars Gårdfeldt, präst och känd gayaktivist sedan många år. Nu har han valt stadens hbtq-råd som en av sina arenor.

Göteborgs Stads hbtq-råd bildades 2013, och var då första stad i Sverige att på det här sättet lyfta hbtq-frågor på ett organiserat sätt. Bakgrunden var ett behov av mer kunskap i stadens verksamheter om de här frågorna. Och istället för ett tjänstemannanätverk bildades ett råd där såväl politiker som allmänheten genom representanter från den breda hbtq-gruppen, finns med.

Tanya Charif har suttit i hbtq-rådet sedan starten 2013 och tycker att de har åstadkommit mycket för att lyfta hbtq-personers rättigheter.

Rådet har som huvuduppgift att synliggöra hbtq-personers situation och tillvarata deras mänskliga rättigheter. De har bland annat varit med och tagit fram stadens första hbtq-plan, som antogs 2017, och har under senaste mandatperioden träffat alla tio stadsdelars presidier och direktörer och pratat om hur de arbetar med att förverkliga planen i de olika verksamheterna.

– Från början var jag lite skeptisk och tänkte att rådet bara skulle bli ett spel för gallerierna. Nu, fem år senare, är jag stolt över vad vi har åstadkommit. Vi är en viktig röst och samhällsaktör för att tillvarata hbtq-personers mänskliga rättigheter, säger Tanya Charif, som har suttit i rådet sedan starten.

Måste titta normkritiskt
Rådet är också remissinstans och kunskapsbank i staden när det gäller normkritiska perspektiv och hbtq-frågor. En viktig roll menar Tanya och tar stadens styrande program för ett jämlikare Göteborg som ett exempel. Där saknades det inledningsvis enligt Tanya ett hbtq-perspektiv, och rådet fick kämpa för att få in det.

–Vi kan aldrig få ett jämlikare Göteborg om vi inte också tittar normkritiskt och väger in frågor som rasism, kön och sexualitet. Det är viktigt och spelar roll vad som står i styrande dokument och formella mål. Blir det inte rätt där, så blir det inte heller rätt ute i verksamheterna. Det är dock ingen garant att arbetet för ute i verksamheterna sen också bedrivs normkritiskt om det inte

samtidigt finns konkreta åtgärdsförslag på hur detta ska gå till, säger Tanya.

För Lars Gårdfeldt, som har arbetat för hbtq-personers rättigheter i snart 30 år är rådet en ny arena.

– Som gammal aktivist måste man förnya sig. Det är med glädje jag går in i det här arbetet, säger Lars Gårdfeldt, och poängterar att även om mycket positivt har hänt i Göteborg så återstår mycket att göra.

 Måste skapa tillit
Hälsa är en av frågorna om Lars Gårdfeldt tycker behöver lyftas mer. Det är klarlagt att många hbtq-personer, bland annat transpersoner, lider av sämre hälsa. Trots detta är okunskapen om de här frågorna stor ute i verksamheterna och hos dem som möter patienterna. Lars Gårdfeldt menar att hbtq-personer överlag har en bristande tillit till samhällets institutioner, och att de har fog för det. Nu måste vi arbeta för överbrygga den klyftan och skapa tillit.

– I mitt jobb som präst och arbetet med bland annat hemlösa och EU-migranter har jag mött människor som lider, inte bara av sin ekonomiska utsatthet, utan också av att inte våga eller kunna acceptera sin läggning. Här kan jag som gay vara helt öppen och ställa rätt frågor för att kunna hjälpa personer.

Hur vi ser på och familjen, och barn i regnbågsfamiljer, är ett annat exempel där Lars tycker det finns mycket att göra. Skolorna har blivit bättre på att ta hand om, se och agera, när det gäller barn och unga som identifierar sig själva som hbtq. Men har inte riktigt hängt med i utvecklingen att det nu finns många fler hbtq-familjer, och att de barnen behöver också behöver stöd mot till exempel homofobiskt språkbruk.

Fortsatt positiv utveckling
Tanya Charif och Lars Gårdfeldt hoppas båda att rådets arbete ska bidra till en fortsatt positiv utveckling när det gäller hbtq-personers mänskliga rättigheter i Göteborg.

– Vi har fortfarande göteborgare som inte kan gå på toaletten när de är på stan för att det saknas könsneutrala toaletter och barn och unga som inte vågar gå till skolan för att de är oroliga mobbning och trakasserier. Vi har kommit långt men måste, inte minst med tanke på extremhögerns framväxt, fortsätta vårt arbete för allas lika värde, säger Tanya Charif.